Vad är könslös uppfostran?

Låter urlöjligt, tycker jag. Jag har pojkar och en flicka och kommer uppfostra dem så också. Sen har de alltid rätt att välja sin egen väg.

Att man inte automatiskt sätter pojkar och flickor i könsrollsfack, som t ex att pojkar får hjälpa pappa i garaget, klippa gräset eller att skotta snö, medan flickor får hjälpa mamma att städa och diska och sy dockläder. Att man vågar se och bejaka beteenden som inte stämmer med traditionella värderingar. Som att killar faktiskt kan få gråta, t o m över saker som bara är på låtsas. Att det faktiskt inte finns vare sig färger eller leksaker som bara pojkar eller flickor får gilla och leka med, utan att man får gilla vad man vill, och leka med vilka leksaker man vill.

Att stanna upp och tänka ett varv extra på hur man beter sig och vilka förväntningar man har på sitt barn. Pojkar kan vara fina och söta, flickor kan vara tuffa och smarta.

Jag tycker att det här är ett jätte intressant ämne och hoppas att fler skriver sina åsikter:)

jag vet inte om det går att uppfostra helt könlöst, de flesta har säkert påverkats av samhället och undermedvetet beter sig olika mot de olika könen i olika grad(Menar inte att alla gör det)
MEN det är något jag brukar försöka tänka på i min uppfostran av min dotter och det var lättare dessto yngre hon var. nu är hon tre år och har börjat påverkas av sina kompisar och omgivnngen. Nu ska hon välja kläder och det är oftast rosa, blommigt och känningar som gäller. och det är självklart het ok att det är det hon gillar för tillfället, men jag försöker uppmuntra henne till att testa det hon vill göra och leka med det hon vill. Hon brukar dansa breakdance hemma med sin pappa, hon älskar att skruva och hjälpa till om något ska lagas, hon älskar att leka med sina gosedjur, sin traktor, sina dockor, sin dockvagn och spela på sina trummor. Vi försöker låta henne utforska och göra det som faller henne i intresse helt enkelt.

jag blir väldigt arg när man inte låter barn bara vara barn, Visst man har olika kön men man måste inte bete sig olika bara därför. (men som jag erkände ovan så är säkert även jag påverkad av samhällets normer och tänker mig inte alltid för, men det finns olika grader på det hela anser jag)
Men har en bekant som ofta säger till sin snart fyra åriga pojke när han är ledsen "gråt inte, det är bara flickor som gråter, är du en flicka? Nä då så gråt inte, gå in på ditt rum om du ska gråta mer" Det tycker jag är jätte sorgligt. Barn är barn och oavsett kön måste man få uttrycka sina känslor och intressen helt enkelt.

Att lyssna till sitt barn är nog det bästa, alla barn har olika intressen och behov så att sätta fokus där tror jag är bäst.