Hej!
Min erfarenhet är att du beskriver vad många föräldrar upplever. Det vill säga att maten är ett problem hemma, men fungerar på förskolan. Jag tycker att ni skall se det som ett gott tecken på att hon kan äta när hon är hungrig.
Inte sällan petar barnen bara i maten hemma. Vilket dels kan bero på att de inte är speciellt hungriga, att de har tydligare rutiner och annan stämning kring maten på förskolan och dels på att barn mellan två och fyra-fem år är väldigt kräsna i sin smak. Dessutom hör det till hennes åldern att testa sin vilja mot er vilja (som var och hur hon vill äta).
Hur som helst, eftersom ni vet att er dotter äter själv på förskolan och växer och utvecklas som hon förväntas, tycker jag att ni kan vara mer coola, men samtidigt tydliga.
Servera mat på regelbunda tider, undvik snacks eller dylikt mellan målen, erbjud samma mat som ni äter, servera små portioner (så att hon hellre kan be om mer) och framför allt bestäm reglerna kring matsituationen. Det innebär dock inte att ni skall bestämma mängden hon äter.
Att äta mat gör man för att leva, precis som man andas och det varken berömmer eller kritiserar man någon för.
Är det något jag lärt mig under alla år som, bvc-sköterska (och mamma för den delen) är att all form av tvång kring maten leder till problem. Även om det känns som ett stort steg att sluta bry sig hur mycket hon äter, så får ni tänka på att hon själv måste lära sig reglera när hon är hungrig och när hon är mätt. Det gör hon inte om hon tvingas äta en tugga till, vare sig det är genom lek eller tjat.
Tänk att ni skall börja från noll och intressera henne för mat på nytt. Får hon delta i att laga och servera, kommer det med all säkerhet slinka ned en matbit under tiden. Förvänta er inte att det går på en dag eller två, men våga lita på att hon i slutändan äter när hon är hungrig.
Att man sitter vid bordet och äter själv kan hon från förskolan, så det tycker jag att ni skall förvänta er hemma också.
Smaklig måltid 
Mvh Christine
