hjälp ni som vet

Syerliga skäl är individuellt de fall jag käner till var en kvinan som operat bort livmoder äggstostoackar som barn på grund av tragisak omständigheter. Och som viste att hon ej någonsin skulle kunna bli gravid hon/hennes man fick medgivade om adoption hon var då nyss fyllda 23 och sedan skickade paperna till landet då hon var 23år 7 eller 8 mander och sjalva adoptionen ägde rum då hon fyllde 24år år. Och denna kommunen räckade detta som synerliga skäl sen tror jag att ala falla bedöms indviduellt från fall till fall så de går inte att säga va syneliga skäl är.

undrar om "inga spermier" skulle varit ett synnerligt skäl

Jag har fått uppfattningenn att man utgår från barnets behov när man syftar på "synnerliga skäl". Det kan t.ex. gälla adoption av ett känt barn som skulle få vänta onödigt länge på att få föräldrar om man måste vänta in 25-årsdagen.

Många som adopterar har svårt att få biologiska barn. För vissa är det helt och hållet omöjligt. Det är ingen ovanlig situation. Jag har svårt att se att det skulle vara synonymt med "synnerliga skäl". Den som är steril kommer ju så småningom att bli 25 år. 25-årsgränsen har sannolikt tillkommit för att man vill att de adopterade barnen ska få mogna och riktigt vuxna föräldrar., Man vet att människans hjärna normalt inte är färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern. Givetvis finns individuella skillnader, och därför kan och ska man göra individuella bedömningar.

jo, det låter ju rimligt, men det är ju ändå konstigt att de vänat känner fick adoptera tidigare...

Kommuner gör, och har alltid gjort, olika bedömningar. Erfarenheten och skickligheten hos såväl utredare som socialnämnd varierar också. Jämför bara hur lätt det är att få medgivande för att adoptera två barn samtidigt. I storstadskommuner där man gör många utredningar årligen och där man har stor erfarenhet av adoptioner är det i allmänhet svårare att få igenom beslut som på något sätt avviker från "normen".

"Normen", dvs i vilken ålder man i de flesta fall brukar bilda familj med barn, skiljer sig också en del mellan olika delar av landet och mellan olika samhällsgrupper. I storstadsregionerna är i allmänhet förstföderskor äldre än i glesbygd. I akademikerkretsar väntar man ofta längre med att skaffa barn än i arbetarkretsar osv.

I dessa perspektiv, dvs större efarenhet av adoptioner och andra normer än i glesbygd, är det inte så svårt att föreställa sig att det kan vara svårare att få gehör för en ansökan om att få adoptera när man är yngre än 25 i våra storstäder än i en liten kommun.

Intressant! Det stämmer nog rätt bra. Vi gifte oss när jag var 19 och började försöka få barn när jag var 21. Vid 23 års ålder fick vi reda på att vi inte kunde få barn. Nu är jag 24. Jag ska ringa till socialtjänsten idag och höra när vi får börja utredningen. Hoppas på ett svar denna gång!

Kostar inget att fråga kommunen ja möjligen då ett telefonsamatal kostar de att ringa för attfrågaom du får strata utredningen. Sedan kan du ändå ställa dig i någon eller några adoptionorgationsköer de är väl där de är längsta vänte tiderna.

 

Lycka till!

 

 

 

 

 

 

 

Har äntligen fått tag på vår nya utredare och vi ska få börja den 23 aug!

en glad: vår utredare tyckte det var bra att vi var så unga för att vi kommer orka mer när barnet skriker på nätterna osv...

Kul att ni snart ska få komma igång med utredningen, stort grattis till det! Men vad var det för kommentar om åldern från utredaren? Varför skulle ni orka med skrik på nätterna bättre för att ni är unga? Tålamod och ork är ju snarare individuellt än åldersbetingat. Det är iaf min erfarenhet....

Va roligt! Äntligen är det er tur!
Grattis till ett STORT framsteg!

