Lady Dahmer

Äldre 10 Aug 21:16

147 svar

Barn vill inte ha beröm. De vill bli sedda och bekräftade.

Jag ger sällan komplimanger, vare sig till vuxna eller barn. Jag försöker bekräfta mina medmänniskor och vänner på annat sätt; tex genom att vara närvarande i samspelet, genom att lyssna när de pratar, genom att intressera mig för dem och det de har att förmedla, genom att göra saker för dem, hjälpa till, vara omtänksam osv.

Det är ganska lätt att snöa fast på det gamla vanliga "åh vad fint" och "vad duktig du är" och sen tar det stopp. Många kan inte ens tänka ut något annat alternativ och ställer sig ofta väldigt frågande till mig när jag berättar att jag aldrig ger den sortens beröm. "Men vad säger du då? Säger du "vad roligt du har" när ditt barn ritar? Hur kul är det?"

Och då får jag ju påminna om det där igen; barn vill inte ha beröm. De vill bli sedda och bekräftade. Ett enkelt men glatt "Jag ser!" när ungen ropar "mamma titta!" räcker faktiskt oftast långa.

Så vad säger man annars då? Hur bekräftar man barnets handlingar och lekar utan att värdera prestationen? Att man ska vara energisk och entusiastisk säger sig själv men nedan följer lite olika sätt att berätta för barnet att du ser hen.

Har barnet städat rummet? Man är inte duktig för att man tar reda på sin skit. Men det är ju himla bra att de gör det!
- "Va skönt att du fick undan alla saker, nu får du plats att leka igen!"
- "Åh vad bra att du plockade undan sakerna till sina rätta platser, nu hittar du ju allt igen!"
- "Vad trevligt det blev här nu! Nu vill jag leka här med dig!"

Vill barnet visa upp sin fina nya tröja?
- "Tycker du om den tröjan? Den är mjuk och mysig va?"
- "Har du fått en ny tröja? Vem har du fått den av?"
- "Vilket spännande mönster, ska vi räkna hur många .... det är?"
- "Jag ser att du har spindelmannen på tröjan! Han är bra på att hjälpa människor. Är du också det?"

Har barnet klippt sig?
- "Jag ser att du har klippt dig! Va spännande! Berätta! Fick du sitta i en frisörstol?"

Tar på sig skor/jacka/kläder själv?
- "Va bra att du har lärt dig det, då behöver du inte vänta på att nån kan hjälpa dig!"
- "Det där har du övat på länge, det ser jag!"

Gungar/klättrar/springer barnet? -
"Vad roligt du ser ut att ha! Är det roligt?"
- "killas det i magen nu?"
- "Kan du klättra högre? får jag se?"

Har barnet ritat en teckning till dig?
- "Har du gjort den? Vad är det för nåt?! Berätta!" (följdfrågor på det)
- "Wow! Den har du jobbat länge med, det ser jag!"
- "Vad glad jag blir att du ritat en teckning till mig!"
- "Jag tycker jättemycket om den! Ska vi hänga den på väggen?"

Byggt nåt?
- "Vad är det för nåt?"
- "Ett torn! Kan du bygga ett till?"
- "Ska vi se hur högt det kan bli?"

Möjligheterna till bekräftelse är oändliga. Ett "åhvafint" kan aldrig väga upp ett "wow, du tänker så?! berätta mer!" och "vad glad jag blir när du ger mig den!" eller en lång konversation om vad bilden handlar om och vad man kan tillföra. Kanske svarar hon "en bil" - "jaha"! svarar jag, "vad är det för färg på bilen?" och då hänger hon oftast på; "röd!" - "jamen måla det då! jag vill se!" -- när hon gjort det; "men.... vart är chaffören?" --- och så berättar hon kanske en historia om att han är hemma... och så fortsätter man "kan du visa vart han bor..... osv.

Man kan hålla på skitlänge och för varje minut blir barnet mer engagerad själv och nästa gång kanske de är mer villiga att sätta sig ner och rita. Man har uppmuntrat glädjen i att skapa. Glädje, inte prestation och bedömning.

Sen bekräftar jag ju också mina ungar genom att jag berättar för dem hur mycket jag tycker om dem, hur glad jag blir av dem, hur underbara, snälla, kloka, fantastiska de är. Jag kramar dem ofta och mycket, pussar och gosar och myser och leker med dem. Jag stärker dem i deras val "vad tycker du att vi ska äta idag?" - "Den där tröjan ser varm ut, bra val!" och jag låter dem få som de vill ibland genom att uppmuntra argumenterande; "Ok, du tycker att dina kitty skor går att springa i? Ja det har du rätt i! Ta på dig dem då!"

Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra!

Shades

Äldre 13 Aug 19:44

#131

Åh, det är absolut inga konstigheter och används, på olika nivåer, överallt i samhället.

Kort sagt arbetar man utifrån fastlagda ramar där överträdelser ger olika former av reaktion beroende på grad av överträdelse. Viktigt att påpeka i sammanhanget är att alla deltagare måste vara vid såpass medvetandegrad att den förstår ramverket. Vissa skulle kalla det bestraffning/belöningssystem men med en twist dvs. att en genomtänkt överträdelse kan vara rätt väg att gå även om ramverket stipulerat annat från början (då bl.a. med hänsyn taget till mognadsgrad). Det är mao rätt att göra fel ibland.

Flickan och kråkan

Äldre 14 Aug 07:57

#132

Petra b skrev 2011-08-13 08:59:48 följande:

Men måste allting bokstavstolkas då, en del som diskuterar här verkar ju tycka att man måste ta till sig hela koncept bara för att de står i samma text? Vad hände med aktiva val och kritiskt tänkande? Nu syftar jag främst på er som inte håller med TS, ni som gör det verkar ju redan dela samma tankar om uppfostran. :)

Jag har läst TS, och det fanns en hel del jag kände att jag kunde ta till mig, men inte allt. Jag kommer fortfarande att tala om för min unge hur fantastisk, snäll och vacker han är, dagligen.

...men jag ska också försöka undvika att ge honom ett slentrianmässigt "åhvafint-vadduktigduär" när han gör något, och istället försöka utveckla det.

Men det är ju precis det man är.......kritiskt tänkande när man inte köper hela konceptet. Jag vill ha en djupare diskussion än den väldigt förenklade och till viss del snedvridna bild (eller begreppsbild snarare) som finns i TS. Jag har från inlägg ett skrivit att jag delar en hel del av vad TS skriver men att det finns en hel del besynnerligheter i trådstarten och även i det fortsatta resonemanget. Dtta är ju ett diskussionsforum.

Med utgångspunkt från TS så skulle jag säga att det inte allas handlar om bekräftan kontra beröm som TS ger sken utav utan VILKA värden och värderingar vi vill föra vidare till våra barn. TS berömmer och värderar också sitt barn och människorna runt omkring sig, när det handlar om sådana värden som är viktiga för TS.....som att exempelvis vara snäll och klok.

Mad as snow

Äldre 14 Aug 10:30

#133

Shades skrev 2011-08-13 19:44:27 följande:

Åh, det är absolut inga konstigheter och används, på olika nivåer, överallt i samhället.

Kort sagt arbetar man utifrån fastlagda ramar där överträdelser ger olika former av reaktion beroende på grad av överträdelse. Viktigt att påpeka i sammanhanget är att alla deltagare måste vara vid såpass medvetandegrad att den förstår ramverket. Vissa skulle kalla det bestraffning/belöningssystem men med en twist dvs. att en genomtänkt överträdelse kan vara rätt väg att gå även om ramverket stipulerat annat från början (då bl.a. med hänsyn taget till mognadsgrad). Det är mao rätt att göra fel ibland.

Men är begreppet på något sätt etablerat eller är det din egen konstruktion?
Finns det något exempel från vardagen där du använder den här metoden?

Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för att slippa höra dem.

Gaytjej

Äldre 14 Aug 21:55

#134

Flickan och kråkan skrev 2011-08-12 21:47:26 följande:

Jag hakade upp mig på TS mycket förenklade bild som dessutom var inkonsekvent. Jag håller fullkomligt med både dig angående exemplet och Jesper Juul i hans resonemang generelltmen han säger inte att beröm är fel och att man aldrig ska berömma.

Jag håller med om att beröm är en alldeles utmärkt bekräftelse och ett bra sätt att stärka ett önskvärt beteende, så det behöver du inte övertyga mig om! :) Att berömma /våra barn/ är väl också normen för oss flesta idag (men kanske inte två generationer tillbaka?).

Men vad som varit nytt för mig är att det faktiskt finns situationer där ett slentrianmässigt 'oh så fint' eller 'så duktig du är' inte är den respons som barnet frågade efter utan en bedömning av en prestation, där man faktiskt skadar mer än gör nytta och dessutom missar ett ypperligt tillfälle att bygga upp barnets självkänsla - och det var DET jag hade velat belysa!

