Vill ni med barn med funktionshinder läsa om min flicka?

jag har barn med autism (aspergers syndrom) . Förutom det med ögonkontakten och att hon inte ger svar när man pratar tycker jag inte att det låter som det skulle vara något åt det håller i alla fall. Kanske det är en omognad? Hon är ju inte fyllda 3 ännu. Men samtidigt så känner jag igen den där känslan av att ha ett speciellt barn eftersom jag har ett själv. Jag tror mycket på att man som förälder får en känsla om något inte stämmer. Har man den känslan bör man vara uppmärksam på den. Men mitt råd är ändå att avvakta lite till. Oroa dig inte för mycket. Men var observant på andra svårigheter än detta. Just detta med att kunna tala bra men inte kommunicera är ju en grej hos autism, särskilt de med asperger. Men som sagt avvakta, se hur det utvecklas och var observant. Ser ni att det blir fler och fler tydliga svårigheter tycker jag ni ska kontakta BUP. Dit behöver man ingen remiss från bvc utan man kan själv ta kontakt med dom. Jag gjorde det när min son fyllde 4 år. Då hade han haft svåra utmärkande problem sen 1årsålden med det mesta. Blev väldigt bra bemött där och tagen på allvar från första stund.

Har du pratat med dagis om detta förresten? har de något att anmärka på?

Tack för att du tog dig tid att läsa och svara. Ja känslan att mitt barn är lite annorlunda har funnits från början och jag har egentligen inga problem med det. Hon berikar mitt liv så mycket men jag vill att hon ska få rätt stöd att utvecklas på bästa sätt om det skulle vara så att hon faller under någon diagnos. Eller så kanske det bara är så att det är en mognadsfråga, hon är ju inte så gammal.

På dagis har hon vid ett tillfälle träffat en specialpedagog för att personalen ska få stöd i hur de ska närma sig henne och få mer kontakt, men dagis har också påpekat att specialpedagogerna är ständigt närvarande i deras arbete kring flera barn så vi ska inte känna oss utpekade.

2,5 års kontrollen på BVC klarade hon men jag har faktiskt bett om ett till möte på BVC nästa vecka för att ventilera mina tankar.

Bra att specialpedagogen är inkopplad. Då är ni redan uppmärksammade. Det har man en klar fördel av om man behöver gå vidare med detta till andra ställen som tex bup. Då blir man mer tagen på allvar. Tycker det låter vettigt att du bokat ett extra möte med bvc. Jag tror inte att det är bra att grubbl för mycket för sig själv, bättre att ventilera ut det.
Du verkar vara en klok mamma som tänker på att ditt barn ska få bästa stödet om det behövs vet många som sopar det under mattan av rädsla och det kommer inte barnet till godo. Hoppas att du får bra råd och kan bolla dina tankar på bvc.

Hej!

JAg har inte själv barn med funktionsnedsättning, men däremot arbetar jag som logoped inom habilitering med bla. barn som har diagnos inom autismspektrat. Jag tycker att du skall beskriva det du upplever noga på det BVC-möte som du har bett att få och jag tycker att det var klokt av dig att be om detta möte. Det jag går på är inte i första hand det jag läste om flickan i din beskrivning, utan det faktum att du är väldigt orolig och att både du och din man under en lång period har upplevt henne som "annorlunda". Därmed inte sagt att det måste vara något, men min erfarenhet är att föräldraoro alltid skall tas på allvar. 

Woow!, det var inte många "minus!! Alltså så vill du ha bekräftat, att ditt lilla hjärta är helt speciellt?

Av det du berättar, då kanske du har råkat ut för det jag råkade ut för, med  mitt yngsta barn: "Överintelligent"??

Ja, jag är bara en vanlig knegare, och jag och dottern "lekte skola", jag pratade aldrig bebisspråk, och vi var ute så mycket som möjligt, när vi var "mammalediga", eller annars hade tid till umgänge. Jag svarade på hennes 4000 frågor, jag läste alla sagor. Mitt jobb är lokalvårdare. Hon var blöjfri när hon var 1,5år, för hon tyckte det var äckligt med blöja. Jag pottränade henne när hon tyckte det var kul, då var hon 1år o 2 månader. Jag sa att man måste tvätta händerna efter toa, och så gjorde hon det.
När hon var 4 år, läste hon sagor för de andra barnen på dagis, och var en stor hjälp för dagispersonalen. Hon löste även konflikter, mellan de små barnen.

Jag insåg inte att hon hade en IQ på 135, förrän det var för sent. Därför att jag bara var en helt vanlig arbetare!
Så allt är mitt fel att jag inte gynnade henne i hennes unika situation. JAG var för dum!
Pga. av min inkompetens, har jag slarvat bort min lilla dotter, och idag är hon en lat, och frustrerat 14åring. Hennes politiska argumentationer slår ut mig totalt, och jag går till mitt städjobb, med dåligt samvete!

Så du! Kolla ditt barn, och ta proffshjälp om så behövs, för det gjorde inte jag!

