Ni som har svarat Ja och ibland,hur har ni gått vidare?För det kommer ju imellan åt att man vill ju också känna lyckan igen,ja tycker att det känns i mellanåt.Jag vet när en fd kompis var på mig när hon väntade nr 2 när kommer din då? med ett leende fast hon visste att ja bodde själv med sonen..
Inte på att de fått fler barn. Men jag blir avundsjuk på kvinnor som har män som bryr sig om sina barn. Min dotters far lämnade oss under graviditeten och jag gick igenom allt själv. Nyligen har min bror fått barn och det sticker i hjärtat när jag ser hur kärleksfull han är med sin lille son. Jag skulle vilja att min dotter skulle ha fått uppleva något liknande och det gör mig så otroligt ledsen att hennes far övergav henne.
Ja vet hur du känner,har också varit ensam med sonen sedan han skulle bli 7 månader,och nu lever hans pappa med en ny familj och har det bra..Han har ju nytt barn och tog ut pappaledighet det gjorde han aldrig när han var tillsammans med oss inte ens de första 10 dagarna.
Vi kan fortsätta att skriva till varandra och lära känna varandra mer om du vill,,bloggar du? ja gör detta det finns på min pres ang adressen
ha det bra
Visst kan man känna en viss uns av avundsjuka ibland, gentemot andra o hur de lever sitt liv, vare sig det handlar om fler barn eller kärleksfulla fäder till barnen, eller hur människor bor eller vad de har för bil eller månadslön osv!
Men oftast är det ju en sund avundsjuka, o oftast håller den inte i sig särskilt länge.
Om det handlar om avundsjuka gällande att väninnor skaffar fler barn o man själv är ensamstående (är själv visserligen ensamstående, men har ej längtan efter fler barn just nu så jag är ej i den sitsen) så är det ju något som man faktiskt måste acceptera o lära sig leva med. Det finns säkert barnlösa väninnor som lever i en relation men som har svårt för att få barn som är avundsjuka på er med!
Man måste ju kunna leva med sin avundsjuka o kunna glädjas åt väninnor som blir gravida ändå, o tänka att "min tid kommer".
O visst kan man ju känna en önskan om att ha kärleksfulla o engagerade fäder till sina barn, men om man nu inte har det så får man ju faktiskt lära sig att leva med situationen som den ser ut nu - o även om önskan finns där så är det ju inget att gå o vara avundsjuk över, utan man får helt enkelt försöka att känna sig tillfreds med sin egen situation istället.
Hoppas att min svar gör någon klokare iaf 
Jag är nybliven ensamförälder och har faktiskt aldrig mått och haft det så bra som nu, hela livet ligger ju uppdukat som ett stort jävla smörgåsbord framför er, passa på att ät.
Du har ju faktist massa tid på dig att skaffa fler barn också :)