Ska jag söka hjälp?
När jag var liten (från ca 2 år till 17) var jag väldigt arg. Jag kunde helt enkelt inte kontrollera mitt humör. Allting berodde på min perfektionism, blev något inte exakt som jag hade tänkt så brast det för mig. Jag hade ingen impulskontroll och när jag blev arg så blev jag precis vansinnigt arg ochkunde inte kontrollera mina känslor. efteråt fick jag ångest, blev jättetrött och kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt.
Vår dotter (1.5) är likadan. Jag känner så väl igen hennes känslor i hur jag kände när jag var liten. Utbrotten kan komma om man tagit på henne fel tröja, om man lägger ketchupen 2mm fel på tallriken (hon pekar var hon vill ha den) eller om något annat inte går som hon tänkt.
Vi örsöker vara konsekventa och sätta gränser, men jag vet ju att det inte hjälpte när jag var liten. fick jag ett utbrott innan simhallen fick jag inte följa med, men jag gjorde likadant varje gång så "bestraffningen" hjälpte inte. Jag förstörde så många stunder för mig själv men ävn för mina syskon.
Mamma och pappa funderade många gånger på att söka hjälp, men de gjorde aldrig det. Jag funderar nu på att göra det, men jag vet inte riktigt vem jag ska prata med?
Någon som vet?
. Vad jag menar är att inte dra alltför stora växlar ännu. Det du skriver om din dotter låter som en fullständigt "normal" 1½-åring. Det är ju inget som avhjälps med gränssättning och "bestraffning". Det handlar om att barnet håller på att skapa sin egen individ och bli alltmer självständig.....att göra, klara och bestämma själv.....och att de varken har kunskapen eller erfarenheten av hur de ska hantera frustration och motgångar 