Behöver man ha vänner, och i så fall varför?

Intressanta frågor. Jag funderar själv ganska ofta på temat måste jag erkänna. 

Jag tror det är viktigt att ha vänner, jag tror inte det är antalet vänner som är viktigt utan att man har en nära vän som man kan dela glädje och sorg med, det är väldigt viktigt! Människan är en social varelse! Men det kan vara svårt för många att hitta vänner och hitta dem som passar ihop med en själv! Framför allt att veta hur man kan ta kontakt och har man flyttat till en ny stad blir det svårare i vuxen ålder!

Intressant fråga tycker jag också. Som inte känner ett jättebehov av att ha en massa vänner men som ändå har det men har det på mina egna vilkor sas. Jag är ju sjukpensionär med både fysiska och psykiska besvär vilket gör att jag inte vill lämna hemmet så mycket. Då är internet jättebra.

Men jag har en underbar man som innan vi blev ett par var en väldigt god vän. Vilket gör att min man är även min bästa vän. Så jag känner inte att jag har ett behov en annan bästa vän. Sen har vi hundar och genom hundarna har vi massor av vänner som accepterar att umgås på mina vilkor.

Sen tror jag att om man trivs med sig själv och den man är har man lättare att vara ensam än om man är missnöjd med sig själv och allt runt sig för då behöver man distraktioner.

Sen är vissa människor helt enkelt mer sociala än andra helt enkelt och behöver mer stimulans av andra människor.

Jag är definitivt inte den typen och inte min man heller.

Undersökningar kring människors ålder, hälsa och välbefinnande, har visat att de som har ett stort kontaktnät och mycket på gång i livet, lever längre än de som saknar detta. Så visst finns det fördelar med att ha ett hyfast umgänge i vuxen ålder. 

Ja, det verkar som att den nedre gränsen går vid 1-2 personer, inte konstigt eftersom huvuddelen av samtal med vänner går åt till att berätta om vem som gör vad med vem och att beskriva personliga sociala erfarenheter, och då ser man också varför det inte går lika bra att prata 5 minuter med en främling man möter på t ex bussen som att prata 5 minuter med en vän. Jag tror också att det handlar om att bli igenkänd, den som är utan vänner upplever sällan att någon känner igen personen och signalerar att de är glad att träffa personen. Har du inga vänner har du inte heller någon att dela de där personliga sociala erfarenheterna med. Jag tror inte att många skulle välja att få t ex 10 miljoner kronor i utbyte mot att de inte fick träffa samma människor mer än en (1) gång dvs att alltid behöva träffa nya människor i alla situationer (om än vänligt inställda personer).

hrmmm...vänner, det kan var viktigt att ha i en viss ålder(typ en massa vänner när man var runt 25 och hängde på krogen)...men nu när man är 43 så känner jag att det inte är så viktigt längre.
För att...det inte finns tid till att åka och hälsa på folk stup i ett, jag har mina intressen(som är vikitga för mig och gör så att jag mår bra) och min familj, jag har jobbar-kompisar som man snackar med hela dagarna...då orkar man inte med fler vänner när man kommer hem från jobbet. 
Jag har syson och föräldrar att prata med...sedan kan jag tycka det är väldans skönt att få vara ifred ibland. 

Men, däremot är vi ett gäng tjejer som trffas varannan månad och går ut och partajar, då får man prata av sig och skratta och ha skoj... 
En massa vänner de orkar jag inte med, men att ha en eller ett par som man kan prata med nån gång ibland, det räcker för mig.

Då måste jag fråga om det där gänget tjejer är gamla kompisar från studietiden?

Man behöver inte många vänner men det är ju alltid skönast att ha någon vän som man kan prata av sig med om man inte kan prata med sina föräldrar! Men vänner är inte viktigt för alla. Under tiden man är barn och inte har någon som man riktigt känner att man har bra kontakt eller man inte känner sig trygg i klassen så kan man leta efter ett intresse som man kan koppla av och tänka på saker som man gillar att göra!! Men ni ska bara veta att set finns många som känner sig ledsen och ensam för att man inte har några vänner. Ett tips:om du har något intresse som du gillar så sök till något läger eller mm för ofta är det lättare att få vänner som gillar samma saker som du !

Ser att tråden är supergammal men svarar ändå. Jag tror att många skulle må otroligt mycket bättre av att ha fler vänner, och jag tror att vi underskattar hur viktigt det är. Det är nästan bara prat om familj, vilket naturligtvis också är viktigt, men idag verkar det finnas en övertro på att "man och barn" nödvändigtvis är de enda viktiga relationerna.

Bra fråga jag ofta ställer mig själv .

Som ung tänkte jag mig att jag under årens lopp skulle samla på mig allt fler vänner. Men vänner har jag märkt underhålls av att man har gemensamma saker i livet. Under yngre åren kämpade vi ihop för att fixa till jobb och familj. Sen blev umgänget mer anpassat till om barnen kunde leka ihop - och nya vänner med småbarn tillkom.

De utan småbarn är noll intresserade. Jag noll intresserad av raggning.

Just nu känner jag tyvärr att vänner mest tar min energi. Ger noll. Men underhåller det umgänge som hela familjen har kul utifrån. Familjen är det jag prioriterar och likaså alla andra jag känner.

Antar det kommer en ny "hitta-på-kul-resor"  med väninnor och så när allas barn har vuxit upp. Nu föredrar jag om barnen kan ha kul ihop. 

Vänner är nog viktigt att ha. Jag har ingen vän, så jag vet hur det känns att vara ensam. De enda jag pratar med är tjejerna i kassan på ica.

Min telefon ringer aldrig och jag får aldrig nåt sms. Så nog tror jag att jag hade mått bättre med nån vän.

Det hade varit skoj att ha nån att hitta på nåt skoj tillsammans med. Eller bara att få ställa fram två kaffekoppar på bordet nångång.