Mitt andra missfall upptäckes genom VUL i v 7+?. Jag åkte in eftersom jag haft ett missfall innan som också börjat med klena graviditetssymptom och jag var orolig över att ett nyss missfall var på gång och så var det ju tyvärr. Graviditeten hade avstannat runt v 5 men min kropp förstod ingenting och gjorde inga försök till att stöta ut det hela. Jag fick tabletter för att få ut allt.
Sen har jag även en solskenshistoria bakom mig som jag vill berätta!
När jag blev gravid igen var jag jätterädd för att nytt missfall eftersom det började likadant sim mina andra,dvs väldigt lite symptom,var lite öm i brösten men inget mer.
Jag fick göra ett vul i v 7+? även denna gång men de kunde inte se något foster. Läkaren sa att det säkerligen rörde sig om en ofostrig graviditet och hon gjorde i ordning tabletter till mig som jag skulle få dagen efter då vi skulle in på ett sista VUL. De måste alltid vara två läkare som bekräftar ett missfall (iallafall i Lund) och vid första besöket var denna läkare helt ensam på mottagningen.
Dagen efter blev det snöoväder och vi vågade inte ge oss ut på vägarna. Vi fick en ny tid en vecka senare. Julen blev hemsk, vi hade ju planerat att berätta för släkten på julafton..Dagarna gick och det blev dags för att åka till sjukhuset igen. Det första som händer när läkaren undersöker mig är att han säger"Det är en levande graviditet det här!". Allt blir en chock för mig och jag bara gråter och får en UL bild på bönan i min hand.
Bönan ligger idag i min mage och gror och jag är i v 31 nu! 
Ville bara dela med mig av att det som kan se helt hopplöst ut kan vändas till enorm lycka!
Hade inte snöstormen kommit hade vi ju åkt in dagen efter och med största sannolikhet hade de inte sett bönan då heller. En dags skillnad gör ju liksom inte så mycket!
Önskar er all lycka till!
Missfall är ett helvete.
