huvudomfång, pojke 1 år! Jag är rädd..

47, 4 är medel för pojkar ett år enligt kurvan.. men känner  mig lite bättre när det finns fler med lite mindre varianter :) för surfar man runt här på familjeliv så är det bara bebisar med större mått..

min man har litet huvud men är kort jag är lång lika så min familj, det som jag undra över är om han kan ha ärft min lägnd och min mans huvud?

Vill bara tillägga  att dottern med liten huvudomfång är intelligent som få, tidigt utvecklad och ett minne som skrämmer en......sonen säger mest brum-brum så det återstår att se-;

Nu är inte min son så gammal ännu, men har litet huvud (ligger under "normal" kurvan) men jag har aldrig tänkt på att det skulle se konstigt ut. Min man har tydligen litet huvud något jag aldrig tänkt på...Han är dessutom lång.

Tror inte du behöver oroadig..Det är väl bättre med ett litet huvud än ett stort???

Vi har snarare fått komplimanger...just för att han har ett litet huvud. Inget som ser konstigt ut..

Vad hade din son för mått när han var två månader??? Förstår inte det där med SD??? 

Vid två månder och 4 dagar var måttet, 38,4 och han var 60,4 lång.

 SD står för standardavikelser. som jag skrev förut så skall en pojke på ett år ha ett mått på 47,4 för att ligga mitt på kurvan, den feta linjen i mitten som du säkert sett på BVC (det finns sju kurvaor). Om en pojke på ett år skall ligga på kurvan under mittenkurvan  (det vill säga  - 1 SD) blir måttet 46, 2. mellan varje kurva skiljer det 1,2 cm.

Hoppas du förstår :) är lite svårt att förklara! 

Vid 2 månader hade Olle 38,5 och va 62 lång...

Ok, jo jag tror jag förstår...Olle ligger 1 under på huvud, två över på längd och en halv över på vikt.... blir det -1SD, +2SD och +0,5SD (om det hade funnits)

Jag känner igen din känsla att gå och oroa sig och inte kunna släppa det.

Min son var 50 centimeter lång när han föddes och låg alltså precis under medel. Sedan dess har han flera gånger stannat i växten och ligger nu på cirka -2.0. Jag har perioder då jag inte kan sluta tänka på det och inte kan sluta jämföra honom med andra barn på öppna förskolan och sådär. När jag ser hur andra barn kan vara lika långa som min son en månad och sedan mycket längre två månader senare. Det ser dessutom ut på sonen som att han mest bara växer i kroppen och inte benen. Så har han relativt stort huvud också. Det ligger på medel, men eftersom hans kropp är mindre så... Ja, och så är han ovanligt hjulbent... Vilket kan växa bort, men även kan behöva någon form av ingrepp.

Jag har varit på en tillväxtenhet och fått prata med en läkare och hon trodde inte att det var något fel på honom, men jag vet inte... Om det bara varit att han var kort hade det väl varit en sak, men det som oroar mig är att han var nästan medellång och sedan har han bara dalat.

Är så rädd att han skall ha någon form av dvärgform eller så och bli onormalt kort...

Läkaren på tillväxtenheten var förstående och svarade på alla frågor jag hade och sådär så jag blev lite lugnad och har tänkt på det något mindre än innan sen dess. Hon sade bland annat att om han har någon form av dvärgform så är den så mild att det inte kommer märkas när han är vuxen och sådär...

Både min BVC-sköterska och läkaren på den lokala barnmedicinmottagningen verkade mest bara tycka jag var jobbig och ältande och sade typ att "Han är så glad och pigg, njut av honom istället för att gå och oroa dig" och lät nästan anklagande, som att jag inte tyckte om honom för att jag oroade mig eller något. I synnerhet läkaren på vårdcentralens barnmedicin lät det så på.

Nu försöker jag låta bli att jämföra honom med andra barn och googla på olika saker och sådär för jag vet att jag bara mår sämre då. Sonen och jag skall få komma tillbaka till tillväxtenheten om åtta månader när han är två år. Innan dess undersöker de egentligen inte barn för tillväxtavvikelser, vi fick en tid tidigare bara för att jag var så orolig.

Den där gnagande känslan när man tänker på det är riktigt jobbig. Ovissheten också. Att inte veta om något är fel eller ej. Att inte veta hur det kommer bli senare...

Men sonen är finast i världen oavsett, förstås... :)

Pluvado: jag kunde inte ha skrivt det där bättre själv:) Känner igen mig i allt du skriver!  jag har också googlat i timmar och förskt sluta för det bidrar inte med något bra. Bemötandet av sjukvården har varit likande för mig. det jag säger viftas bort, och precis som du skriver säger de i stil med: "var glad i stället för att han är frisk och pigg" att ta upp estetiska saker på BVC är tabu och det känns som min BVC -sjuksköterska skuldbelägger för att jag bryr mig  om en sådan ytlig sak. men det handlar inte om det, det handlar om en mors oro för att hennes son inte skall ha de bästa förutsättnigarna i livet. och en rädsla inför det man inte kan styra över. 

din son är ursöt :) hur är det med din och pappans längd? - 2SD borde ändå innebära att han som vuxen ändå kommer bli över 170 lång? (svårt att räkna ut för vet inte hur kurvan expanderar) tillväxthormoner etc? 
de flesta barn har korta ben och är hjulbenta, det växer bort... 

