• Jess86

    Bara jag som hade en fullkomligt jättehemsk första förlossning?

    Jag är jätterädd för att föda barn igen efter min första förlossning. Har aldrig varit så förberedd för något i hela mitt liv, var så avslappnad och allt men det tog 45 timmar från att värkarna kom i 5-minuters intervaller och jag kämpade på tills BM tog mitt vatten vid 6 cm och då vart det fullkomligt vidrigt! Hann ha epidural i en timma för sen var det dags att krysta, öppnade mig de sista 4 cm på en timma. Jag är verkligen livrädd för att föda barn igen :( Någon som har en solskenshistoria om sin andra förslossning annars blir det nog fan inga fler barn, så hemskt var det!   

  • Svar på tråden Bara jag som hade en fullkomligt jättehemsk första förlossning?
  • Maxbox
    broglo skrev 2011-09-15 20:09:18 följande:
    Hej igen! Nu är min tvåa född och jag ville så gärna återvända till den här tråden och berätta att allt gick så bra!

    Värkarna startade tidig morgon/sen natt och kom direkt med 3-5 minuters intervall så vi åkte in på en gång (eller så snart barnvakten dykt upp). Jag var tre centimeter öppen och fick strax en EDA (vilket var ett av mina önskemål från aurorasamtalen). Under hela förlossningen så jobbade jag med total avspänning under värkarna, vilket funkade superbra. (Det så nog ut som om jag sov varje gång jag fick en värk). Framåt sen förmiddag var jag helt öppen, bebisen roterade ner (ONT!) och det blev dags att krysta. Det blev ca 45 minuters krystande som å ena sidan gjorde SKITONT, men å andra sidan hela tiden bar framåt. Jag kände i kroppen att bebisen vandrade neråt och att det gav resultat. Hade också en fantastisk barnmorska som gav mig supertydliga instruktioner. Jag sprack en del i mina gamla ärr, men inte så mycket som sist. Efteråt var jag som en femåring och sa till all personal som kom in i rummet att jag själv hade varit "jätteduktig"! (Och det tycker jag fortfarande att jag var).

    Det var en så helt annan upplevelse att få genomgå en helt "normal" och komplikationsfri (och panikfri) förlossning där både jag och bebisen mådde bra.  Det är som natt och dag - går inte att jämföra. Nu kan jag - äntligen - förstå vad folk har menat med "positiv smärta", "kroppen vet vad den skall göra" och liknande. Efter min första förlossning så blev jag rosenrasande på sådana uttalanden, men nu förstår jag att det är ju precis så det känns när allt går som tåget och man bara föder barn helt enkelt. Jag är SÅ glad att jag fick den här möjligheten till revansch.

    Ibland gjorde sig det gamla förlossningstraumat påmint, framför allt när BM behövde känna "inuti mig" och i de skedena under förlossningen där det blev dramatik senast. Dessutom kunde jag inte använda lustgas, det var alldeles för förknippat med den förra förlossningen. Men: jag tror ändå att min avspännignsvariant fungerade mer smärtlindrande just för mig, så det var nog bara bra.

    Det jobbiga inför förlossning två är ju ovissheten, och jag var jättenervös innan. Men: jag är så glad att jag gjorde det och att vi nu har en jättefin liten rödhårig lillasyster som ligger och snusar i vaggan!
    Grattis! Vad härligt att höra att det gick så bra och att du fick "revansch"! Grymt härlig känsla.
  • Amariea
    Maxbox skrev 2011-09-15 10:23:40 följande:
    Det beror på. Under min första förlossning så öppnades jag 5 cm på 26 timmar. Det är klart att de centimetrarna underlättade denna gång. Sedan har ju bebisen inte banat väg genom födelsekanalen tidigare så på det sättet är man ju förstföderska. Men jag krystade i precis 30 minuter, vilket nog är rätt normalt.
    Jag hade ju öppnat mig fyra cm på 23 timmar (med lite god vilja från barnmorskan, jag tror bara att hon försökte ge mig lite hopp) så förhoppningsvis går den delen fortare nästa gång då. Jag måste säga att det ger mig så mycket hopp inför framtiden att läsa broglos historia ovan! 
  • Jess86
    broglo skrev 2011-09-15 20:09:18 följande:
    Hej igen! Nu är min tvåa född och jag ville så gärna återvända till den här tråden och berätta att allt gick så bra!

