Hur uppfostra 20 månaders???
Jag har en son på 20 månader. Han är en aktiv, social och för de mesta gladpojke som är på de mesta. Han ÄLSKAR att vara ute, träffa folk och han älskar dagis. Men till saken. Jag vet inte hur hård jag ska vara mot honom när han inte gör som jag säger....
Ex. Var i affären idag, han hade sovit, ätit och var glad när han gick runt med sin lilla kundvagn. Men jag skulle in i provrummet och prova ett plagg och då blev han helt vansinig och bara skrek, slängde sig bakåt enbart för han inte fick som han ville. Jag sa åt honom att stanna i provrummet och de gjorde han, dock skrikandes hela tiden. När vi kom ut ur provrummet så satte jag mig i hans höjd och sa att man inte uppför sig så här när man är i affären och då började han skrika ännu högre, så jag tog helt enkelt vagnen ifrån honom och gick mot kassan och han följde med. Så fort vi kom ut från affären var han glad igen och gick o småsnackade "sitt språk" (han kan ungefär 15 ord men pratar mycket utan att en annan förstår)
Var jag för hård eller ska man vara ännu hårdare? Detta har hänt för, ex när vi är i mataffären är de ett himla massa nej för han inte ska pilla på godiset osv. Jag vill ju kunna ha med mig honom i affären. Vissa gånger går de hur bra som helst, men vissa dagar har man en puls på 350 när man kommer ut ur affären.
Ex 2. Han sitter på golvet och leker med sina bilar hemma. Helt plötsligt går det inte som han vill och då blir han helt vansing och kastar bilarna, hoppar på leksakerna och bara skriker rätt ut.
Hur gör man här? Jag förklarar för honom att man inte kastar saker och hjälprt honom med det jag tolkar han vill ha hjälp med. Min sambo menar att han måste lära sig att göra saker själv, utan att ge upp så lätt.
Skulle även vilja ha tips på bra böcker om just barnuppfostran. Har vänner med barn i samma ålder, men deras barn är mer lugna och de har även syskon som sällskap.. När jag pratar med min mamma om detta så säger hon mest "naaaw, stackars XXX" osv....
Jag är välmedveten om att de är nu trotsen börjar dyka upp och det är en naturlig process för ett barns utveckling. Jag vill ha tips på hur jag ska hantera det...
. Man bekräftar känslan barnet har och visar genom handling var gränser går. Vill man inte att sin 1½-åring ska hoppa i sängen, så hindrar man honom/henne genom att lyfta ner etc. Han/hon kommer att protestera och då bekräftar man känslan=ilskan, frustrationen etc. men hindrar likväl honom/henne från att hoppa.