Jag vill flytta men inte han..
Har sedan några år tillbaks plågats av en längtan att flytta tillbaka till min hemstad. Bor med min man och barn i ett litet samhälle där jag inte har någon anknytning, inte han heller. När första barnet kom så kom också tankarna på att flytta tillbaka där min övriga familj, släkt och mina vänner finns. Jag har efter fem-sex år inte lyckats rota mig här och min hemlängtan blir värre och värre och det går ut över hela familjen. Varje gång jag åker "hem" blir det värre och jag kan nästan bara hitta fördelar med att flytta. (Visst är jag medveten om att jag säkert idealiserar hemstaden lite men jag vill faktiskt bo där även om det såklart inte blir ett liv i rosenskimrande lycka såklart.)
Min man vet om detta men han förstår inte hur dåligt jag mår över det eftersom jag aldrig visat det fullt ut. Vi har diskuterat saken men han vill inte flytta och tycker att en flytt verkar jobbig. Det enda jag vet är i alla fall att jag inte kan bo här hela livet eftersom det tär för mycket på mig. Jag tänker också på hur mina barn kommer att känna i framtiden när de får reda på att deras mamma eg. velat bo någon annanstans hela tiden.
Jag är övertygad om att mina barn som är relativt små är flyttbara och att en flytt närmre min familj inte skulle skada dem på något sätt. Kruxet är ju som sagt att min man inte vill flytta trots att både han och jag vill byta jobb och att det är svårt med jobb där vi bor nu och lättare på min hemort. Min man pratar hela tiden om hur bra det är här och att det är bra att vi bor nära en större stad osv. Jag står inte ut med hans prat längre eftersom jag inte alls känner så. Jag vill kunna cykla och ta en fika med mina vänner och inte behöva ha bilen vart jag än ska. Här har jag heller knappt någon att fika med men det är ju inte enda anledningen till att jag vill flytta.
Hur ska jag ta upp detta på allvar med min man? Ju längre jag dröjer desto mer skada tar vår relation eftersom mitt humör påverkas av att jag tänker på detta varje dag.. Jag har gett fem år av mitt liv här och inser att det inte går längre. Det passar inte mig att bo i ett sådant här litet samhälle och jag vill komma närmre min familj och känna mig hemma. Jag vill tillbaka till mina rötter nu när jag fått barn och jag vet med säkerhet att mina barn skulle trivas. Livet skulle bli så mycket enklare helt enkelt.
Hjälp!
