Jag är min svärfars värsta mardröm

Hej!
Jag lever med en underbar man som under sin uppväxt blivit tvingad till att leva religiöst av sin far. Vill påpeka att det inte gäller islam. I sin ungdom började han ta avstånd från religionen vilket resulterade i fysisk och verbal misshandel. Han har idag väldigt lite kontakt med sin pappa men påverkas trots detta i alla sina beslut. Han vill trots allt få sin fars erkännande, göra honom stolt och han saknar något enormt den pappan var innan han blev så extrem. Hans far accepterar inte vårat förhållande och har vid flera tillfällen påpekat att han aldrig kommer träffa vare sig mig eller några framtida barn. Vi har varit tillsammans nu i över 1,5 år så det verkar inte vara något han bara säger heller även om jag tror att om det kommer ett barn i bilden så kommer gubben ändra sig. Vilket även hans mor och syster säger.

Idag har det gått så långt att min sambo blivit tvungen att söka vård och fått stark ångest dämpande medicin.
Vi älskar varandra och han har själv sagt att han vill ha ett liv med familj med mig...
men det fadern har sagt ekar i hans huvud givetvis.

Mina frågor är:
hur stöttar jag min partner igenom ångest och depression?
vad kan jag och han själv göra för att komma över den makt pappan har över honom?
kan ett barn verkligen vara en del av lösningen och isf hur får jag min sambo att våga ta det steget?

Tacksam för alla svar!