broglo skrev 2011-09-15 20:09:18 följande:
Hej igen! Nu är min tvåa född och jag ville så gärna återvända till den här tråden och berätta att allt gick så bra!
Värkarna startade tidig morgon/sen natt och kom direkt med 3-5 minuters intervall så vi åkte in på en gång (eller så snart barnvakten dykt upp). Jag var tre centimeter öppen och fick strax en EDA (vilket var ett av mina önskemål från aurorasamtalen). Under hela förlossningen så jobbade jag med total avspänning under värkarna, vilket funkade superbra. (Det så nog ut som om jag sov varje gång jag fick en värk). Framåt sen förmiddag var jag helt öppen, bebisen roterade ner (ONT!) och det blev dags att krysta. Det blev ca 45 minuters krystande som å ena sidan gjorde SKITONT, men å andra sidan hela tiden bar framåt. Jag kände i kroppen att bebisen vandrade neråt och att det gav resultat. Hade också en fantastisk barnmorska som gav mig supertydliga instruktioner. Jag sprack en del i mina gamla ärr, men inte så mycket som sist. Efteråt var jag som en femåring och sa till all personal som kom in i rummet att jag själv hade varit "jätteduktig"! (Och det tycker jag fortfarande att jag var).
Det var en så helt annan upplevelse att få genomgå en helt "normal" och komplikationsfri (och panikfri) förlossning där både jag och bebisen mådde bra. Det är som natt och dag - går inte att jämföra. Nu kan jag - äntligen - förstå vad folk har menat med "positiv smärta", "kroppen vet vad den skall göra" och liknande. Efter min första förlossning så blev jag rosenrasande på sådana uttalanden, men nu förstår jag att det är ju precis så det känns när allt går som tåget och man bara föder barn helt enkelt. Jag är SÅ glad att jag fick den här möjligheten till revansch.
Ibland gjorde sig det gamla förlossningstraumat påmint, framför allt när BM behövde känna "inuti mig" och i de skedena under förlossningen där det blev dramatik senast. Dessutom kunde jag inte använda lustgas, det var alldeles för förknippat med den förra förlossningen. Men: jag tror ändå att min avspännignsvariant fungerade mer smärtlindrande just för mig, så det var nog bara bra.
Det jobbiga inför förlossning två är ju ovissheten, och jag var jättenervös innan. Men: jag är så glad att jag gjorde det och att vi nu har en jättefin liten rödhårig lillasyster som ligger och snusar i vaggan!
Jag sitter med glädjetårar i ögonen, stort grattis till er och en fin förlossning dessutom!