Fabbemam

ja, det behöver ju säkert inte ha med åldern att göra...., men jag tycker det var roligt att det var positivt att vi var unga. Annars får man ofta höra det som något negativt att man är så ung...TACK så mycket!! Ja det känns stort! Det börjar kännas att det är på riktigt, det här med att vi ska adoptera!
Jag börjar bli väldigt nervös också! Det börjar med ett hembesök! Så vi ska försöka få klart en del av renoveringen i huset och lite småfix! På ett sätt är det bra att ha en deadline här hemma så det blir lite gjort

Förstår! Jag tror att ni blir jättebra föräldrar oavsett ålder, vet att ni väntat länge på att få starta utredningen Hembesöket kommer att gå jättebra. Jag lovar!!!

Ja herregud, va vi for om kring här hemma för ett år sedan! Städade, planterade blommor, baka misslyckad kaka, fixade massa halvfärdiga saker på huset och jag tror inte att hon brydde sig särskilt mycket om något av det... Jag vet faktiskt inte riktig vad hon tittade på men jag tror att hon mest konstaterade att hemmet var OK för ett barn och de kan ju bo utan nyplanterade blommor! Men fint blev det!

Vi var på ett kort besök på kontoret där hon berättade om vad hon ville veta på hembesöket efter som hon skulle fråga om ekonomi o dyl så vi kunde leta reda på papperna...Sen började själva utredningen med ett hembesök.

Tack! Hur går det med er utredning? Har ni fått medgivande än?Ja haha, det blir säkert så... nu har vi varken fönsterbänkar eller gardiner hemma vi har väntat på fönster i över ett halvår (massa strul) Men v. 30 ska vi äntligen byta dem så sen ska jag få upp lite gardiner och blommor i fönstrena =)
Vår förra utredare som vi skulle haft men som slutade, sa att hembesöket mest var för att se att man inte hade taggtråd i vardagsrummet, så det lät ju inte så allvarligt!

Jo det går bra, vi har alla möten klara men pga semestrar så kommer vi inte upp i nämnden förrän i slutet på aug eller början på sept men det känns helt ok för oss. Funderar på land för fullt just nu

Och angående hembesöket. Tror att det är bra att det inte är för perfekt där hemma, det är ju ett hem man ska visa upp så jag tror inte ni behöver ha panik. Vi gillar inte gardiner alls by the way så vi har inga och kommer inte att ha heller I slutändan handlar det ju om att visa var barnet kommer att bo. Vi hade jättetrevligt med fika där jag bjöd på syrrans kakor vi hade i frysen (som jag fått ett tag tidigare då vi haft knytkalas) och blommorna vi köpt till terassen hade vi inte hunnit planera för vi hade varit sjuka innan men vi visade ändå vad som var på g och det gick så bra så iaf Hade såklart städat i huset men i vår källare (som vi också visade) är det mestadels kaos vilket vår utredare bara tyckte var normalt och mänskligt. Var er själva bara

Men skönt att allt är klart iaf, så nu är det bara medgivandet ni väntar på, tur att det är sommar nu så man kan hitta på lite under väntan.
Vilka länder funderar ni på och vilket land lutar det mot?

Tack för tipsen, nä det ska nog inte vara för perfekt kanske, men det lär det inte hinna bli...

Jo det är liksom bara det formella klart. Vår utredare har ju redan sagt att vi kommer att få medgivande så det gäller bara att få det på papper också. Vi funderar på Taiwan eller Tjeckien som det ser ut nu. Väger fram och tillbaka mellan ett eller syskon också men hoppas få med syskonmedgivande så att vi har den möjligheten om vi får någon bra chans. Hur tänker ni? Kram

Ni vet iaf vilken org det blir då. BFA.
Både Tjeckien och Taiwan låter ju som två bra alternativ! Har ni pratat med BFA om vad dom tycker?
Vi vill adoptera från Taiwan CSS genom BV.
Jag tror ni har chans att få ett yngre barn om ni väljer Taiwan. Men det är bara vad jag tror.
Vi har inte tänkt ansöka om syskonmedgivande, vi är väl rädda att vi inte klarar av att få två på en gång. Och vi har ju tid att adoptera fler ggr.
Om ni funderar på syskonmedgivande så tycker jag det är bra att ni får det så har ni den möjligheten liksom.