Villrådig!
Hej!
Jag träffade mitt livs kärlek via internet. Vi flyttade ihop och vi var så lyckliga tillsammans. Jag har aldrig känt mig så älskad, han sa likadant. Nu har vi varit ihop i snart 8 år. Jag älskar honom lika mycket som när jag träffade honom. Jag är inte så säker på hur det är för honom.
Vi hamnade i en ond spiral för ett par år sen. Allting va tungt och en kamp och vi såg inte varandra. Vi bråkade ofta, var ledsna och sa ibland sårande saker. Men vi sa också ofta att det enda vi var säkra på var att vi älskade varandra, trots allt det tunga. Men det va inte alls bra. Han ville att vi skulle vara särbos, det ville inte jag. Men så blev det. Efter 1 år stod jag inte ut mer och bad att få "komma hem". Till en början ville han inte. Men så sa han en dag att han inte stod ut med att se mig så ledsen och att han tyckte att jag skulle säga upp min lägenhet. Jag frågade om han ville nu, att vi skulle flytta tillbaka. Det har jag inte fått nått svar på. Han säger bara "jag sa ju att du skulle säga upp din lägenhet, räcker inte det". Jag blir inte klok på det svaret, ska jag tolka det som att han vill, eller att han pliktskyldigt säger så för att jag inte ska vara ledsen? Jag har på prov sedan ett par månader bott här med honom. Det funkar bra. Vi bråkar inte, har ganska kul ihop, ungefär som förr då vi träffades. Vi har bra sex när det kommer dit. Men, känslan av kärlek är rätt obefintlig. Förr sa han ofta att han tycker jag är fin, små fina komplimanger och smekningar. Härliga blickar och outtalade ord. Jag kan räkna på en hand, den uppskattning jag fått de senaste 6 månaderna. Nu ser han ser inte åt mig. Inte ens när jag utstuderat försöker få hans uppmärksamhet genom att visa delar av min kropp, eller gå förbi honom naken. När jag säger att jag älskar honom får jag svar ibland, och då låter det mer som pliktskyldigt svar än ärligt. Han skickar ibland ett hjärta visa sms, nån enstaka gång ett "love u". Det känns fint, men...det räcker inte. Jag börjar fundera på om han inte tycker att jag är fin längre, om han inte anser mig vara värd hans uppskattning. Jag har frågat om han inte tycker att jag är viktig för honom längre, men jag får aldrig nått svar. Jag är pedagogiskt lagd och utbildad coach och har försökt använda mig av de verktyg jag har till hands. Men det hjälps inte. När vi pratar så säger han ibland, att han är dålig på att se mig, att visa mig uppskattning. Han säger att han älskar mig och att han vill vara med mig. Så avslutas samtalet. Dagarna går, jag kryper nära honom i soffan, ger honom komplimanger, små beröringar då och då, små uppskattningar. Inga stora eller märkvärdiga gester. Jag är så som jag skulle vilja bli sedd. Jag får i stort sett inget gensvar alls. Ingenting händer. Även fast han uppenbarligen vet att han har en brist, så försöker han inte att förändra det och jag förstår inte varför. För mig går inte ekvationen ihop, han säger att han älskar mig och vill vara med mig, men det märks, syns och känns inte.
Jag har tänkt tankar att avsluta vår relation, men det går emot allt jag vill och känner.
Är jag för krävande, analyserar jag för mycket? Jag vet inte vad jag ska göra. Snälla ge mig råd.