Hårt hållen 18-åring (?)

Jag har inget bra svar till din frågeställningen men vill passa på att berömma dig för att du skriver så roligt. =) Speciellt "På tonåringars vis är detta helt oplanerat, men ändå totalt livsavgörande."

Alltså han är myndig o fullt kapabel att bestämma själv.
 Sen att man vill ha igenom vissa krav såsom att han skulle jobba kan jag tycka är kanon, men att sätta förbud har jag aldrig förstått mig på. Jag försöker lägga fram min mening o sen hoppas att sonen fattat vad jag menar. 

Jag hade inte sponsrat alls måste jag säga då jag anser att man vid 18 års ålder själv får ansvara för sin ekonomi och fatta beslut efter vad man har råd med eller inte. Min son har aldrig frågat mig om ett öre utan sparat ihop till det han vill göra på egen hand.

 En helt annan sak att inte vilja köpa ut alkohol. Fast jag fattade inte riktigt om det var NI som försåg honom med de 36 burkarna öl?

Haha! Jag tänkte också på det. Det lät så gulligt!

Han är myndig och bestämmer själv över sin kropp. På krogen får han köpa så mycket alkohol han vill, det är bara systembolaget som har åldersgräns 21 år... Ni kan inte säga bu eller bä om hans alkoholintag tyvärr...

Jag tycker ni gjorde rätt, t.o.m. mer än rätt.

Är man 18 år så är man nog tillräckligt vuxen för att skaffa sig ett jobb på egen hand (utan påtryckningar från mamma och pappa) så att man själv kan tjäna ihop de pengar man behöver till nöjen. Att ni såg till att han skaffade sig ett jobb som gav honom fritt inträde till festivalen + mat och DESSUTOM sponsrade honom med fickpengar är nästintill att skämma bort honom, tycker i alla fall jag!
Så ni ska verkligen inte ha dåligt samvete för nåt!

Jag började sommarjobba då jag var 16 år gammal och har nog själv betalat varenda festivalbiljett, krogbesök och ölburk jag velat ha. Aldrig i livet att mamma skulle ha sponsorerat mig med pengar till alkohol, fastän hon var OK med att jag drack då jag nu ändå blivit myndig, hade aldrig ens kommit på tanken att fråga henne om pengar till sånt!

Visst kan jag förstå att ni kanske vill "belöna" honom för gott uppförane någon gång, men... det är ju inte nåt han kan kräva eller så. En belöning är en belöning, inte nåt man kan förvänta sig få. Och vad ska han egentligen belönas för då? Att han har betett sig som en normalvettig person? Dvs. skött sina studier och betalat hyran... Det är väl inte nåt man behöver belönas för utan nåt som ni som föräldrar borde kunna ta för givet att er vuxne son ska göra.

Nä, du behöver nog inte ha dåligt samvete för nåt.
Och vill han ha sprit på festivalen så kan han väl skaffa det själv! Lär han också göra, om han har bestämt sig för att dricka, oberoende vad ni säger om saken eller inte. Så stå på er bara vad gäller alkoholkonsumtionen! Ni kan ändå inte bestämma vad han ska göra, men man kan ju alltid föregå med gott exempel och goda principer.

Såhär ser jag det:
Med tanke på att ni bidrog med pengar till hans resa så har ni faktiskt rätt att ställa NÅGRA krav som gengäld, men med tanke på att han inte längre bor hemma utan har en egen lägenhet så har ni inte rätt att ställa för många/höga krav då han faktiskt, som du sa, sköter sig själv och är duktig i skolan + att han är myndig.

Saken är ju den att när man verkligen förbjuder ungdomar för att göra något, så som att få ta med sig en vodkaflaska till festivalen, så fixar dem det på annat sätt. Jag är själv 18 år gammal, jag vet hur vi fungerar idag.
Mina föräldrar har aldrig förbjudit mig att göra något (förutom att pierca mig i ansiktet, vilket jag är oerhört tacksam över att de satte totalstopp för) då de vet att det får värre konsekvenser än att faktiskt låta mig göra det jag vill.

förbjuder du din son att ta med sig en vodkaflaska, så blir han förbannad och skriker högt en stund, men efter ett tag så ger han sig och säger "okej, mamma, jag får hålla mig till ölen", och det beror  barapå att han redan fixat den där vodkaflaskan på annat sätt... vi är inte så dumma som vi ibland verkar, med tanke på hur ofta vi överlistar våra 50-åriga föräldrar.

