• OliviaViktor

    Varför är/blir vissa människor så fruktansvärt elaka?

    Ja, vad säger ni familjelivare? =) Varför är/blir vissa människor så himla elaka? vad tror ni?
    Jag har alltid trott att det är pga. trasig barndom, som vissa människor blivit elaka.
    Men det finns dom människorna som har gudomliga föräldrar som blir elaka dom med!

    Vad tror du utlöser elakhet? Varför är man elak? 
    Vad är elakhet för dig?

    Här får vilka spekulationer som helst finnas! Kör bara på!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-31 17:11
    Det vore även kul och spännande om du själv kunde berätta några egna upplevelser kring människor som du upplevt elaka. Det är bara att ösa på!

  • Svar på tråden Varför är/blir vissa människor så fruktansvärt elaka?
  • sten1
    Mälaröbo skrev 2011-07-31 00:53:40 följande:
    Jag anser att elakhet i mångt och mycket ligger i hur mottagaren känner det.
    ALLA som jag anser vara elaka anser själva att de är raka och ärliga...
    De inser inte att för att INTE vara elak så ingår att nån annan inte ska känna så heller.
    Känns det elakt av den som tar emot det så ÄR det elakt!
  • painfulpleasure
    OliviaEjvorBerg skrev 2011-07-31 19:23:47 följande:
    Därför att din vännina tycker om den tröjan?

    "jag slänger prestenter/julklapparna eller ger tillbaka dom till dom som gav dom"
    USCH! så hade jag aldrig gjort. Herregud! du måste skämta med mig?

    Jag säger inte att du ska säga att det fint fast du egentligen tycker det är fint., jag säger bara att det är bättre du inte säger något alls.
    Men jag är glad att du har vänner som passar dig och din okänslighet.

    Nej, det är sant, man ska inte köra över ens egna behov! om det inte gäller ens egen familj då! men det handlar inte om det, det handlar om social kompetens, att skydda sina vänner för ord/handlingar som kan göra ont. Det är ju inte ens en ansträngning?

    Man behöver inte alls ta någon kritik! för vems skull ska man göra det? Varför ska man sitta och ta emot kritik? (så länge man inte gör illa någon annan såklart, då ska man ta emot kritik)

    Näe du! du och jag tycker helt och hållet olika! =)
    Alla människor bör kunna ta kritik. Man behöver dock inte hålla med om kritiken.

    För mig betyder en okänd människas kritik inte mycket alls. Den kvittar liksom.
    Om jag tex går mot röd gubbe vid trafikljusen kanske något säger till mig att jag inte ska göra så. Betyder det något? Nej!
    Om jag gör samma sak igen och någon som står mig nära säger till mig att jag inte ska göra så tar jag kanske åt mig lite mer.
    Gör jag något på jobbet som chefen inte riktigt håller med om kan jag ju förvänta mig att få kritik därifrån.
    De allra flesta får lära sig att ta kritik redan från barnsben och de allra flesta kan hantera den.

    Nej, jag skämtar inte om julklapparna. Jag är kräsen och brukar undanbe mig presenter och julklappar. Trots det finns det några personer som envisas med att köpa kläder och andra ting och det är inte alltid att det uppskattas. Är det något billigt jox brukar jag slänga det men om jag misstänker att det kan ha kostat en del brukar jag lämna tillbaka så kanske personen kan använda själv eller ge till någon som det passar bättre.
    Hellre att jag gör så än att samla på mig saker som jag aldrig kommer att använda.

     
  • OliviaViktor
    painfulpleasure skrev 2011-07-31 19:23:43 följande:
    När jag står framför spegeln och kommenterar min egen vikt så säger jag det inte till någon annan än mig själv. Det kan lätt slinka ut 'men fy fan vad här var flott då' och det är ju inte riktat till någon annan än mig själv. 
    Samma sak om jag står i provhytten i en butik för att prova kläder. Jag kanske har en vän som assisterar utanför provhytten. Jag försöker komma i ett par jeans i strl 40 men märker att de är lite trånga så jag kanske i ren frustration utbrister något i stil med 'men fy vad röven har flottat på sig, nu kommer jag inte ens i strl 40! Nu blir det äggula och smör i 14 dagar för min del.'
    Ska jag då korriger amig själv för att det kanske står någon som är fetare än mig i provhytten intill och inte får igen ett par byxor i strl 52?
    Så kan man ju inte resonera.

