Har en ljuvlig 15 månaders flicka som är mitt allt! Hennes pappa lämnade oss när hon var nyfödd och vill inte ha någon kontakt.
Jag har inte haft nån avlastning sen hon föddes.Älskar henne så mycket men i bland är det otroligt jobbigt och ensamt.
Finns det fler som bara vill prata av sig? Dela roliga händelser liksom mindre roliga?Har få vänner och de få jag har vill ändå aldrig träffa oss 
Ingen?
jag var det med mina nu stora barn under deras uppväxt och känner igen det hur svårt och hur utsatt man ändå var att vara själv i allt.
Lite lättare blev det då de blev lite större, började sova över hos någon kompis i bland och så småning om klara sig mer och mer själva några timmar i alla fall.
Måste vara jättetufft, beundrar er. Jag kan känna att det är tufft att vi "bara" är jag och maken utan en massa familj runt oss som finns där..
Ja inte är det lätt...hade önskat lite avlasning nån dag..men nu finns det inte nån chans för det. Min lilla börjar dagis i augusti...å så jag längtar! Hon är det underbaraste som hänt mig men tusan vad tufft det varit!Förstår inte varför hennes pappa inte vill ha nån kontakt
Har tur att hon alltid sovit på nätterna men oftast gått upp redan 4 med henne...Kan bara bli bättre nu 
Hej hopp!
Jo här är en till ensamstående mamma!
Olivers (min nu 10-mån son) pappa bestämde sig för att lämna mig då Oliver var endast 3v gammal, vi har bestämt att de skall träffas hos oss på tisd & torsd men det är lite si och så med det. Det tog dessutom flera månader innan vi kunde komma fram till detta.
Olivers pappa säger att han vill vara delaktig men har hittills inte varit, träffar Oliver varannan vecka i nån tim, ibland var 3:e vecka i nån tim. Oliver känner inte sin pappa, tror inte ens han minns hans ansikte eftersom de ses så sällan och Olivers pappa känner inte sin son. Tragiskt men tyvärr så det är.
Mkt av allt detta skriver jag om i min blogg, börja läs from 11 nov 2010 så förstår ni lite mer vad som hände.. MKT har hänt efter det med, som jag väljer att inte skriva om i bloggen, det har helt enkelt fått för stora konsekvenser.
prinsessbakelsen.blogg.se
Jag har varit ensam med din dotter sen födseln då hennes pappa fick "kalla fötter" någon månad innan. Hon har nyligen fyllt sex år och jag har under alla dessa år varit själv. Det här med att vara ensamstående mamma har aldrig varit ett problem för mig rent praktiskt, däremot har det funnits en stor sorg och saknad av personen som naturligt ska ha delat glädjen och känslorna. Jag hade det jättejobbigt i flera år att, i mina ögon, se alla lyckliga lattemammor.
Som tur är har jag en vän som varit igenom samma sak och trots att vi inte bor på samma ort har vi varit varandras stöd telefonledes (Under en lång tid var hon mitt sällskap över frukost i stort sett varje lördagmorgon).
Det är annorlunda med att vara helt själv och är det inte självupplevt är det svårt att förstå. Jag kommer ihåg att den första tiden var jättejobbig och jag kände mig också otroligt ensam. Jag tycker du ska kolla upp om det finns någon organisation med personer i liknande situationer där du bor, kanske kolla med BVC om de vet något. Att ha ett nätverk underlättar tillvaron och ger tröst. Och glöm inte, du är inte ensam, bara själv.
Jag har varit ensam med din dotter sen födseln då hennes pappa fick "kalla fötter" någon månad innan. Hon har nyligen fyllt sex år och jag har under alla dessa år varit själv. Det här med att vara ensamstående mamma har aldrig varit ett problem för mig rent praktiskt, däremot har det funnits en stor sorg och saknad av personen som naturligt ska ha delat glädjen och känslorna. Jag hade det jättejobbigt i flera år att, i mina ögon, se alla lyckliga lattemammor.
Som tur är har jag en vän som varit igenom samma sak och trots att vi inte bor på samma ort har vi varit varandras stöd telefonledes (Under en lång tid var hon mitt sällskap över frukost i stort sett varje lördagmorgon).
Det är annorlunda med att vara helt själv och är det inte självupplevt är det svårt att förstå. Jag kommer ihåg att den första tiden var jättejobbig och jag kände mig också otroligt ensam. Jag tycker du ska kolla upp om det finns någon organisation med personer i liknande situationer där du bor, kanske kolla med BVC om de vet något. Att ha ett nätverk underlättar tillvaron och ger tröst. Och glöm inte, du är inte ensam, bara själv.
Jag är nästan i samma sits, men har nu varit tillsammans med en ny kille ett tag så helt ensam är jag ju inte. Men jag var länge ensam med mitt barn så jag förstår helt hur du känner. :)
Jupp har varit helt ensam sen sonen föddes! Ingen mamma med i bilden alls! Han e snart 3!
Varför vill hon inte ha kontakt? Skulle inte kuna tänka mig ett liv utan mina barn!
Varför vill hon inte ha kontakt? Skulle inte kuna tänka mig ett liv utan mina barn!
Här är en ensamstånde mamma till en dotter på 9 månader. Pappan till min dotter tycker allt annat är viktigare än att träffa sin dotter. Hur kan jag inte förstå! men jag och min dotter har det nog bättre utan honom ändå. men det är väldigt ensamt imellan åt, när man inte har någon att dela dotterns kunskaper med.