Hur är era 7-åringar? Har de förändrats den senaste tiden?

Har en tjej på nyss fyllda 7. Hon är en go o sprudlande glad tjej...fast med en del "mörka" sidor oxå

Hon har t ex förändrats drastiskt på några punkter den senaste tiden:

1. När vi är ute och går, eller är på affärer t ex så är hon väldigt tjatig med att man ska titta hela tiden. T ex saker hon ska visa hela tiden, eller ibland om hon klättrar upp på något och hoppar ner så är det "mamma, titta här" . Det är hela hela tiden "titta här, titta här"...ibland blir jag alldeles slut i knoppen när man samtidigt ska försöka koncentrera sig på att handla det man ska, eller om vi är på promenad är det lite tjatigt att hela tiden behöva titta bakåt på henne....som ofta hamnar på efterkälken..

2. Hon har börjat tigga något alldeles fruktansvärt, och det har hon faktiskt aldrig gjort när hon var mindre. Det har accelererat nu det senaste året. Det kan vara alltifrån att hon vill ha tuggummi eller någon grej ur en sån där automat, till att vilja ha godis, leksak etc etc. Detta fast hon vet mycket väl att hon inte får ex.vis tuggummi o godis på vardagar. När hon inte får så blir hon så sur men det brukar gå över rätt fort efteråt. Mycket är nog att hon vill testa hur långt hon får oss att gå tror jag. Det är mycket tycka-synd-om-sig-själv oxå:

T ex idag så såg hon en unge med en godispåse i näven. "titta hon får en stor godispåse, och jag får ingenting"

Nä, sa jag, tänk vad det är synd om dig då. Du får ju aldrig något godis (obs ironi, hon får godis på helgen). och idag var vi i djurparken och hade med oss fika, bulle o festis fick hon, men i affären blev hon skitsur för att hon inte fick en muffins hon pekade på.

3. Hon har målat vissa partier på sin säng med glitter, samt ritat med gatukritor på vår ytterdörr. Till svar var det bara att hon tycker det är fint...och visst: både glittret och gatukritmålnignen går ju lätt att tvätta bort med vatten, men ändå - hon har ALDRIG ritat på möbler etc förut. Märkligt att hon börjar med det nu när hon fyllt 7.

4. För någon vecka sedan så försvann hn helt plötsligt från gården. Vi letade bra länge och inga av hennes kompisar var hemma. Vi hann bli riktigt oroliga när hon plötsligt dök upp med en kompis o hennes mamma. Hon hade bara följt dem till en lokal här på området där de förberett en dopfest. Hon hade "glömt" säga till - och det har hon aldrig gjort förut. Vi har präntat i henne att hon aldrig får lämna gården utan att säga till coh det har hon heller aldrig gjort.

5. Hon är tokig i godis men förut har hon aldrig tagit något utan att fråga, om vi haft framme härhemma. Men det gör hon numera, och konfronterar man henne så ljuger hon och säger att hon inte gjort det, fast hon uppenbarligen gjort det...

Ja det är bara några punkter hon har förändrats på. Lite konstigt att hon "gått tillbaka" lite med saker som aldrig varit några problem förut - nu när hon är så pass stor. Hon prövar oss väldigt mycket.

Det har inte hänt något i vår familj. Inga nya syskon, flytt eller separationer t ex.

Är det vanligt att de kan vara så här i 7-årsåldern?? Tycker det känns snart som att vi tappar greppet om henne. Skulle behöva råd och tips på hur man får en bra balans i gränssättandet, för jag tycker det är svårt just nu. Sätter man sin stränga sida till så känns det som att hon slår bakut och att det blir liksom "krig" mellan oss. Hon får såklart inte sin vilja igenom hela tiden men det är jobbigt när hon jämt är sur.

Funderar på bestraffningar/påföljder. Jag tycker inte om metoder som "utegångsförbud" och att "låsa in dem på rummet"; men hur ska jag göra för att få henne att sluta upp med dessa dumheter?

Hon är go och glad omväxlande med att hon kan vara väldigt tjurig och envis och gapig mot oss!

..och jag som har läst på så mkt om barn och barnuppfostran men nu känns det som att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera situationen!