Inför en fast rutin runt läggningen som du inte ruckar på oavsett vad som händer. Och bestäm dig för "strategin" innan. Jag kan ge vår tvååring som exempel (som blev storebror för 6 månader sedan);
17.30 kvällsmat
17.50 bada
18.10 upp och kläs i pyamas, därefter tandborstning
18.20 Två godnattsagor, en kort stund i knät där vi (mest jag) pratar om dagen som varit och vad vi gjort. Lite kramar och mys, och sedan i säng.
18.30 Jag säger godnatt och något i stil med "nu drar mamma igång speldosan, sedan går mamma ut i köket och diskar men tittar till dig", varpå detta sker. I samma stund som jag drar igång speldosan så är det sovdags och jag svarar inte på tilltal och tar ingen ögonkontakt. Ibland kliver han ur sängen, eller lindar in sig i sänghimmeln och då går jag in med bestämda steg, lägger ned honom, stoppar om honom (hela tiden utan ett ord eller ögonkontakt) och drar igång speldosan.
Efter ca 20-30 min sover han. Vissar dagar kan han ropa, eller snyfta lite kort, men oftast fungerar detta utan någon som helst problematik. Han vet precis vad som ska hända och vad som gäller, och jag vet precis vad som ska hända och vad som gäller.
Tror det viktigaste i detta läget är att inte vika från den "strategi" man valt. För backar man efter skrik och gråt blir det ju som i alla andra situationer; barnet inser att det lönar sig och vägen tillbaka blir ännu längre...
Självklart är det ju alltid lite mer komplicerat att tima in när man har en liten bebis också, men för oss har detta fungerat i alla fall! Se till att den lilla är mätt och nöjd innan projektet påbörjas. Och räkna med ett par dagar där protesterna hörs. För vår del var han ledsen första dagen, och lite andra dagen, sedan gick det bra. Bara att bita ihop och tänka på att det är bra för barnet att känna tryggheten och kunna somna själv. Oavsett vem som lägger. Lycka till!
