Får inte ta med vårt barn hem till dess farmor...
Nu är det så här... Jag och min sambo väntar barn nu och det börjar bli riktigt nära, i skrivande stund 5 dagar kvar till beräknat födelsedatum och allt känns på topp. Fast inte riktigt just precis nu...
Under kvällen satt vi och pratade en del om min mamma som har lite speciella levnadsförhållanden. Hon och röker inomhus, har innekatter och är kanske inte sådär jättebra på att städa alla gånger. Detta till följd utav en lindrigare hjärnskada som hon ådrog sig för snart fem år sen och som påverkar hennes närminne. Dessutom har hon svår diabetes, kärlkramp, höftproblem samt någon form utav ledsjuk som jag inte är så insatt i. Därför har hon lite svårt att röra sig utanför hemmet alltförmycket. Dessutom har hon en sambo som också har svårt att röra sig, då han är rullstolsbunden.
Nu säger sambon att hon inte tänker låta mig ta med mig vårt kommande barn hem till dess nu blivande farmor, bara för att sambon tycker att det är "äckligt" hemma hos henne. Hon menar att det är att ta en onödig risk att ha med en bebis dit, och att det inte spelar någon roll hur sårad någon blir.
Visst vet jag att det innbär en viss risk att ha pälsdjur hemma, eftersom småbarn är extra känsliga och kan utveckla allergibevär. Och det är ju allmänt känt att passiv rökning är mer eller mindre lika skadligt som att själv tända en cigg. Såpass mycket är jag med på.
Men hur farligt kan det egentligen vara om jag skulle ta med mitt barn dit för enstaka besök? För jag pratar inte om att springa runt med en nyfödd i en rökig miljö dagarna i ända, utan enbart korta, tillfälliga och enstaka besök - typ när man har vägarna förbi...
Att bli farmor är det som dominerar min mors alla samtalsämnen. Jag har inte sett henne särskilt glad över något alls faktiskt de sista åren, men sedan hon fått beskedet har hon varit mycket mer positiv än vad man blivit van vid, så detta lilla liv är något som redan betyder oerhört mycket för henne.
Jag känner mig sårad, ledsen, kränkt och upprörd över sambons utlåtande och kan inte ens föreställa mig min mammas reaktion när hon får höra detta.
Inte mer än att det kommer ta mycket lång tid och kräva mycket energi för att reparera de relationsskador som kommer uppstå...
Gör inte detta också, att vi inte heller kan gå hem till kompisar som råkar ha katt/hund, röker eller har lite "skit i hörnen"? En nära bekant fick precis nyligen sitt första barn - de har fyra innekatter. Ska vi inte kunna gå dit heller?
En annan aspekt är att det kan vara nyttigt för ett barn att faktiskt se hur vissa människor har det, för en framtida värdegrund. En värdegrund som förhoppningsvis bygger på mänsklig värme, empati och förståelse för andra människor förutsättningar.
En oro jag har ifall vårt barn ska få växa upp och enbart träffa sin farmor på andra platser än i hemmet, är att det växer fram en föreställning om att "farmor är en knäpp tant som dyker upp då och då vid olika tillfällen", istället för att få se att hon faktiskt finns på riktigt och att hon har ett hem.
Några tips och förslag? Gör hon rätt i att stålsätta sig och förbjuda mig att ta med vårt barn hem till sin farmor? Är riskerna tillräckliga för att detta ska vara värt att bråka om?
Snälla hjälp mig i detta...