Stopp och belägg här är du snäll.. Att som tonåring bestämma vad man vill bli i livet på 2 röda sekunder och dessutom genomföra det utomordentligt under 3 gymnasieår är inget som någon förälder borde ta för givet idag då det tyvärr är hyffsat ovanligt bland dagens ungdomar. Hade min far eller mor reagerat som dig när jag kom hem och berättade hur många MVGn jag skulle få i betyg hade jag blivit riktigt ledsen.

Sedan vill jag lägga till en sak för allmänheten:
Man kan inte ena dagen sitta och säga att tonåringar är omogna och knappt torra bakom öronen, och sedan när det kommer till kritan säga att vi är "vuxna människor som borde kunna försörja oss själva", det blir en dubbelmoral. Antingen är vi omogna och barnsliga i alla väder eller vuxna människor som ska försörja oss själva, men ni kan inte ställa krav på oss i vissa lägen och i andra lägen anse att vi inte är vuxna nog.

T ex: Anse att er 18-årige son är vuxen nog att bo och betala hyra i en egen lägenhet, men inte mogen nog att få ta med sig en vodkaflaska till en 6-dagar lång festival.    

Jo, du sade i ditt första inlägg att du är 18 år gammal och att ni tonåringar inte är så dumma som era 50-åriga föräldrar verkar tro, eftersom ni lyckas lura dom så ofta...
Då vill jag säga här att du nog inte ska tro att era 50-åriga föräldrar är så dumma som NI tonåringar tycks tro... De vet garanterat mer än vad de pratar med er om, men man måste ju låta sina barn göra sina egna misstag också, så därför tror jag att de flesta föräldrar inte påpekar om allt de vet/tror att deras (nästan) vuxna barn sysslar med. Vill också påpeka att jag själv inte är 50 år gammal, har inte ens fyllt 30 än, så jag minns mycket väl hur det var att vara 18 år. Men det gör säkert 50-åringar också

Så även om det inte är särskilt (relativt sett alltså) länge sedan jag själv var tonåring så står jag ändå för det jag skrev. Då jag studerade så var min belöning för mina eventuellt goda betyg, surprise surprise, de goda betygen! Visst kunde min mamma, i mån av möjlighet, någon gång ge en nåt extra och så, men det hon lärde mig var att den belöning jag hade att förvänta mig för att jag själv ansträngde mig i skolan och skaffade en utbildning var ju utbildningen i sig. Om jag kom hem och berättade att jag fått högsta betyg så sa mamma naturligtvis "Grattis! Vad duktigt gjort av dig!", men inte fick jag en massa pengar för det.
Och att sen sköta sig själv, dvs. betala sina räkningar och hyra i tid, är ju nog verkligen sådant som jag anser att man borde kunna ta för givet att en vuxen människa ska klara av att göra.

Så jag vet nu inte hur du tror att jag reagerat om mitt fiktiva tonårsbarn kommit hem och visat sina fina betyg... Inte hade jag ju brytt mig sk*t i det. Men inte hade jag heller gett ungen några pengar. Och om du menar att det är ovanligt idag att ungdomar ens klarar av att genomföra en treårig gymnasieutbildning så kanske det är just det som är orsaken...? De är för bortskämda? De förväntar sig att bli överösta med beröm och belöningar av sina föräldrar för nåt som i sig själv borde vara belöning nog. För inte är det väl för föräldrarnas skull man skaffar sig en utbildning? Så varför är det då dom som borde "belöna" en för det på något sätt. För inte så länge sedan var det ju inte ens en självklarhet att alla FICK skaffa sig en utbildning...

Okej, misstolka mig inte. Jag anser inte att "alla ungdomar är lata och slöa". Men ja, jag står ändå för det jag tidigare skrev.
Sen tycker jag väl inte att det är någon här som kört med den dubbelmoralen du påpekar om. Är man myndig så är man t.o.m. i lagens mening, skulle jag säga, gammal nog att själv skaffa sig ett jobb och försörja sig. Och visst är man väl då ocksåp "mogen" att ta med sprit på festival (fast å andra sidan vet jag många 40+are som inte är mogna för det ansvaret ännu i denna dag...) men som en förälder som sponsrar resan så tycker jag att det är helt rimligt att TS önskar av sin son att han inte gör det. Ger hon honom 1000 kr så tycker jag det är helt OK att de pengarna ges med vissa förbehåll/krav, dvs. "du får 1000 kr av mig om du inte tar med dig sprit". Helt rimligt, för lika bra kan hon ju välja att strunta i att ge sonen några pengar alls och då får han ta med sig hur mycket sprit han så önskar.