Jag är verkligen ingen expert (bara för att jag har ett barn med funktionshinder), men din tjej låter mycket speciell på ett annat sätt än det du ger oro för. Hon låter som hon är mycket begåvad och välutvecklad för sin ålder.

Föräldraoro har jag däremot mycket erfarenhet och för mig är perioder när jag är orolig besvärande främst för att min energi förbrukas och jag orkar inte lika mycket med barnen. Det blir en ond cirkel eftersom jag då känner att jag gör för lite och blir ännu mer orolig. Botemedlet för min oro är att läsa på vad jag faktiskt KAN göra för att stödja hans utveckling. Om det är lösningen för att bota din oro också tycker jag du ska fokusera på hur du kan stödja allt det hon är bra på och läsa mer om begåvade barn.

Du är en underbar mamma som tag i det här!
Min son är 2,5 år och fick diagnos ( början på autistiska spektrat ) en vecka före jul. Din dotter har väldigt många pluss på din lista. Kontakta ändå BUP på måndag. OM det skulle vara något så är det viktigt att upptäcka det så tidigt som möjligt. Min son "lurade" både sin barnläkare, special pedagog och en psykolog. De är inte alltid så kunniga faktiskt och lever kvar i det gammla att man inte kan ställa en diagnos så tidigt. Kämpa och ge dig inte att få en utrednng så fort som möjligt. Be att få tala med någon som bedriver utredningar och tala alltid med samma person. Be om dennes e-mail och skicka uppdatering om beteende minst en gång i veckan tills ni få komma. Tryck på hur liten hon är och på hur viktigt det är att få en tidig diagnos.

Från det du berättar så ser jag så mycket som inte tyder på autism men några som tyder på det.

När det gäller ögonkontakten så börja hålla saker som du ger henne direkt under ögonen så att hon måste titta på dig. Gå ner i hennes ögonnivå eller strax under när du talar till henne. Varje gång hon ger dig ögonkontakt så visa vad glad du blir, klappa händerna, säg vilka fina ögon hon har eller hur mycket du älskar när hon tittar på dig. Du kan även sjunga hennes favorit sång, sluta när hon viker av med blicken och fortsätta när hon ser på dig igen.

Kram 

Hej ts, jag känner igen min tjej som just fyllt 3 på din beskrivning. Jag pm:ar dig.

Hej,

har tyvärr inte tid att skriva så mycket nu. Men jag har en dotter som är drygt 5½år och jag har även känt att hon är så "normal men ändå annorlunda", och nyligen efter utredningar fick vi svaret, hon har autism.

Det enda jag tänker på är då du berättar om ögonkontakten och den ömsesidiga kommunikationen.. Så har min dotter det.

Du verkar vara en toppenmamma, som tänker SÅ rätt!!!!

Hej igen och tack alla som svarat och kommit med råd och stöttning! Har inte hunnit skriva något ännu, fullt upp med en tvååring och en 7 veckors här hemma.

Idag var vi på BVC hela familjen. Sköterskan hade satt en hel timma för oss. Vi fick berätta om vad vi kände och så samspelade sköterskan och dottern tillsammans. Dottern var på "normal" nivå för sin ålder i mycket, som t.ex. språkutveckling, uttal, lek, motorik, inlevelse etc. Det som hon saknade en del kring var just ögonkontakten och den ömsesidiga kommunikationen. Det svåra med dottern är att hon gärna integrerar genom att t.ex. ha ett fullt fungerande "låtsasfika" med allt vad det innebär med sköterskan utan att en enda gång titta henne i ögonen. Hon serverade henne alltså kaffe, bjöd på kaka etc på helt eget initiativ men utan ögonkontakt. Ögonkontakten sker på alltid på dotterns eget initiativ, som när hon tar kontakt med oss, vill något, föreslår något.

Vi ska tillbaka i oktober på treårskontroll. Innan den kontrollen kommer BVC-sköterskan att prata med en barnpsykolog om vad den anser att hon ska uppmärksamma på kontrollen. Hon tyckte ännu inte det var aktuellt att dottern skulle träffa psykologen eftersom hon ännu inte är så gammal. BVC kommer också prata med en specialpedagog inom beteende som ska träffa dottern på dagis i höst. Tills dess skulle vi öva ögonkontakt hemma. Inte låta henne slippa undan så lätt genom att t.ex. låtsas att vi inte riktigt förstår när hon frågar efter saker. På så vis måste hon utveckla sin kontakt. Vi kunde också börja använda oss av bilder i kommunikationen.

Just nu känns allt så skönt! Känns som vi knytit ihop säcken på något vis. Dottern och vi är uppmärksammade och vi behöver inte sitta själva med våra tankar i soffan.

Tack än en gång för allt stöd!

Hej!
Vad bra att ni tagit tag i er oro. Jag vill bara inflika en sak. BVC sköterskan rekommenderade er att öva ögonkontakt genom att

" Inte låta henne slippa undan så lätt genom att t.ex. låtsas att vi inte riktigt förstår när hon frågar efter saker. På så vis måste hon utveckla sin kontakt. Vi kunde också börja använda oss av bilder i kommunikationen."

