När är självmord ett val man skall respektera? Eller är det ALLTID fel?

Begå självmord eller ta sitt liv.

... eller som det heter nu. suicid. Här kan du läsa mer: http://www.suicidprev.com/om-suicid.php 

 Merde! En språkpolis!  Eller ett? Svenskar kan inte 1 utan de måste ha två 1..

Det är väl klart att man kan förstå att vissa människor har såna plågor att de helt enkelt inte klarar att leva.
Alla har väl haft riktigt ont någon gång, både fysiskt och psykiskt, och kan föreställa sig hur det hade varit att ha den smärtan konstant.

Jag.. Vet faktiskt inte..

Haha, ja det blev verkligen språkpolis av mig i denna tråd. Sorry men min omedelbara tanke var faktiskt att eftersom du funderar mkt på detta runt självmord (sett andra trådar du startat) tycker jag att du borde läst så mkt om det att du lärd dig själva termen. Det tog faktiskt bort fokus från själva frågeställningen som är mkt intressant.

Min tanke är att funderar man på självmord mår man så dåligt att man inte är kapabel att fatta viktiga beslut och just detta beslut måste ju vara det viktigaste en person kan fatta. Börjar man må bättre vill man troligtvis fortsätta att leva. Troligvis är det livssituationen man är så oerhört missnöjd/förtvivlad över och inte en önskan att faktiskt dö. 

Beror väl helt på hur ens liv ser ut och varför man inte vill leva mer?

..... och .... mer då?

lärd? (se understrykt ord i sitt text)   språkpolisar lite hos dig oxå .. Ärligt.. jag har annat och läsa än om självmord..  Pluggar heltid på universitet nu på sommaren oxå och visst mellan varven vill jag hänga mig i m3 sladden  (lyssnar böcker pga dyslexi) och jag bara tråkar runt här med folk som avslappning, andra super som avslappning och jag jävlas här som avslappnig!

Vadå mer? Skriv vad du vill säga istället för att dra det sådär.

Du kan väl utveckla det du skrev. Vilka eländen i en persons liv är godtagbart för de som vill ta sitt liv? Hur kan ett liv se ut för att du tycker att det är OK att hänga sig?

Jag antar att det är det som ts vill diskutera.   

Nja jag vet om ett par livsöden som slutade med självmord och jag förstår dom tror jag. Men jag vet inte om jag vill ta upp deras historier här. Men den ena handlade om extrem ensamhet och den andra handlade om en plågsam sjukdom/handikapp.

Men ville de verkligen dö? Personen som var ensam kanske behövde hjälp så att han/hon klarade av relationer med andra. Den som var sjuk kanske saknade fungerande smärtstillande, bättre hjälpmedel och mer assistans.

Den andra vet jag inte så mycket om.
Det första fallet vet jag väldigt mycket om honom eftersom min man ärvde bl a hans självbiografi,  personen hade varit i kontakt med psykvården i flera år men jag tror inte det fanns så mycket hjälp att få eftersom de aldrig kunde hjälp honom med hans ensamhet. Det var liksom inte att ta kontakt med folk han hade problem. Jag tror hans liv var väldigt dystert på ett sätt som  jag inte tror att en människa med någon att värna om och någon som värnar om dig kan förstå.

Jag kan förstå detta.. Brottas varje dag med självmordstankar och jag anser inte att mitt liv är värt att leva, men jag fortsätter för mina barns skull...är ensamstående och det finns ingen pappa med i bilden... ibland tänker jag att det vore bättre för dom om jag dog så dom kan få ha en normal uppväxt hos någon annan, som vill leva..
men jag har inte vågat ta steget än.. 

Finns det suicid kit att köpa online i Norden?

Hej, håller inte riktigt med där.
"Min tanke är att funderar man på självmord mår man så dåligt att man inte är kapabel att fatta viktiga beslut och just detta beslut måste ju vara det viktigaste en person kan fatta."

Personligen så har jag ett arbete med stort ansvar där många tunga beslut ska tas. Det klarar jag av utan större problem, det betyder inte att det går en dag utan att jag funderar på hur det skulle vara att få "trilla av pinnen".