    Om du skulle utbrista en sådan sak till mig så hade jag tyckt att det var störtskönt och väldigt kul faktiskt.
    Jag har en vän som brukar säga att mitt födelsemärke i pannan är så hemskt fult och felplacerat och att jag ser ut som en gammal häxa med det. Hon är ärlig och jag älskar det, för födelsemärket är inte snyggt någonstans. Tyvärr är jag för feg för att ta bort det. Jag ogillar verkligen när folk säger att man knappt tänker på det eller kallar det för skönhetsfläck och liknande. Brutal ärlighet är störtskönt och helt klart i min smak.
    Jag grinar inte heller när min sambo säger att jag var finare förr när jag var smalare. Tvärt om så älskar jag hans ärlighet för det finns inget jag värderar högre. 
    Fast jag tycker inte man behöva hysa samma respekt till någon som man inte känner, som den där bruttan i provhytten intill, Det kan man inte ta hänsyn till för du vet ju inte att hon står i den provhytten och provar storlek 52!
    Men om din vän står i provhytten brevid och provar storlek 52 så hade iallafall inte jag tjötat och vrålat om mina extrakilon.

    Haha =) Jag förstår. Du värderar oförkomlig ärlighet, skoningslös och med en del humor. Det bottnar kanske inte i elakhet eller dåligt självförtroende som folk vill tro, men du är fröken ärlig, smärtsamt eller inte, du kör hårt och du värderar det! Vad bra att du har vänner som värdesätter det! och som värdesätter samma saker!

    Men alla är inte så, och dom flesta är inte så, inte som jag känner/har känt, utan elakhet bottnar för många i lusten att såra och trycka ner och göra sig dum på andras bekostnad, att frossa i andras defekter, att livnära sig på det för att må bättre/höja sig själv och gno det i ansiktet på personen i frågan eller människor runt omkring, av ren elakhet, av dåligt självförtroende, i självhat, för att höja sig själv och känna sig mer tillfreds. Dom som ska vara dina vänner och dom som vill medvetet/omedvetet ONT.
    Det är ju vanligt bland människor tyvärr, men jag uppskattar inte när det är vanligt bland mina vänner, för mig är det inte vänskap/kärlek. Och sådana relationer väljer jag aktivt bort. 
     
  • OliviaViktor
    painfulpleasure skrev 2011-07-31 19:39:12 följande:
    Alla människor bör kunna ta kritik. Man behöver dock inte hålla med om kritiken.

    För mig betyder en okänd människas kritik inte mycket alls. Den kvittar liksom.
    Om jag tex går mot röd gubbe vid trafikljusen kanske något säger till mig att jag inte ska göra så. Betyder det något? Nej!
    Om jag gör samma sak igen och någon som står mig nära säger till mig att jag inte ska göra så tar jag kanske åt mig lite mer.
    Gör jag något på jobbet som chefen inte riktigt håller med om kan jag ju förvänta mig att få kritik därifrån.
    De allra flesta får lära sig att ta kritik redan från barnsben och de allra flesta kan hantera den.

    Nej, jag skämtar inte om julklapparna. Jag är kräsen och brukar undanbe mig presenter och julklappar. Trots det finns det några personer som envisas med att köpa kläder och andra ting och det är inte alltid att det uppskattas. Är det något billigt jox brukar jag slänga det men om jag misstänker att det kan ha kostat en del brukar jag lämna tillbaka så kanske personen kan använda själv eller ge till någon som det passar bättre.
    Hellre att jag gör så än att samla på mig saker som jag aldrig kommer att använda.

     
    Jag vill iallafall inte höra någon kritik så länge jag inte gör illa någon annan, för jag tar illa upp. Jag kanske är känsligare än dig. Men det är enbart för dom som känner mig och som jag uppskattar och ser som vän.

    Jag håller med om att en främlings ord inte är så värdefullt och inte så mycket man lyssnar på. Vem är du och läxa upp en om man går mot rött? Den personen känner ju inte en! Du kanske hade skitbråttom när du sprang mot rött!

    Ja, kritik ska man få höra när man gör någon annan illa!

    Jag förstår att man kan få presenter som man inte vill ha!
    Jag brukar alltid säga att jag inte vill ha något, att ett presentkort eller en blomma blir jättebra!
    Och får jag något iallafall trots att dem inte lyssnar på vad jag sagt, så är det ju inte mitt fel om jag väljer att ge bort det till någon annan vän eller slänga det, för då har man ju förvarnat.
    Men om man inte sagt det så tycker jag inte det är OK!
    Men att be om kvitto tycker jag är lite pinsamt, tycker inte du det?
    Jag gjorde det en gång och jag mådde så fruktansvärt dåligt för jag såg hur ledsen personen blev, nästan så jag skämdes ut ur rummet! fyfan säger jag bara! haha, aldrig mer. Och då var det ändå en pojkvän!
    Men jag antar att skam är olika mycket hos olika personer.
  • starlight
    OliviaEjvorBerg skrev 2011-07-31 16:34:57 följande:
     Det finns dom som står ut med det och tänker "jaja, det är väl inte så illa"....men det kommer igen, till slut står man där med brist på energi och självkänsla som är i botten och till och med en depression! Är det värt det? Är dom värda ditt liv? Nej!

