Barn super tills dom spyr i familjehem!

Jag har bott i familjehem i 3 ár, frán att jag var 15 tills jag vart 18, och det var helt okej. Dock har vi boende alltid upplevt att familjehems föräldrarna är lite konstiga, dvs. dom storbrákar var och varannan dag och de placerade dras alltid in och ska säga vilken sida de stár pá. ca 1 gáng varannan mánad drar forterpappan iväg till sitt hemland för att han inte orkar med bráken. Dá vet man inte när han kommer tillbaka.
Varje sommar áker familjehemmet utomlands till pappans hemland. de första 2 áren jag var med var helt okej, vi stannade ca 3 veckor och allt var tillräckligt bra. Sista sommaren var jag där i 8 veckor. Det var Inte okej.

Pá somrarna när vi var där upphörde i princip alla regler. Dá det inte finns áldersgränser i landet var vi fria att göra vad vi ville. Vi var ute och söp nätterna i ända. Sprang runt själva pá nattdiskon och satt hemma framför föräldrarna och söp. Kom vi hem halft medvetslösa och bara spydde var det okej, vi fick ju skylla oss själva när vi hade huvudvärk dagen efter. Kan ju tillägga att föräldrarna var ute och partade minst lika mycket som oss.
Som sagt, de första 2 somrarna var helt okej, det rörde sig ju om 2-3 veckor. Sista sommaren spárade allt ur.

Jag ville inte följa med den sommaren. Hade skaffat mig en seriös pojkvän och jag var ju 17 ár. Jag tyckte jag skulle fá stanna hemma. Vi kompromissade och jag var hemma 2 veckor själv innan jag ákte ner till dom. Efter 2 veckor och mánga tárar var det bara för mig att áka ner. 500-lappen jag hade fátt att klara mig pá under de 2 veckorna var sedan länge slut dá den skulle täcka báde mat och bussresor till affären. Mamman vägrade skicka mer pengar sá jag fick vackert tigga mat av andra.
Dagen kom och min resa började. Jag hade förr aldrig rest själv och efter att ha irrat runt báde pá arlanda och flygplatsen i det andra landet skulle jag hitta en buss. Det var mitt i natten och dom behagade inte hämta mig pá flygplatsen. Kul!
Sen började partyt, och självklart tyckte vi alla att det var kul. Den yngsta tjejen pá 13 ár söp lika hárt som jag.
Jag längtade ideligen hem och grät mig till sömns mest varje natt. Ingen hemresa var bokad. in pojkvän lánade pengar av sin familj för att komma ner och hälsa pá mig och det var en underbar vecka!
När han ákt hem gick det inte mánga dagar innan jag blev váldtagen under hot av elpistol inför publik pá en nattklubb i en annan närliggande stad än den vi bodde i. Det var hemskt.
När jag väl kom till vára lägenheter gick jag bara runt runt ute. Jag var ute hela natten och halva morgonen. Hur kunde det här hända? det var sjätte gángen. Helvette!
Dagen efter ringde jag min pojkvän och berättade kort om vad som hänt. Han vart sjukt förbannad och ville ha hem mig pá en gáng. Berättade ocksá om händelsen för en annan boende där som berättade för mamman. Hon ryckte pá axlarna och berättade att det var mycket värre för henne när hon var ung för hon vart ocksá váldtagen en gáng. Jag fick skylla mig själv för att jag var för lätt-tillgänglig. Jag krävde att fá áka hem pá en gáng men nej, det var ju inte bara jag som ville áka hem utan det ville alla sá jag fick stanna lika länge som alla andra. Och hon hade inte rád att köpa biljetter innan hon fick lön igen sá jag fick stanna eller köpa min egen biljett.
Frustrerad ringde jag pojkvännen och berättade varvid han lánade ännu mer pengar och köpte en biljett till mig morgonen efter. Fostermamman vart sur och jag fick för egen maskin ta mig till flygplats och klara av alla byten. När biljetten är bokad och uthämtad säger hon att nu har hon hittat biljetter sá hon har nu helt plötsligt rád att áka hem dagen efter mig! Hon visste hur frustrerad jag var och att jag skulle fixa det själv om hon inte hjälpte till. Biljetterna hade jag visat henne och föreslagit innan min pojkvän köpte min.
Jag stannade hos min pojkvän en vecka innan hon tvingade mig att komma hem.

Alla vet att det är fel det hon gör och vad vi fár göra där borta men ingen säger till soc för det är ju kul med party!
Jag vill inte heller anmäla för hon kommer förstá att det är jag som gjort det och jag orkar inte bráka.
Men jag vill inte att andra ska behöva gá igenom vad jag tvingades genomlida. I morgon áker dom igen för att vara borta i minst 6 veckor. Jag är sá jäkla glad över att jag har flyttat.

Vad tycker ni?