Vad är ett "litet" barn i adoptionssammanhang?

Ett litet barn tänker jag mig är ett barn under året eller däromkring. Vi är själva öppna för ett barn upp till 4-årsåldern, men har förstås ingen aning om hur gammal barnet kommer att vara. Från "vårt" land kommer barn som är från under året och uppåt.

Visst vore det fint att få ett "litet" barn, eftersom den tid då vi varit "utan varandra" då blir kortare. Jag tror också det är mysigt att få ett äldre barn, men att det antagligen ställer högre/andra krav på oss redan från början.

Håller med Grace. För oss är också ett litet barn under året eller däromkring. Vi är inte helt på det klara ännu om vi ska adoptera ett eller två barn men blir det ett barn så satsar vi nog på under 2 år (gärna under 1 år om det går men tror nog att det kan bli lite svårt för oss då jag är lite "äldre") och om det blir två så tänker vi att det äldsta ska vara runt fyra år. Men vi har lite kvar på vår utredning ännu så det blir inte dags för de valen förrän efter sommaren. Lycka till! Kram

Jag antar att det är olika från person till person vad man tolkar som litet barn. Själv tycker jag att alla under 2 år är små barn. Vi fick en pojke på 3 år (2½ vid barnbeskedet). OM vi skulle adoptera igen skulle jag valt samma åldersgrupp som förra gången, dvs upp till 3 år. Men hade sonen hunnit börja skolan skulle jag nog kunna tänka mig ett barn upp till kanske 5 år istället.
Jag tänker mest på hur mycket man klarar av själv, man måste ju räcka till ordentligt till det nya barnet, minst ett år mellan barnen hade jag nog tyckt varit bra för vår del.

Kom på att det kanske är lite skillnad i utvecklingsnivå oxå beroende på vilken start i livet barnet fått. Min 10 månaders har varit superstark och väldigt tidig i utvecklingen och kan tex redan säga 10 ord men det kan man knappast vänta sig av ett barn som blivit understimulerat och/eller lider av handikapp/sjukdom. Så i adoptionssammanhang kan ett litet barn nog vara några månader äldre än annars.

Jag har varit nanny för ett barn med utvecklingshandikapp och hon kändes som en bebis mycket längre tid än min dotter.

Hej! Jag tycker att närliggande ålder på barnen är bättre. Vi känner ett par som stod i kö på adoption och blev gravida och de barnen har växt upp som tvillingar. Jag har ingen erfarenhet av egna barn men jag jobbar på förskola. Jag är själv adopterad och skulle kunna tänka mig att adoptera i framtiden, min sambo vill försöka med biologiska barn i första hand. Vi är familjehem och genom det har jag tänkt att vi människor har så mycket kärlek inom oss och att blod inte alltid är tjockare än vatten. Om ni adopterar ett äldre barn så är det kortare väntetid. Jag var fem månader då jag kom till Sverige men har vänner som kom då det var äldre. Jag tycker att det varit bra att ha mycket dokumenterat från de första åren. Nuförtiden dokumenterar de mer i utlandet men ta reda på så mycket som möjligt om vad barnet kommer i från. Mellan mig och min bror är det 4 år, det är okey ålders skillnad tycker jag. Jag har varit på många barnhem och tittat hur de har det och ibland fått hämta barn till familjer som inte kunnat hämta själva. Det finns så många härliga äldre barn som får leva hela sina liv på instutitioner vars önskan är en familj. Lycka till med allt, låter som ni har en spännande tid framför er!

Från en del länder så måste det skilja minst två år på barnen.

Att adoptera och få biobarn samtidigt är förstås inte att rekommendera, ett adopterat barn kräver mer än 100% av sina mammas/pappas närvaro minst ett år framåt och det är ju inte lätt att ge om man samtidigt får en liten bebis.
Om man adopterar från ex. Kina så finns i princip ingen bakgrund eftersom det är olagligt i Kina att lämna bort sina barn. Det samma gäller fortfarande tyvärr de flesta länder man kan adoptera från, de allra flesta barn som kommer hit är hittebarn och har ingen känd bakgrund. Det alltså ganska få länder där man oftast vet något om barnen bakgrund, det är länder där det är lagligt att lämna bort sina barn för adoption, ex. Sydafrika, Taiwan och Sydkorea.

Som Green Gal skrev så är det 2 år i mellan barnen, vissa länder 1 år som minimum, Men problemet är ju att ingen vet hur lång tid det kan ta, vissa länder säger att väntetiden är 6 månader men sen ändras någon regel och så blir det helt plötsligt 2 års väntetid. Jag tror att det är bättre att man ställer in sig på att ett barn skall komma, och välkomnar det oavsett vilken skillnad det blir i ålder!

Åh, de där gränserna flyttar jag hela tiden Inför första barnet tyckte jag att ett "litet" barn var under halvåret. När sonen hade passerat ett år och jag fortfarande tyckte att han var bebis, så flyttade jag gränsen dit. Nu är äldsta sonen 6 år och yngsta 3,5 år och nu tycker jag då att allt under två-tre år är bebis... När de är tonåringar skulle jag tro att man tänker att allt under skolåldern i alla fall är litet

Vilka länder kräver 2 år mellan barnen?
*nyfiken*

Taiwan CSS

Sydafrika.

Vår dotter var 15 månader när vi fick henne. Vi var inställda på att få ett barn i tvåårsåldern och tyckte därför att hon var väldigt liten. Dessutom var hon ju, som du själv gissar, "yngre" än sin ålder. Hon pratade knappt alls och hade tagit sitt första steg dagen innan vi kom till barnhemmet. Hon var också liten jämfört med jämnåriga svenskfödda barn. I kläder passade storlek 6-9 månader bäst och hon vägde ca 7,5 kg. Vi tyckte verkligen att vi fick en baby! Men sedan tog det fart. Någon vecka efter adoptionen gick hon obehindrat inomhus. Hon lärde sig sitt första svenska ord innan vi lämnat hennes ursprungsland och efter tre månader kunde hon mer än 25 ord. Och hon växte som ogräs. Inom två år hade hon gått från mer än en kurva under BVCs "normallängd" till mer än en kurva över. Vi fick liksom lite bebistid i turbofart och sedan hade vi plötsligt en ganska stor flicka.

Nu är vår dotter åtta och hennes lillebror (vårt biologiska barn) fem. Numera tycker jag nog att alla barn under tre är små. Det är nog också så man får tänka vid adoption från många länder idag. Det kommer fortfarande bebisar från några länder, men barn över året är betydligt vanligare och allt fler länder kräver att man är beredd att ta emot barn som är uppåt tre. Skulle vi adoptera igen idag tror jag att "ej fyllt fyra" skulle kännas som en rimlig avgränsning".