Behöver råd ...

Min kille har en dotter som snart fyller 11 år ,vi har varit tillsammans i 1 år och bor ca 6 mil från varandra , jag har 2 döttrar som snart fyller 14 år . Han är i mina ögon rädd för sin dotter ,hon styr och ställer med i stort sett allt ,han vågade inte tala om för henne att vi var ett par förräns efter 7 månader , de sov i samma dubbelsäng och när vi är där så får vi sova i gästrummet , nu har han i 3 månader sovit i hennes rum på en madrass och han måste gå och lägga sig samtidigt som henne för det kräver hon och han gör som hon säger , ska vi ut och åka bil så hoppar hon i framsätet och jag sitter i bak ,han säger knappt till henne ,då svarar hon bara att " det är min plats " och då får hon sitta kvar . Hon ska sysselsättas hela tiden och fast mina barn " leker " med henne så kräver hon att vi ändå ska vara med och leka .Hon manipulerar honom men han ser inte det , jag är from som ett lamm och vågar inte säga något om detta ,på nåt vis så är det så att detta pratar vi inte om . Detta tar upp mycket av mina tankar ,jag mår jättedåligt just nu och vet inte hur jag ska se på det här . Det är snart semester och vi ska tillbringa ca 3 veckor i hop med barnen , men jag vet inte om jag orkar ,jag älskar honom och vi har det hur underbart som helst när vi är ensamma men tillsammans med hans dotter så är vi " kompisar " han vågar inte ens krama om mig utan det smygs så fort hon är utom synhåll ,känns inte bra för mig . skulle gärna få lite råd på hur ni ser på det här ,som sagt så vet jag inte vilket ben jag ska stå på . Mina barn har inga problem med detta ,de tycker om min partner och säger ofta att han är snäll ,men de tycker att dottern beter sig lite konstigt . Jag förstår ju att detta bottnar i nån sorts svartsjuka ,att hon ska ha pappa för sig själv ,frågan är bara hur man löser detta , han har talat om för henne många gånger att han tycker om och älskar henne mest i hela världen och att jag inte på något vis ska ersätta hennes mamma , det finns heller inga planer på att flytta i hop på väldigt länge , i början hotade hon med att flytta till sin mamma om han träffade mig . Det största problemet känns ändå att de sover i samma rum , och att jag ska sova i gästrummet , känns jättekonstigt och som sagt det gör mig ledsen , att de förut sov i samma dubbelsäng men nu i hennes rum spelar ju ingen roll ,de kunde ju lika gärna stannat kvar i hans rum ,skillnaden är ju bara att de bytt rum . Ibland känns det som att jag vill bryta upp alltihop ...

Trolletroll

Äldre 16 Jun 12:56

#1

Hej!! Jag skulle vilja skriva ett brev till Din förhoppningsvis blivande sambo.
När jag flyttade in till min nya kille för ett bra tag sen så sov jag med mina barn då de var väldigt mörkrädda och känsliga. De har varit med om mycket och jag ville absolut ge dem min trygghet länge.. Jag lät dem sova i min säng på nätterna när vi bodde själv och ville vänja dem vid att sova i sina egna sängar hela natten genom att finnas där, i samma rum.. Efter två månader sov dem äntligen hela nätterna och vi kunde berätta för dem att vi vuxna sover i vårt sovrum Barnen i sitt. Det blev två steg fram , ett bak och nu fungerar det skapligt. Tålamod.
Med detta vill jag ge dig rådet att Allt tar/har sin tid. Prata med partnern och lägg upp ett långsiktigt mål för att sen jobba via delmål till en gemensam vuxenvärld och en "barnvärld".

Nu bor ju dottern hos pappan och är yngre än Dina barn. Har hon inga andra syskon och seperationen kanske gjorde pappan väldigt ledsen så kan det vara känsligt. Dottern vill kanske inte att pappa ska bli sårad igen? Då gäller det för pappan att göra det vldigt tydligt för dottern att han klarar sej själv, mår bra och älskar sin dotter oavsett. Ta det försiktigt så dottern hinner med. Hon kommer at ta dej till sej så småningom och pappan/din partner kommer att visa dig mer och mer hur mycket han älskar dig utan att dottern blir rädd att förlora honom.

littlereminder

Äldre 21 Aug 12:12

#2

Jag har en bekant som har varit i en liknande situation, men där fanns inte barnets mamma involverad, iaf ine på ett bra sätt.
Men mitt tips skulle vara att samla hans familj dvs, pappan, dottern och mamman och du såklart och sätta sig ner med flickan och berätta att för henne att mamma och pappa älskar henne jätte mycket, men att mamma och pappa inte kan leva tillsammans. Och att du är pappas flickvän/partner, och oavsett det så kommer du adrig att ersätta hennes mamma, och då är det ju bra om flickans mamma är närvaran de och också är med och förklarar detta.

Om flickan är 11år så måste hon ju ha lite förståelse för att mammor och pappor inte alltid kommer överrens och att man kan ha flick/pojkvänner osv.

Ta för dig lite och säg ifrån till din partner, han måste förklara för flickan att man inte alltid kan få som man vill oavsett vad det handlar om, ett sånt beteende kan inte bara ställa till problem hemma utan även i stora vida världen.

Hoppas det löser sig!

trollvira

Äldre 24 Aug 10:17

#3

jag45 skrev 2011-06-15 17:48:21 följande:

Min kille har en dotter som snart fyller 11 år ,vi har varit tillsammans i 1 år och bor ca 6 mil från varandra , jag har 2 döttrar som snart fyller 14 år . Han är i mina ögon rädd för sin dotter ,hon styr och ställer med i stort sett allt ,han vågade inte tala om för henne att vi var ett par förräns efter 7 månader , de sov i samma dubbelsäng och när vi är där så får vi sova i gästrummet , nu har han i 3 månader sovit i hennes rum på en madrass och han måste gå och lägga sig samtidigt som henne för det kräver hon och han gör som hon säger , ska vi ut och åka bil så hoppar hon i framsätet och jag sitter i bak ,han säger knappt till henne ,då svarar hon bara att " det är min plats " och då får hon sitta kvar .

Precis så var det i vårt förhållande i början.
Hon var mindre då och pappas ögonsten, fruktansvärt svartsjuk och skulle absolut ha pappa för sig själv.
Jag fick ställa min man mot väggen och fick tala om för honom hur jag skulle komma att agera på det.
.
Jag fick lirka och vara bestämd på vissa punkter.
Barnen måste lära sig att lyssna på vuxna och vi måste visa att vi bestämmer. Det mår alla barn bra av.
De slipper kraven på kontroll och får vara barn!
Hon mår säkert skitdåligt över det med.

Du kan sluta upp nu med att sitta i baksätet när du ska åka med. Herregud!
Bara att visa vem som är vuxen och tala om att barn sitter bak!
Sen är hon faktiskt så stor att hon kan sova i sin säng.
Förutsättningen för detta är ju naturligtvis att din pojkvän är med på tåget.
Han måste ju också tycka att det är skitjobbigt med den här klängigheten, men inte vågat ta itu med den, av rädsla för att svika henne.
Du får tala om för honom att han lägger kontrollen hos henne och att det inte är bra, då kanske han vaknar.

Och är det så att det inte fungerar, så gå!
Om han inte klarar av att vara vuxen så är han inget att ha! :)

Lycka till!

Behöver råd ...

INNEHÅLL