Hade ni kunnat mörda? Isåfall i vilket fall?

enda sättet/situationen jag skulle kunna mörda är om någon var ett hot för mina barn

Jag har kvar mina spärrar vad som än händer. Vad man KÄNNER att man skulle vilja göra, är annat än att GÖRA det. Sen inser jag att de som begår våldsbrott är sjuka/störda och inte helt kan rå för sitt handlande och därför ska de ha hjälp utanför friheten, tills de är friska om de kan bli det.

Men då lär det räknas som självförsvar.

Men du HAR inte den rätten.

Den som rör mina barn...den vill jag mörda o kan.

Mörda innebär att du överlägger och planerar hur, när mm, hur du skall ta en mänska av daga.

Dråp är när du dödar någon i hastigt mod, tex om du kommer på en pedofil som sätter på din dotter. Tror TS menar dråp när hon frågar.

Nåväl, jag skulle inte ha några som helst problem med å kapa kålroten på den mannen som spikat upp min katt på väggen och höll på att flå nämnda katt levande när jag kom hem från kneget. Allra helst hade jag velat plåga ihjäl fanskapet, men troligen skulle jag göra processen alldeles för kort. Men han skulle inte överleva. Och det garanterar jag.

Om jag läser någon artikel om någon vuxen som dödat ett barn eller så så kan jag känna att "om någon gjort så mot min son så hade jag fan dödat den personen. tveklöst!" men om något sådant väl hände så... nä, jag vet inte. jag vet inte om jag fysiskt skulle kunna döda någon. jag skulle nog bli för äcklad av hela grejen. känna hur livet försvann ur den, liksom...

Utan att märka ord som inte är relevant för sammanhanget ( antar jag? ) så kan jag säga att ja jag tror att jag kan döda en annan människa.
Skulle någon göra illa mina barn ( grovt ) så skulle jag om jag hade tillgång till vapen, vilket jag har, skjuta den människan.
Eller om någon som betyder mycket för mig, vän eller familj blir hotad av någon så skulle jag nog kunna skjuta den människan också.
Eat or be eaten.

Faller under självförsvar. Utan tvekan.....

Jag skulle enbart döda om alternativet var att jag eller mitt barn blev dödade - dvs. i självförsvar. Om mitt barn blev våldtaget eller liknande så skulle jag INTE döda, utan anmäla och använda nödvändigt våld för att få bort personen om jag befann mig där medan det hände (men jag skulle säkert haft god lust att döda!).

Stämmer helt med hur jag känner.

Om ditt barn, Pixie, ( dotter ? ) blev kidnappat och mannen som fört bort din unge hållit henne inlåst i en fuktig källare i 10 dygn. Hon har intet fått att dricka eller äta. Under tiden har han våldtagit din dotter flera gånger dagligen, vaginalt och analt, och dessutom misshandlat henne svårt, bla annat brutit båda hennes armar och samtliga fingrar, han har bränt henne på ett 30-tal ställen, och skurit henne på lika många, dock inte djupare än att hon inte skulle förblöda. Han har skickat dig väldokumenterade inspelningar dagligen av allt han gjort med din dotter, och framför allt hur han gjort det.

Du, Pixie, har fått ett tips om var förövaren håller din dotter fången, du åker direkt dit ( visar sig vara i en fastighet 100 meter  från ditt eget hem) och hittar din dotter. Du hittar henne med kidnapparen  i full gång med ytterligare en anal våldtäkt samtidigt som han roar sig med att släcka cigarettfimpar på din dotters rygg, detta ser du när du öppnar dörren till källarlokalen du träder in i.

Du har en taser samt en fjäderbatong med dig. Blir det bara en anmälan här, Pixie. Eller blir det nåt helt annat ???

Jag är övertygad om att samtliga människor kan bli mördare under rätt betingelser. Så även jag.
 

Skadar någon mina barn ordentligt vet jag inte hur jag skulle reagera ärligt talat...

Jag skulle absolut kunna mörda, eller i alla fall ha ihjäl en person. Sen om man kan kalla det för mord eller inte, vet jag inte. Jag skulle döda för att försvara dem jag älskar eller för all del mig själv... förhoppningsvis behöver ingenting gå så långt att det "behövs", och jag hoppas att mina nära och kära är kapabla till att försvara sig själva.

Sedan har vi det här med dödshjälp. Om det skulle bli krig eller så, och man hittar någon som ligger och lider och kommer att dö så småningom i alla fall. Jag vet med mig att jag skulle klara av själva handlingen, men att jag efteråt ändå skulle må väldigt dåligt över det. Det värsta jag gjort som påminner om det, var att avliva ett skadat djur. Vi hade inte tillgång till sofistikerade medel och det fanns ingen tid för att skaffa fram, utan jag fick ta en yxa och drämma till - det handlar alltså om ett djur jag känt sedan det var litet. Och nej, det var inte ett djur som föddes för att bli mat. Det mår jag fortfarande dåligt över. Men det hade varit värre att låta djuret lida till döds.