Men det är ju många äpplen och päron i luften samtidigt här ja, inget är svartvitt och enkelt och framförallt inte när man försöker belysa en massa generella situationer samtidigt! Det enkla lilla rutchkaneexemplet som kanske hade kunnat ge någon mer en mig en aha-upplevelse drunknade mest i överbevisningen om att beröm är bra i väldigt många situationer.

Men tack för att du nappade i alla fall, även om det inte var ngt nytt för just dig! :)

Regnbågspäron? Välkomna till vår grupp!: www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/regnbagsfamiljer-108/forum

Emm86

Äldre 14 Aug 22:15

#135

Att man kan fastna så i ett tänk! Tack ts för att du hjälpte mig loss!

Kalinka

Äldre 15 Aug 10:37

#136

Gaytjej skrev 2011-08-14 21:55:05 följande:

Jag håller med om att beröm är en alldeles utmärkt bekräftelse och ett bra sätt att stärka ett önskvärt beteende, så det behöver du inte övertyga mig om! :) Att berömma /våra barn/ är väl också normen för oss flesta idag (men kanske inte två generationer tillbaka?).

Men vad som varit nytt för mig är att det faktiskt finns situationer där ett slentrianmässigt 'oh så fint' eller 'så duktig du är' inte är den respons som barnet frågade efter utan en bedömning av en prestation, där man faktiskt skadar mer än gör nytta och dessutom missar ett ypperligt tillfälle att bygga upp barnets självkänsla - och det var DET jag hade velat belysa!

Men det är ju många äpplen och päron i luften samtidigt här ja, inget är svartvitt och enkelt och framförallt inte när man försöker belysa en massa generella situationer samtidigt! Det enkla lilla rutchkaneexemplet som kanske hade kunnat ge någon mer en mig en aha-upplevelse drunknade mest i överbevisningen om att beröm är bra i väldigt många situationer.

Men tack för att du nappade i alla fall, även om det inte var ngt nytt för just dig! :)

Fast jag tycker det finns två sidor av det här, som Frösöblomster belyste på ett jättebra sätt. För mig är innehållet i TS inget nytt. Jag läste tex "Ditt kompetenta barn" för 2 år sedan. Jag jobbar på det här varje dag. MEN jag känner att jag och min man kommit till en punkt när vi börjar fundera vidare, på ett sätt som väldigt mycket liknar det Frösöblomster vill säga. Jag tycker det är jätteintressant med en djupare diskussion kring det här.

Dessutom är det ju så att "ingen människa är en ö". Vi vill i alla fall att vår dotter ska ha en bra kontakt med sina mor- och farföräldrar, och de tänker kanske inte riktigt lika som vi alla gånger. Den diskussionen saknar jag helt. Hur hanterar man det på ett bra sätt?

Det är inte alltid lätt att vara förälder, men det är alltid underbart!

k girl

Äldre 15 Aug 10:48

#137

Det är en sak jag har sagt ifrån om, och det är sådan bullshit som att sitta och säga att sonen är så "duktig" på att äta. Vadå duktig på att äta? Ja, han är jätteduktig på att hantera sked och gaffel. Men de pratar om att han äter mycket. Vadå "duktig"? Så de som har mindre behov av energi, de är inte duktiga då? Jag vill inte att han ska vara "duktig" för att han trycker i sig en portion, jag vill att han ska vara bra på att känna efter hur mycket eller lite han behöver äta. Plus att det inte sällan brukar ställas mot andra barn som äter mindre än honom. "Se hur duktig *** är på att äta, han kommer att bli stor och stark!".

Cloud

Äldre 15 Aug 11:01

#138

k girl skrev 2011-08-15 10:48:52 följande:

Det är en sak jag har sagt ifrån om, och det är sådan bullshit som att sitta och säga att sonen är så "duktig" på att äta. Vadå duktig på att äta? Ja, han är jätteduktig på att hantera sked och gaffel. Men de pratar om att han äter mycket. Vadå "duktig"? Så de som har mindre behov av energi, de är inte duktiga då? Jag vill inte att han ska vara "duktig" för att han trycker i sig en portion, jag vill att han ska vara bra på att känna efter hur mycket eller lite han behöver äta. Plus att det inte sällan brukar ställas mot andra barn som äter mindre än honom. "Se hur duktig *** är på att äta, han kommer att bli stor och stark!".

Åh, det där håller jag med om så förbannat mycket.

3½-åringen frågade igår om han var duktig som ätit upp maten och jag sa att man inte äter för att vara duktig utan för att man ska växa och orka leka och ha kul typ. -Jo man är duktig, farmor sa det fick jag till svar.

Men farmor är inte den enda som berömmer ätandet, det finns fler.

Värdelöst.