    Värkarna startade tidig morgon/sen natt och kom direkt med 3-5 minuters intervall så vi åkte in på en gång (eller så snart barnvakten dykt upp). Jag var tre centimeter öppen och fick strax en EDA (vilket var ett av mina önskemål från aurorasamtalen). Under hela förlossningen så jobbade jag med total avspänning under värkarna, vilket funkade superbra. (Det så nog ut som om jag sov varje gång jag fick en värk). Framåt sen förmiddag var jag helt öppen, bebisen roterade ner (ONT!) och det blev dags att krysta. Det blev ca 45 minuters krystande som å ena sidan gjorde SKITONT, men å andra sidan hela tiden bar framåt. Jag kände i kroppen att bebisen vandrade neråt och att det gav resultat. Hade också en fantastisk barnmorska som gav mig supertydliga instruktioner. Jag sprack en del i mina gamla ärr, men inte så mycket som sist. Efteråt var jag som en femåring och sa till all personal som kom in i rummet att jag själv hade varit "jätteduktig"! (Och det tycker jag fortfarande att jag var).

    Det var en så helt annan upplevelse att få genomgå en helt "normal" och komplikationsfri (och panikfri) förlossning där både jag och bebisen mådde bra.  Det är som natt och dag - går inte att jämföra. Nu kan jag - äntligen - förstå vad folk har menat med "positiv smärta", "kroppen vet vad den skall göra" och liknande. Efter min första förlossning så blev jag rosenrasande på sådana uttalanden, men nu förstår jag att det är ju precis så det känns när allt går som tåget och man bara föder barn helt enkelt. Jag är SÅ glad att jag fick den här möjligheten till revansch.

    Ibland gjorde sig det gamla förlossningstraumat påmint, framför allt när BM behövde känna "inuti mig" och i de skedena under förlossningen där det blev dramatik senast. Dessutom kunde jag inte använda lustgas, det var alldeles för förknippat med den förra förlossningen. Men: jag tror ändå att min avspännignsvariant fungerade mer smärtlindrande just för mig, så det var nog bara bra.

    Det jobbiga inför förlossning två är ju ovissheten, och jag var jättenervös innan. Men: jag är så glad att jag gjorde det och att vi nu har en jättefin liten rödhårig lillasyster som ligger och snusar i vaggan!
     
    Jag sitter med glädjetårar i ögonen, stort grattis till er och en fin förlossning dessutom!
  • TinaElisabeth

    Du är verkligen inte ensam om att ha haft en fruktansvärd upplevelse vid första förlossningen! Jag var precis så där förberedd och påläst och avslappnad som du beskriver. Sen när vattnet gick helt utan förvarning tidigt på morgonen så blev jag fullkomligt överfallen och våldtagen av min egen kropp.

    Värkarna var starka och väldigt smärtsamma från första stund. De första tre kom med ett par minuters mellanrum. Sen satte helvetet i gång. Värkarna som var helt otroligt intensiva och smärtsamma kom nästan oavbrutet. Min man hjälpte mig att sätta på TENS-apparaten som jag tyckte hjälpte minimalt. Jag var hemma med dessa värkar i 1½ timme innan vi hade fixat hundvakt och packat det sista. Hade så ont och var helt frånvarande/okontaktbar. Halvstod och vred mig i smärta i bilen 40 min till förlossningen. Fick första krystvärken precis när vi kom in på förlossningen. Krystade i 1 timme och 20 min. Sov mellan krystvärkarna av utmattning. Ca 4 timmar efter att vattnet gick kom lillprinsen ut, som stålmannen med ena armen över huvudet.  Sprack endel och höll på att förblöda efteråt för att livmodern inte drog i hop sig som den borde. Fick feber och frossa av nåt läkemedel och fick hållas fast i sängen i över 1 timme av BM för att inte ramla ur .Så....Nej! Det var ingen trevlig upplevelse och jag kan inte tänka mig att göra det igen trots att jag skulle vilja ha fler barn.

