Jag slog min granne när hon vägrade flytta sin bil

I de flesta fall blir nog en vuxen mera kränkt av en hurvel än vad ett barn blir, i och med att vi har en massa värderingar lagda i det som barn ofta inte hunnit skaffa sig ännu.
Om vi ponerar att min granne skulle ge mig en flatsmäll över kinden, så skulle det antagligen inte göra så förfärligt ont, men däremot skulle jag känna mig fruktansvärt kränkt, eftersom det verkligen är tabu att göra så. På den andra sidan är det inte förenat med lika mycket förnedring om grannen skulle skälla som en bandhund eller ha sönder något för mig, även om det i praktiken kanske skulle bringa mig mera skada.

Nja man är mindre begåvad när man inte inser att det finns andra sätt att föra sitt liv förutom den egna.
Stora begrepp som misshandel, våld smärta kränkningar och annat crap ni slänger omkring er här har inget att göra med att tillrättavisa sina barn.
Dina påståenden är bara skrattretande, du menar alltså att människan har i tusentals år haft "behov av hjälp och stöd i sin föräldrar roll"
Jag tror nog att vi har klarat oss utmärkt sen början och byggt upp en magnifikt civilisation omkring oss, flera stycken till och med.
Ajabaja metoder och curling är en ny påfund som man inte kan obligatorisk kalla för "rätt".

Inget du spyr på andra människor förändrar det faktum tyvärr sen kan du idiotförklara alla andra (i själva verket så gör du det bara mot dig själv) som inte lever som du.Ä*r DU läskunnig? Jag anmärker samma klyscha som blev utslängd från dom andra trådar och du startade genast en tråd om det.

Att barn blir kränkta att en "hurvel" är väl dokumenterat av barnpsykologer och en mängd andra. Dessutom får de den av någon som de utan minsta tvekan ska känna trygghet hos och förtroende för. Därför blir kränkningen dubbel. Jag vet inte vad du har för relation till dina grannar, men jag står inte i beroendeställning till mina, vare sig känslomässigt eller på annat plan. Därför skulle ett sådant slag inte ta lika "hårt" som den gör för ett barn

Snacka inte skit. Föräldrarollen är inte den samma som idag, vi har (vissa av oss i allafall) utvecklats på en mängd områden, även i vår syn på barn. Men när du ändå tar upp det så HADE människor stöd i sin föräldraroll genom dessa århundraden i och med att det ytterst sällan förekom att man flyttade ifrån sin utvidgade familj. Ända in på 1800-talet levde vi i bygemenskaper där alla hjläptes åt och stöttade varandra.

Generaliserande skitsnack.
Jag håller med 30 plus för en vuxen är det en fruktansvärd kränkning att bli påhoppat och att nån inkräktar på den personliga sfären.
För ett barn som inte har fått såna gränser är det inte en sådan kränkning och kan i det lägget kan även bygga upp barnet.Ja för i tiden när det inte fanns utbyggd barnomsorg med dagis och så hjälptes familjen åt, vad har det med nått att göra?
Det i sig förändrade inte uppfostrings metoder och för i tiden daltades det inte med ungarna som det görs idag.Nej det är jag inte men du kan inbilla dig det.
Det roliga i det hela är att det är en tillbakasteg att bakbinda sig själv i fostran och skippa dommest kraftfulla åtgärder man kan sätta in, det gör att man på vägen förlorar några barn som inte är mottagliga för dagens ajabajametoder.

Måste säga att jag hade en givande samtal med min mor igårkväll där jag lå fram vissa åsikter som presenteras här, vi fick oss både ett gott skratt över idiotin som folk serverar här

Ja, det tvivlar jag inte på. Men det är med största sannolikhet en gradskillnad.
Barn slår varandra också. Det gör inte vuxna i regel.

Jag försvarar inte barnaga. Jag svarar bara på din fråga.

Det ÄR inte så att du skulle ta enorm skada av att få en hurvel av en annan vuxen, men din inställning till det hela kommer att göra att du reagerar kraftigt på det.
Det mesta i kränkningsväg som vi kan råka ut för i vårt samhälle ligger i direkt relation till vår inställning om det hela.

Självklart man inte får skada sina barn!!

Men ibland kan jag faktiskt förstå föräldrar som reagerar på instinkt o ger barnen en handklapp på fingrarna när de vill stoppa in den i ugnen tex.. de anser jag inte är barnmisshandel inte heller om de lyfter upp barnet o den åmar o skriker tex inne på affären bara för att denvill ha en sak!

Jag skulle hellre tagit EN rejäl örfil av min mamma än den psykologiska terrorn hon utfört!
Jag har fåt en klapp på fingrarna o ja lärde mig! vad är det som är så annorlunda med dagens barn att man inte får ta dem i armen(löst) och hålla kvar dem och förklara att det dem gör är ej ok! Är det misshandel? nej inte i mina ögon!

Våld och en tillrättavisning är två helt skilda saker i min värld!
Diciplinen och åtgärden ska vara anpassad efter barnets ålder och situation!
Ej med våld!

Du vet inte ens det mest grundläggande om barn, eller hur? Ett barn har integritet väldigt tidigt i livet, om man inte som du och din likaledes inkompetenta morsa satsar på att bryta ned den. Du är ju ett levande bevis på någon som blivit skadad.

De barn som förloras är i nio fall av tio de som haft föräldrar som du.

