Hej!
Min uppfattning är att barn har olika behov av närhet i perioder, vilket är helt naturligt. De barn som städigt vill bli burna tycker med all säkerhet att det är tryggast i famnen. Jag förstår dock att det kan bli jobbigt i längden och att det gör vardagen lite besvärligare, om det inte förändras.
Mitt råd är att du flera gånger om dagen sitter tillsammans med henne på golvet. Efter en stund kanske du kan resa dig och göra något annat i närheten/synligt. Efter ett tag går det förmodligen snabbare för henne att aktivera sig själv.
Vad gäller läggningen, är min erfarenhet att man bör lägga barnet att somna där de förväntas sova. Visst kan det fungera att vagga och lägga ned, men oftast vaknar barnen av förändringen, känner sig otrygga och söker trygghet genom att skrika efter mamma/pappa.
Min rekommendation är helt enkelt att ni börjar med att låta henne somna i sängen, istället för i famnen. Naturligtvis kommer hon protestera i början, men ger ni det tid och har tålamod är jag säker på hon i slutändan kan somna in utan vaggning.
Känner du att ni behöver stöd och råd i hur ni skall gå till väga, föreslår jag att ni pratar med er BVC-sköterska (som känner er) och gemensamt kommer fram till vilken "metod" som passar er bäst. Även om det sällan krävs en etablerad metod, så underlättar det betydligt om ni har en strategi som ni kan förlika er med (och stå fast vid).
Lycka till!
Mvh Christine