  • Cloudberry

    Varför var den jättehemsk? 

    Sprack du? Har du fått väldiga framfall? Blev barnet skadat? Dog barnet?

    Förklara gärna för jag har inte riktigt greppat varför du ansåg att den var hemsk.

     

  • brünnhilde
    Cloudberry skrev 2011-09-16 00:21:04 följande:
    Varför var den jättehemsk? 

    Sprack du? Har du fått väldiga framfall? Blev barnet skadat? Dog barnet?

    Förklara gärna för jag har inte riktigt greppat varför du ansåg att den var hemsk.

     
    Räcker det inte med att det tog 45 timmar?
  • Maxbox
    Cloudberry skrev 2011-09-16 00:21:04 följande:
    Varför var den jättehemsk? 

    Sprack du? Har du fått väldiga framfall? Blev barnet skadat? Dog barnet?

    Förklara gärna för jag har inte riktigt greppat varför du ansåg att den var hemsk.

     
    Är frågorna riktade till TS, eller någon av oss andra?
  • Maxbox

    Om det är TS du menar, så tänker jag att 45 timmars värkarbete är nog JÄVLIGT slitsamt. (Tycker det var nog med 26 h). Det har man ju även sett bland de utvärderingar som görs av vården efter förlossningen, att de med långdragna förlossningar har en mer negativ upplevelse än de som har haft en snabb förlossning.

    Sen går det ju såklart inte jämföra sådana här saker med ett skadat, eller dödfött barn. Sen kan man ju ha haft en bra upplevelse av själva förlossningen trots att man spruckit svårt tex, eller fått framfall därefter. Det är ju komplikationer till förlossningen som kanske inte ger en negativ upplevelse av förlossningen i sig.

  • broglo
    Cloudberry skrev 2011-09-16 00:21:04 följande:
    Varför var den jättehemsk? 

    Sprack du? Har du fått väldiga framfall? Blev barnet skadat? Dog barnet?

    Förklara gärna för jag har inte riktigt greppat varför du ansåg att den var hemsk.

     
    Vilket konstigt inlägg...? Det spelar väl ingen egentlig roll för tråden varför TS (eller vem du nu riktar dig till) upplevde sin första förlossning som hemsk - hon gjorde det kort och gott. I tråden samlas personer som har den subjektiva upplevelsen att första förlossningen var tuff och som därefter blivit rädda för att föda igen, eller som kan dela med sig av positiva upplevelser av efterföljande förlossning/-ar. 
  • Muslimska mamman

    Allt som skett efter förlossning behöver inte vara dåligt för att själva förlossningen kan vara skrämmande... Jag räknade med att få gå en hel förlossning ut i tiden, men var höggravid när mitt barn slutade växa och fick åka in på akut kejsarsnitt med lång återhämtning för både mig och barnet. Jag är livrädd för att få barn igen och planerar inte barn på ett par år nu eftersom jag måste återhämta mig bra psykiskt. Samtidigt ville jag direkt efter förlossningen vara gravid igen, för det kändes som att jag aldrig varit gravid utan bara gått ena dagen utan barn till nästa dag med barn. Sedan fick de återuppliva mitt barn efter förlossningen med.
    Så en förlossning kan vara hemsk på många sätt och vis...

Svar på tråden Bara jag som hade en fullkomligt jättehemsk första förlossning?