Hur länge är barn i familjehem?

Tyvärr (tur?)  så är det inte du som avgör hur länge barnet är placerat. barnet är omhändertaget av en anledning, se till att du faktiskt förstår den anledningen och verkligen jobbar av RÄTT anledning för att du ska få hem det.

För mig var det väldigt bra. Min mamma avskydde det, men i såhär i efterhand förstår jag inte hur hon skulle kunnat ta hand om mig...

Vad glädjande att höra att du fått bo i samma familj så länge och att du trivdes!
Tyvärr så brukar det vara just det som är det största problemet med placeringar att föräldern inte ser sina brister,
förmågan till självinsikt är liten om den ens finns och det brukar många gånger övergå till hat och myndighets förakt!
Det viktigaste är att DU tycker att det varit bra, att DU trivts och INTE vad din mamma tycker, tänker och känner!
Det handlar om DIG! Det handlar om BARNEN och inte föräldrarna!
Har man varit placerad i så många år som du har så har man som förälder haft många år på sig att försöka se till att man blir en omsorgsfull mamma/pappa!
Underbart att du haft det bra trots att du varit placerad:)

Min mamma ifrågasatte aldrig placerigen eftersom hon själv vet att hon inte var en lämplig förälder. För det är man inte om man spenderar 250 dagar per år inlagd på en infektionsavdelning eller en onkologisk avdelning...

Jag ser det som att jag har två mammor och en pappa... för det är vad jag ser mina familjehemsföräldrar som..

Skulle kanske tänkt på det lite tidigare.

På att inte bli sjuk?

Det är väl inte för att du är sjok som du inte har barnet hos dig? Ska du på rehab för att du är sjuk? Man har alla ett val, i det läget valde du bort ditt barn.

Soc placerar inte barn för att man är sjuk. Jag har borderline, men blev ändå tilldelad både ensam vårdnad och boende av mina två barn efter utredning. 

Det är hur man hanterar sin sjukdom som avgör, och det är ett aktivt val man gör, och då får man också ta de konsekvenser som kommer med de val man gör.

Jo det gör vi faktiskt. Står man utan släkt t.ex så är det ibland den enda utvägen. Man jourhemsplacerar av samma anledning. Har själv haft barn utan släkt, när föräldern legat på sjukhus. Normalt sett jourhemsplacerar man först, under tiden man utreder och letar familjehem. Men finns det nära o kära att tillgå, så gör man det. Allt för barnets bästa.

Jag menar att man inte får sina barn placerade för att man har fått en diagnos. Det är något som sker som gör att barnen blir placerade. En diagnos i sig är inte en grund för en placering så länge man är en bra förälder. Vilket man kan vara även med en diagnos. Det är det jag menar med att man kan inte skylla på diagnosen för att man får sitt barn placerat, utan det är de val man gör som gör att barnen blir placerade.

Vad är det du ska rehabiliteras för?
Varför vill soc placera barnet i familjehemmet? 

Svaren på dom frågorna är i högsta grad relevanta om man ens ska kunna påbörja en spekulation om hur länge det kan tänkas ta tills barnet är hemma igen.

   

Nej, det blir ingen familjemsplacering. Soc har "kommit på" att det inte finns någon anledning till det.
Däremot kommer vi (familjen) vara åtskilda tills jag blir stabil, och det känns okej faktiskt.

Jag ska genomgå en MBT-behandling på 8 veckor och därefter flyttar jag hem till min familj igen.

Känns otroligt jobbigt att inte få bo med min familj under så lång tid, men jag tröstar mig med att jag förmodligen kommer ha de redskap jag behöver för att må bra i mitt liv.

Jag är en jättebra mamma och sambo när jag mår bra - och nu är det dags för att få ett stabilt bra mående.

Jag känner mig hoppfull och jag tycker om min socsekreterare...... hon lyssnar på mig och jag känner att hon VILL hjälpa oss.