Hur tänker ni kring att skaffa barn och giftemål?
För visst kan man inte göra en närståendeadoption om man inte är gifta??
Min flickvän anser att det är väldigt viktigt att vi är gifta innan vi får barn just pga detta.
Så skulle vara intressant hur ni andra tänker, eller tänker ni ens på det?
Nu gifte vi oss innan vi ens började prata om barn på allvar, men jag ville helt klart vara gift när vi blev föräldrar. Hade vi fått hjälp i Sverige hade det kanske inte känts lika viktigt, etersom man då åtminstone blir föräldrar båda två, men inte heller oviktigt. Nu blev det Danmark för oss, och för mig var det väldigt, väldigt viktigt att få igenom adoptionen så fort som möjligt. Framför allt för barnets skull, men även för vår. Jag skulle aldrig, nu när det går att undvika det, sätta mig i en sits där inte både jag och min fru juridiskt sett är föräldrar till vårt barn. Man vet aldrig vad som händer i form av separationer eller, hemska tanke, dödsfall, och utöver det så är det mycket som blir enklare i form av blanketter och sånt när man är juridiskt erkänd som förälder.
Vi gifte oss när vi väntade sonen även om han blivit till med hjälp av svensk sjukvård och att vi båda därför kunde bli vårdnadshavare tidigt utan adoption. Men att vara gift är ändå en trygghet och enligt svensk lagstiftning är det alltid tryggare om man har barn tillsammans ur arvsrättslig synpunkt. ( Blir ännu viktigare om ni har tillgångar som ni äger ex. om ni äger ert boende. Är man bara sambos ärver barnet föräldern vid dödsfall och man kan behöva flytta från sitt boende för att barnet har rätt att få ut sin laglott. Barn från tidigare förhållanden omfattas dock inte av skyddet genom giftermål utan det barnet har alltid rätt att få ut sin laglott ändå, så är det aktuellt bör man ta kontakt med en jurist. Se ex: www.dn.se/ekonomi/sambos-med-barn-bor-gifta-sig )
Hade vi väntat barn med hjälp av heminsemination eller vård utomlands hade vi gift oss innan barnet kom för att kunna få närståendeadoptionen avklarad så fort som möjligt. Att båda får vara med och bestämma och bli sedda som föräldrar i samhällets ögon är viktigt för oss. Och inte minst: skulle något hända såsom att man vill gå skilda vägar eller om någon förolyckas vill man inte slåss mot myndigheterna då för att få rätt till sitt barn. Har man inte närståendeadopterat innan en ev. separation kan den ena aldrig bli förälder åt barnet senare eftersom man måste vara gifta för att få närståendeadoptera. Såvida man inte blir sams och gifter sig igen...
Vi gifte oss tre månader innan BF för att min fru skulle kunna adoptera sonen så fort han föddes. Annars hade vi nog inte varit gifta än. Men det var väldigt viktigt för oss att båda var juridiska föräldrar. Vi gifte oss ensamma i stadshuset, sedan hade vi en fest hemma helgen efter.
Vi gjorde precis som Apolline skriver att vi gifte oss 2 1/2 månad innan BF just för att min fru skulle kunna ansöka om adoption direkt när dottern fötts. Annars hade vi nog inte heller varit gifta än då ingen av oss egentligen kände att det var en viktig del i vårt liv att vara just gifta. men nu är vi det och det känns tryckt både ifall något skulle hända någon av oss nåt eller inför nästa barns ankomst.