Jag måste tyvärr säga att jag inte tycker det var något vidare bra råd. Jag har en pojke med autism och vi har övat ögonkontakt på olika sätt, men att låtsas att man inte förstår sitt barn är inte rätt sätt. Risken är att man ger barnet en negativ känsla kring kommunikation, att plötsligt känna att ens föräldrar inte förstår en, är bara frustrerande. All kommunikation är bra och som förälder ska man inte låtsas. Din BVC sköterska är med stor sannolikhet inte nån expert på just det här området.

Däremot så finns det flera andra sätt att öva ögonkontakt. Viktigt är att aldrig påtvinga barnet ögonkontakt, man ska inte ladda det negativt, utan tvärtom, förstärka positiv. Ni kan tex leka lekar där ni rullar något mellan er, eller kastar boll till varandra, när det är din tur att kasta så stannar du upp och väntar, håll bollen nära ditt ansikte, din flicka kommer då titta upp och undra varför du inte kastar, när hon höjer blicken så kastar du direkt bollen, man kan försärka med att säga Hej! tex när hon tittar, ganska snart kommer hon automatisera att titta på dig innan du kastar bollen.  Du kan göra likadant om ni spelar spel tillsammans, innan du kastar tärningen så vänta lite och din flicka kommer titta på dig.

När man pratar med flickan så kan man underlätta ögonkontakt genom att sätta sig på huk på hennes höjd, börja säga en mening, stanna upp lite, uppmuntra ögonkontakt, tex säga "här är mamma" och när hon tittar upp fortsätta meningen.,

Det är också viktigt att inte tvinga barnet att titta på er när ni är arga, ofta vill man att barnet ska titta på en vid en tillrättavisning, men med barn som har svårt för ögonkontakt så ska man verkligen undvika det. Vi har även blivit avrådd till att säga "titta på mig", utan hellre om man vill ha barnets uppmärksamhet säga, tex, nu vill jag berätta en sak mm.

Hej igen!

Låter som att ni fick gehör på bvc.

Det var just på 3-års kontrollen som dem uppmärksammade min Agnes, men då för att hon hade väldigt dåligt uttal.

Efter det har det varit logoped, psykolog och nu ett team av psykologer och läkare på bup som varit inkopplade och utrett.
Men mest har jag övat själv med dottern, från att hon knappt kunde säga ord (sol blev hol osv)  till att hon uttalar allt perfekt!!

Det här med ögonkontakt kan jag tro att det är olika för varje barn HUR man övar det, som mamma känner man nog vad som passar just sitt barn.
Sen vi har sagt till Agnes att hon ska titta på den hon pratar med så har hon blivit mycket bättre!!! Jag säger olika: Titta på mig, här är mamma osv. Samma är när hon går, hon tittar gärna ner men idag HÖLL hon på att krocka med en människa när vi gick ute men hon tittade upp och hann stanna, jag berömde henne mycket för att hon tittade:)
Hon övar gärna på det vi lär henne! Och har gjort stora framsteg.

Dem på bup sa att hon var mycket svårbedömd och berömde oss föräldrar för vårat "jobb" vi gjort med henne, som gjort att hennes svårigheter syns mindre.

Lycka till och känn av eran dotter vad hon behöver, vilket ni redan verkar göra.

Uttryckte mig nog lite klantigt och snabbt i "låtsas att vi inte förstår". BVC menade mer att istället för att ge dottern boken när hon frågar efter den kan vi säga t.ex. "vilken bok menar du?", "kan du visa mamma?" etc. Bygga på följdfrågor på det dottern säger/ber om, för att skapa en mer utvecklad kummunikativ situation. Sen är BVC-sköterskan säkert ingen expert, därför att det så bra att jag kan få en massa tips från olika personer här som har arbetat med barns kommunikativa utveckling.

Majamajas skrev att hon kanske är extra intelligent. Om det är så, är det kanske inte så konstigt att hon inte svarar på de frågor du ger exempel på här. Om hon redan har sagt att hon vill ha en sådan cykel, eller att din blus är fin, då vet ju du det, och hon vet att du vet. Dessutom är det så att små barn inte skiljer på tankar och kommunikation. De tror att andra vet vad de själva tänker, vill eller har varit med om. De tror t ex att föräldrarna vet vad som har hänt på förskolan, trots att föräldrarna inte var där.

Pröva om du får mer gensvar om du pratar på en högre nivå med henne. Och inga kontrollfrågor. Begåvade barn kan känna sig kränkta av frågor som den som frågar egentligen vet svaret på. Prata med henne om sånt som du inte heller vet svaret på, t ex:
Jag undrar hur den här förpackningen ska öppnas.
Var kan jag ha lagt mina nycklar, har du sett dem?
Det är några mörka moln där borta...tror du det börjar regna? I så fall kanske vi ska hänga tvätten inne.

Hon verkar skarp tänkt, jag är ingen läkare och ingen psykolog, men hon kan  vara autistisk

Hej TS, det här var visst en gammal tråd, vad har hänt efter att du skrev de här inläggen? Var står ni idag? Är ditt bar lika dant som i somras?