Nejdå, jag behandlar mina tre som husdjur och håller dom i koja på bakgården

Jaså? Jag är väldigt mån om min personliga integritet samt jag anstränger mig mycket hårt för att skydda den och andras sfär.

Dom barn som jag tänkte på har inkompetenta föräldrar över sig som tappar kontrollen över dom för att aldrig få det tillbaka för att dom inte tog till det som behövdes.

Men istället för att tillskriva mig egenskaper som saknas och gång på gång idiotförklara dig själv så borde du fundera en sväng på att tagga ner lite och börja bete dig som vuxen, vårda språket.

Jag har aldrig förstått vad det är för amöbor som regelmässigt lägger hand på sina barn. Jag har uppsfostrat både hundar, hästar och katter utan våld, än så länge har det aldrig funnits anledning att bruka våld på barnen heller och när de väl börjar hantera språket är de så förbannat mycket lättare att uppfostra än djur. Det handlar om inställning. Antingen tycker man att det är OK att slå barn eller inte. Vi som inte tycker det lyckas uppfostra våra barn ändå. Är vi mer kreativa? Intelligentare? Mer empatiska?

Jag får ont i kroppen av att höra människor försvara andras rätt att aga sina barn (för de som försvarar aga agar aldrig själva). Jag har nära släktingar som blivit agade, som har blivit satta i skamvrån mm och ja, det ger men. Det handikappar kanske inte för livet men det ger men för livet.

Uppenbarligen mer kreativa - eftersom vi lyckas med vår uppfostran utan våld, och definitivt mer empatiska eftersom vi kan sätta oss in i hur något dylikt skulle upplevas

Inlägg 278 i

www.familjeliv.se/Forum-3-25/m59657808-27.html

Den sista texten i det inlägget passar så bra här.

"Givetvis KAN man uppfostra sina barn så som det passar en, har man lite tur och det går hem med ajabaja metoder så kan man bara skatta sig lyckligt ..... för att sedan dunka sig själv i bröstet på familjeliv med "men JAG har minsann ALDRIG slagit mitt barn och jag hade det inte lätt"
OM man däremot inte är lobotomerat eller har nån mild förståndshandikapp så kan man nog komma fram till att det finns barn som inte är mottagliga för dagens daltande."

Men fortsätt du dunka dig i bröstet och bete dig som en högfärdig unge på mellanstadiet, det hade nästan varit bra underhållning om det inte var direkt patetiskt att se en vuxen som är helt empatibefriat och egocentrerat.

Du kan aldrig få mig att tro att vissa barn behöver agas för att kunna uppfostras. Däremot finns det säkerligen föräldrar som behöver professionell hjälp med sina barn för att de är "svåra". I det läget söker man hjälp, man slår inte.

Min äldre bror skulle säkert ha agats av vissa föräldrar då han kunde se svart totalt och bli farlig för oss syskon. Dock har min mor blivit agad som barn så det fanns inte i hennes sinnevärld. Pga. att det var en för mina föräldrar omöjlig tanke att aga fann de andra vägar. Alla barn oskadda och oagade. Storebror en välartad man idag.

Sedan är det intressant att du verkar tro att vi som inte agar daltar. Jag sätter gränser och kan vara sträng och bestämd men aga, aldrig. Skulle v få ett barn vi inte kan hantera får vi säkert god hjälp av svärmor som har arbetat på BUP många år.

notetur nomen Vart går gränsen mellan uppfostran och misshandel enligt dig.

I England och i Sverige innan 1979 så räknas iaf inte spräckt skalle och släppa barnvagn i trappen så barnet slår i huvudet och blir hjärnskadad med följd att barnet blir utvecklingsstört inte som misshandel. Visserligen ses det som olämpligt men inte olagligt.

Spräckt skalle är ju givetvis en solklar tecken på misshandel.
Förstår dock inte ditt "och" för att spräcka skallen på nån är ett tecken på övervåld, att släppa vagnen i trappan går nog mer under en olycka och har inget med varken uppfostran eller misshandel att göra.

Ja?

Släppa vagnen i trappen var inte en olycka utan en medveten handling, som slutade i att barnet lämnades avtuppad på dagis. Dagis kontaktade sjukvården barnet omhändertogs men eftersom aga var lagligt så åttalades aldrig mamman.
Precis samma sak med den spräkta skallen, barnet omhändertogs av myndighetena men mamman åttaldes aldrig eftersom aga fortfarande är lagligt i England.

För normala människor är båda dessa saker misshandel, men i lagens ögon så var det inte det eftersom aga var/är lagligt.

Men vi kan väl ta lite mer nyanskillnader.
Om aga är uppfostran och spräcka skallen är misshandel vart går gränsen där uppfopstran övergår i misshandel? Slag med öppen hand, knytnävsslag, slag med käpp, ris eller livrem. Slag med andra tillhyggen. När går uppfostran i dina äögon äver i misshandel.

Lagen i sverige rä klasklar, allt våld är misshandel. Lagen i England tillåter slag som inte ger märken efter en revidering av lagen för några år sen. 

Att inte slå sina barn utan klara av att uppfostra dem utan våld är inte att vara empatibefriad. Men jag förstår att du saknar förmåga att begripa det. Om du däremot förväntar dig att jag ska visa empati för människor som tar till våld mot barn, då lär du få vänta. Jag anser att dessa människor ska straffas med lagens hjälp och deras barn uppfostras av människor som inte är inkompetenta.

Att du sedan tror att alla som inte slår sina barn daltar visar att du har problem med uppfattningsförmågan