Precis. Och inte bara oro utan åtminstone för mig även ovisshet. Att inte veta om något är fel eller ej. Att inte kunna söka sig till andra med barn med samma fel för det kanske inte är något och även om det är något så vet man inte vad.

Sedan ja... även det estetiska, såklart. Det anses ju ofta inte särskilt attraktivt för en man att vara kort. Jag vill att min son skall vara omtyckt och att han skall få tjejer och sådär.

Tack. :) Jag är medellång och pappan är något under medel. Han säger att han varit 1,73 när han blivit mätt inför att få pass och även i skolan när han var yngre, men när vi var på tillväxtenheten så uppmättes han till 1,68. Han säger dock att han måste krympt fem centimeter på grund av att han har så ihopklämd rygg på grund av en skada. Jag är skeptisk, men å andra sidan så om han nu uppmätts till 1,73 tidigare så... har han ju det.

Om den där 1,68-mätningen stämde så ligger han dock runt -2.0 vilket min son gör också nu. Så så sett så verkar det ju vettigt. Det som oroar mig är som sagt inte direkt kortheten i sig utan att han dalar. Om han stannar på -2.0 så är det okej, men jag vill inte att han skall fortsätta dala. Och senaste året så har han bara dalat, känns det som. Men ja, läkaren på tillväxtenheten lugnade mig i alla fall ganska mycket, så jag tänker inte lika mycket på det där som jag gjorde innan. Innan kunde jag googla fram bilder på barn med hypokondroplasi och så (en mild dvärgform) och ta bilder på sonen och jämföra med barn på bilderna. För att se om de hade liknande proportioner och sådär.

Jag vet att de flesta barn har korta ben och är hjulbenta, men även läkaren höll med om att Jack är ovanligt hjulbent. och han låg ganska långt upp på sitthöjd/längd-kurvan också även om han låg inom det normala. Men ja... jag har haft lite otur också, för alla barn på öppna förskolan där vi gått verkar typ vara jättelånga för sin ålder. När man läser om barn här i forumet så verkar det som att en ganska stor andel barn är ganska korta också, men det syns som sagt inte på öppna förskolan. Och även om jag träffat ett par korta barn också så har deras ben och armar ändå varit längre i förhållande till kroppen än Jacks är. Men sedan kanske min uppfattning förvrids också av min oro. Precis efter att jag varit och träffat läkaren på tillväxtenheten och hon lugnat ner mig lite så tyckte jag att Jack såg jättelång och ståtlig ut... :) Så när det kommer till proportionerna så vet jag egentligen inte vad som är inbillning och vad som är sant.

Angående tillväxthormoner så tror jag bara de ger sådana om de hittar någon hormonbrist, men ifall han fortsätter att dala så tänker jag göra vad jag kan för att få prova tillväxthormoner.

Här är en bild där man bättre ser proportionerna som jag oroar mig så mycket för. ja, och hjulbentheten. Fast den är jag inte så orolig för, annat än för att den kan vara tecken på någon dvärgform eller något annat. Men annars så stör den mig inte, för det går att rätta till framöver i värsta fall.

Så länge det inte händer nåt drastiskt på kurvan så är det nog ingen fara,men jag förstår din oro.Min sons mått gick upp "2streck" på kurvan.Han har litet huvud o varit nätt i kroppen överlag.
Min bvc reagerade vilket många inte gör....Det visade sig att han hade kraniosynostos....Nu skiljer det här från dig så hetsa INTE upp dig ;) men är man osäker be o få en remiss till sjukhuset för att kolla upp det så slipper du ju oroa dig:) 

Killarna på bilderna över,tänker man ju inte alls på proportionerna,riktiga godingar:)En del har små huvuden o en del har stora i förhållande till kroppen,det växer väl ifatt sen:)

Killarna? Det är samma kille på båda... :) Tack för lite lugnande ord i alla fall.

Ja nu såg jag,sorry.....men då är han lika fin på båda då:)

Min son på 14mån har också litet huvud (ca -1,5SD om jag minns rätt). Men jag tycker snarare att de flesta i hans ålder istället har gräsligt stort huvud/ansikte och det ser inte klokt ut, hihi. Sedan på längd är han nästan +2SD och vikt + 0,5SD. Och han är också jättehjulbent trots att han är lång så just hjulbentheten är nog bara normal hos de små. :)

Vad har han för mått nu?  ska förska tänka mer som du! :)

Jag förstår er oro, ni som är oroliga, men att kurvan går under/över behöver inte betyda att något är fel. Och jag vet att det är jättesvårt men man ska inte jämföra med andra barn, alla är olika.
Och OM något skulle vara fel, så är det inte hela världen, man överlever det också. Barnen är ändå det finaste man har.  

När han var strax över 1 år hade han dessa mått: 10880g, 81cm lång och 46,2cm i huvudomfång. Och vet ni vad? Han är alldeles perfekt. :)

Fast kollade kurvan nu:
Vikt: ca medel
Längd ca +2SD
Huvudomfång: lite lägre än -1SD

Nu är han som sagt 14mån och nästa mätning blir ju inte förrän han är ca 18mån. Men han kommer nog vara lika perfekt då. :)

Jag ligger här klarvaken och har ångest över samma sak. Min son är 13mån och har dock endast 44cm i huvudomfång nu vilket är -3 på kurvan : (