Asbra gjort tycker jag av er!!! Alltför många ungdomar får för mycket utan krav tillbaka. De ska förtjäna pengarna och respekten *tycker*

Nu sa jag 50 år just för att mina egna föräldrar är födda 58 och 63, så de är i 50-årsåldern :)

Belöningar är ju faktiskt inte automatisk lika med pengar. Det kan ju vara något annat också. Tycker bara att ens föräldrar kan visa att de är stolta över sina döttrar och söner för att de klarar skolan galant. Det kan vara vad som helst. Men samtidigt, man skaffar ju inte ett jobb och jobbar hårt varje dag för att man tycker det är superkul (okej, det kan vara kul att jobba om man har ett jobb man trivs på, men det är inte den främsta anledningen till att man jobbar) utan man gör det för att man ska få en lön efter arbetsmånaden. Kan då inte vi ungdomar få känna oss värdiga en liten belöning om vi gjort något bra i skolan?

Nej, som jag skrev var det riktat mot alla som över huvud taget läser tråden, påstår inte att någon uttryckt sig med just de orden. Sedan skrev jag även i mitt förra inlägg att det är okej för föräldrarna att ställa någon form av krav när de varit schyssta och bidragit med en summa, men så som jag förstått det så handlar det om rätt många krav i det här fallet. Han skulle jobba på festivalen, i 24 timmar samanlagt, han fick bara dricka 36 ölburkar och han fick inte ta med sig någon sprit. Det är inte bara ett krav, utan flera. Tycker att det hade räckt med jobb-biten, bara där visade han ju sig faktiskt vara vuxen nog.  

Dessutom, när vi ändå snackade belöningar.. Är det inte en belöning att ge sin son 1000 kronor för att ha skaffat sig ett jobb?!

Tack för alla svar! Verkar som att detta är ett ämne som egagerar många, både vuxna och tonåringar. Känns skönt!

Sen har vi olika sätt att markera gränser och var dom ska sättas. Men det är väl naturligt, vi är ju ändå alla olika – och har dessutom uppfostrats olika.

Några förtydliganden ang. vår 18-åring och den aktuella festivalen:

Han är alltså 18 år och myndig. Men han går fortfarande i gymnasium, vilket innebär att vi fortfarande har försörjningsplikt gentemot honom. Hur vi sörjer för hans uppehälle är såklart upp till oss föräldrar att slutgiltigt avgöra.

Nu bor han alltså på annan ort i egen lägenhet och sköter skola, mat, tvätt och städning själv. Och han gör det riktigt bra (bättre än jag själv gjorde i den åldern kan tilläggas!). Det tycker vi givetvis är kul och värt att uppmuntra. Visserligen kan jag också tycka att vissa saker är mer självklara och ska man verkligen belöna sånt? Tja, beror väl på hur belöningen utformas, men en klapp på axeln kan väl egentligen aldrig skada? 

Många ungdomar har dessutom rätt jobbigt med att reda ut allt som händer inombords, vilket kan göra dom mest självklara sakerna totalt oöverstigliga för en tonåring. Därför tror jag att vi ofta underskattar behovet av uppmuntran hos tonåringarna.

Sedan har vår 18-åring riktigt dålig koll på sin ekonomi. Därför försöker vi potionera ut det ekonomiska ansvaret lite åt gången, utan att för den skull helt befria honom från konsekvenser när det blir felprioriterat. Han är alltså mogen på vissa områden, men inte på alla. Ännu.

Vad gäller festivalen och den där spritflaskan, så förklarade jag för honom att så länge han föredrar att komma till mig och be om pengar (hellre än att tjäna ihop egna), så kommer jag att lägga mig i vad han dricker. Det störde honom något enormt, vilket i sin tur störde mig minst lika mycket. Men vem sa att detta skulle vara enkelt?

Öl? Det var inte vi som rent praktiskt köpte ut ölen (langade), men vi gav honom pengarna som betalade för ölen. Och vi försäkrade oss också om att det faktiskt blev öl och inget annat för just de 300 kronorna. Så i någon mån är vi i alla fall rent moraliskt ute på tunn is… Nåväl, ölpengarna ingick alltså i de 1000kr som han fick och de återstående 700 kr ska i första hand täcka kostnader för mat och dusch.

Han kan givetvis använda de 700 kronorna helt annorlunda än vad vi har tänkt oss, men det blir ju hans val i såfall. Vi tyckte ändå att vi på detta vis fick ihop en rätt så hygglig mix av belöning/uppmuntran och krav/frihet att fatta egna beslut. Hur det sedan går får vi nog aldrig veta till 100%, men jag väljer att tro att det kommer att gå bra!