    Som det visar sig så finns det inte så många Riktiga vänner där ute.
    så sant. Men om det är ens egen syster som beter sig så? Ja, då är det mååånga gånger man tänker "jaja det är väl inte så illa" ..men snart står jag inte ut längre :/
  • Caspersmama

    Är ni inte lite OT nu? Var inte frågan varför en del blir så elaka? Jag skulle gärna vilja höra mer teorier om detta då jag är utsatt för en person på nära håll och det äter upp mig.

  • Furstinna

    Tror de flesta behöver bli triggade. Jag kan vara riktigt elak men jag är det bara om det finns en anledning. Jag är känslig för svek och lögner eftersom jag är uppfostrad i en familj där sånt inte förekommer och jag har tidigare utgått från att alla människor är såna men tjii fick jag.. Och när jag blir elak så blir jag riktigt elak och blir väldigt utstuderande.. Hemskt egentligen men tror det finns fler orsaker,,

  • Hillbillie

    Jag tror att en del av svaret kan vara att somliga inte alls känner att de är elaka, utan "ärliga".
     "Jag är rak och ärlig och hymlar inte"....och så uppfattar de detta snarare som en mycket positiv egenskap, som inte alla "klarar av"....men det är ju deras tillkortakommande...

    Själv tycker jag att man ska vara försiktig med "ärlighet". Många gånger är den provocerande och sårande, speciellt om man faktiskt inte har bett om den! Om jag säger att "Jag tycker hundar är äckliga och luktar illa" inför någon som är hundägare, så får jag ju förstå att hundägaren ifråga blir ledsen eller arg. Min "ärlighet" tyder ju snarare på en social inkompetens i det fallet. Och vad är egentligen poängen med att leverera provocerande "ärligheter"...?

    Om hundägaren innan hade ställt frågan om vad jag tycker om hundar, så har h*n ju visserligen efterfrågat ett svar, men jag behöver ju ändå inte formulera mig på ett sätt som kan vara sårande. På riktigt hade jag nog bara svarat att jag inte är nån hundmänniska...

    Ärlighet måste kombineras med fingertoppskänsla, tycker jag. Alltför många gömmer sig bakom "ärlighet" för att få hävda sig på nån annans bekostnad....

  • asta66
    Hillbillie skrev 2011-08-01 09:59:21 följande:
    Jag tror att en del av svaret kan vara att somliga inte alls känner att de är elaka, utan "ärliga".
     "Jag är rak och ärlig och hymlar inte"....och så uppfattar de detta snarare som en mycket positiv egenskap, som inte alla "klarar av"....men det är ju deras tillkortakommande...

    Själv tycker jag att man ska vara försiktig med "ärlighet". Många gånger är den provocerande och sårande, speciellt om man faktiskt inte har bett om den! Om jag säger att "Jag tycker hundar är äckliga och luktar illa" inför någon som är hundägare, så får jag ju förstå att hundägaren ifråga blir ledsen eller arg. Min "ärlighet" tyder ju snarare på en social inkompetens i det fallet. Och vad är egentligen poängen med att leverera provocerande "ärligheter"...?

    Om hundägaren innan hade ställt frågan om vad jag tycker om hundar, så har h*n ju visserligen efterfrågat ett svar, men jag behöver ju ändå inte formulera mig på ett sätt som kan vara sårande. På riktigt hade jag nog bara svarat att jag inte är nån hundmänniska...

    Ärlighet måste kombineras med fingertoppskänsla, tycker jag. Alltför många gömmer sig bakom "ärlighet" för att få hävda sig på nån annans bekostnad....
    Ord! Det är en helt annan sak att vara ärlig vid en rak fråga. Jag brukar säga att jag är upptagen när jag inte är det för att slippa undan saker.
  • OliviaViktor
    Caspersmama skrev 2011-07-31 23:51:20 följande:
    Är ni inte lite OT nu? Var inte frågan varför en del blir så elaka? Jag skulle gärna vilja höra mer teorier om detta då jag är utsatt för en person på nära håll och det äter upp mig.
    Men det är ju bara och komma med förslag själv! =) om vi för en diskussion kring ämnet och svaren inte passar dig, så får väl du styra in det! Du kan väl berätta?
  • OliviaViktor
    Furstinna skrev 2011-07-31 23:54:55 följande:
    Tror de flesta behöver bli triggade. Jag kan vara riktigt elak men jag är det bara om det finns en anledning. Jag är känslig för svek och lögner eftersom jag är uppfostrad i en familj där sånt inte förekommer och jag har tidigare utgått från att alla människor är såna men tjii fick jag.. Och när jag blir elak så blir jag riktigt elak och blir väldigt utstuderande.. Hemskt egentligen men tror det finns fler orsaker,,
    Fast elakhet har ju inte med barndom att göra =) utan det har ju hur man är fallen, själva personligheten man har, personligheten skapar inte föräldrarna och man är inte föräldrarnas kopia. Även om föräldrarna påverkar en!
    Alla människor har mörker/ljus i sig, fast olika mycket.

    Jag tror alla är känslig för svek och lögner. Men vissa är mer känsliga och andra mer okänsliga..

    Hur menar du med att du är utstuderande elak? kom med exempel!! =) det är helt OK!!
  • Kodjuret

    Jag har hellre en vän som är "elak" enligt er då... Jag vill kunna lita på att min vän inte förskönar eller håller inne med vad den tycker för att jag inte ska bli sårad. Är man vänner ska man kunna säga som man tycker utan att man tar illa upp, kan man inte ta det bör man nog se över vad som fattas i sin självkänsla.

    De värsta människorna enligt mig är de som man märker ljuger om vad de tycker och bara tänker en massa de inte vågar säga rakt ut...

    Jag är nog själv en av de ärliga "elaka" människorna då... 

  • Hillbillie
    Kodjuret skrev 2011-08-02 15:47:05 följande:
    Jag har hellre en vän som är "elak" enligt er då... Jag vill kunna lita på att min vän inte förskönar eller håller inne med vad den tycker för att jag inte ska bli sårad. Är man vänner ska man kunna säga som man tycker utan att man tar illa upp, kan man inte ta det bör man nog se över vad som fattas i sin självkänsla.

    De värsta människorna enligt mig är de som man märker ljuger om vad de tycker och bara tänker en massa de inte vågar säga rakt ut...

    Jag är nog själv en av de ärliga "elaka" människorna då... 
    Jo, fast det är skillnad om man ber en vän vara helt ärlig. Då känner man antagligen varandra tillräckligt bra för att klara av det. Men man kan inte begära att alla i ens närhet ska "klara" att man levererar brutala ärligheter...speciellt om det inte efterfrågats.
  • fröken

    Jag anser att elekhet är när man medvetet sårar någon annan. Bara för att den andra ska bli ledsen eller besviken. Jag har stött på flera personer med detta beteende. Stora som små. Vad det kommer sig av. De har väl aldrig fått lära sig att respektera att vi människor är olika. Kanske.

  • OliviaViktor
    Hillbillie skrev 2011-08-02 16:54:44 följande:
    Jo, fast det är skillnad om man ber en vän vara helt ärlig. Då känner man antagligen varandra tillräckligt bra för att klara av det. Men man kan inte begära att alla i ens närhet ska "klara" att man levererar brutala ärligheter...speciellt om det inte efterfrågats.
    Ja, det är verkligen skillnad på ärlighet vänner imellan, om man ber om den!
    Det är skillnad mellan det och elakhet.

    förstår inte varför folk drar paralleller mellan dom....
  • Caspersmama
    OliviaEjvorBerg skrev 2011-08-02 14:06:37 följande:
    Men det är ju bara och komma med förslag själv! =) om vi för en diskussion kring ämnet och svaren inte passar dig, så får väl du styra in det! Du kan väl berätta?
    Ja alltså jag vet inte eftersom jag är uppfostrad att bete mig med hyfs och vett mot andra människor, jag kan vara elak när jag är trött men det är liksom ingen ihållande elakhet. Lade upp ett inlägg i min blogg här på fl om någon orkar läsa, jag har inte fått en enda kommentar hittills, bara ventilerat detta med mamma och mina nära vänner men det blir liksom lätt lite partiskt även om jag försökt mig på en del olika strategier för att lösa sitsen med den elaka..
  • Elins01

    Jag anser att vissa föds med en större benägenhet att vara elaka. Fast samtidigt tror jag att en mors eller fars kärlek är väsentlig för huruvida ett barn kan känna empati eller inte för andra människor. Jag personligen vet att anledningen till att jag själv utvecklat vissa mindre trevliga sidor, är helt enkelt pga hur andra har betett sig mot mig. Eftersom 99% av alla människor är egoistiska svin, har jag själv valt att eliminera de flesta av dessa att vara i min bekantskapskrets.

    Är hellre själv än med andra om jag ska vara ärlig! Med den enkla anledningen att de enda man kan lita på i den här världen är sin familj, på sin höjd.

    Resten dont give shit about you!

    Om du inte dör förstås, då får du massa likes och "RIP"s på facebook och instagram.

    #cruelworld#ratherbealonethanwithidiots

    Mvh,

    Rationalist.

  • power

    folk har för jävla långa tår också rätt ofta.


    nämen oj då, ignorerade jag precis dig? Det är för att du är en idiot, förstår du.
Svar på tråden Varför är/blir vissa människor så fruktansvärt elaka?