Cloud

Äldre 15 Aug 11:05

#139

Cloud skrev 2011-08-15 11:01:38 följande:

Åh, det där håller jag med om så förbannat mycket.

3½-åringen frågade igår om han var duktig som ätit upp maten och jag sa att man inte äter för att vara duktig utan för att man ska växa och orka leka och ha kul typ. -Jo man är duktig, farmor sa det fick jag till svar.

Men farmor är inte den enda som berömmer ätandet, det finns fler.

Värdelöst.

han= hon.

lillgarden

Äldre 16 Aug 08:51

#140

k girl skrev 2011-08-15 10:48:52 följande:

Det är en sak jag har sagt ifrån om, och det är sådan bullshit som att sitta och säga att sonen är så "duktig" på att äta. Vadå duktig på att äta? Ja, han är jätteduktig på att hantera sked och gaffel. Men de pratar om att han äter mycket. Vadå "duktig"? Så de som har mindre behov av energi, de är inte duktiga då? Jag vill inte att han ska vara "duktig" för att han trycker i sig en portion, jag vill att han ska vara bra på att känna efter hur mycket eller lite han behöver äta. Plus att det inte sällan brukar ställas mot andra barn som äter mindre än honom. "Se hur duktig *** är på att äta, han kommer att bli stor och stark!".

Kalinka

Äldre 18 Aug 21:31

#141

k girl skrev 2011-08-15 10:48:52 följande:

Det är en sak jag har sagt ifrån om, och det är sådan bullshit som att sitta och säga att sonen är så "duktig" på att äta. Vadå duktig på att äta? Ja, han är jätteduktig på att hantera sked och gaffel. Men de pratar om att han äter mycket. Vadå "duktig"? Så de som har mindre behov av energi, de är inte duktiga då? Jag vill inte att han ska vara "duktig" för att han trycker i sig en portion, jag vill att han ska vara bra på att känna efter hur mycket eller lite han behöver äta. Plus att det inte sällan brukar ställas mot andra barn som äter mindre än honom. "Se hur duktig *** är på att äta, han kommer att bli stor och stark!".

Det där är viktigt för oss också. När jag orkar brukar jag dra en historisk reflektion över varför det tidigare har varit så viktigt att äta upp på tallriken. För att förr i tiden var det brist på mat många gånger, och det var ofta brist på pengar för att kunna köpa mat. Då är det såklart att man lär sina barn att det är "duktigt" att äta mat när det finns. Idag har vi inte det problemet. Idag är övervikt istället problemet. Då är det istället viktigt att lära sig känna igen sina egna mättnadssignaler.

Det går fram sådär. De har slutat tjata lika mycket om maten, men det känns inte riktigt som att de förstår ändå. Jag fattar inte. Varför är det så himla farligt om vi gör annorlunda än vad de gjorde?

Det är inte alltid lätt att vara förälder, men det är alltid underbart!

Åskan

Äldre 18 Aug 21:47

#142

Du har helt rätt ts. Däremot har jag hört av barnpsykolog att man visst också kan ge beröm, men att det isåfall ska va om personen hellre än presentationen.

Flickan och kråkan

Äldre 18 Aug 22:17

#143

Kalinka skrev 2011-08-18 21:31:38 följande:

Det går fram sådär. De har slutat tjata lika mycket om maten, men det känns inte riktigt som att de förstår ändå. Jag fattar inte. Varför är det så himla farligt om vi gör annorlunda än vad de gjorde?

Jag skulle tro att alla generationer har sina akilleshälar. Vissa saker har vi liksom fått med oss sedan barnsben och har svårt för att släppa. Det är svårt att se sig själv och den egna samtiden. Troligtvis kommer våra barn att göra samma reflektioner om oss när vi står där som mor- och farföräldrar: "Jösses, vad du är konservativ och bär på besynnerliga värderingar mamma!"

wedding2009

Äldre 19 Aug 22:35

#144

Utan att ha läst igenom tråden vill jag bara ge en personlig reflektion utifrån TS inlägg;
Jag var väldigt tidig med många saker, och ofta bra på det jag företog mig som barn. Mina föräldrar hanterade det som föräldrar förmodligen i allmänhet gör; med beröm. För mig blev detta på sikt en ond cirkel. Jag fick mycket beröm och positiv uppmärksamhet från alla vuxna i min omgivning. Jag började identifiera mig med mina handlingar, dvs beröm över hur "duktig" jag var på en viss sak kom att spegla hela min identitet. Detta medförde för min del att jag fick stora bekymmer som ung vuxen, då allt kom att kretsa runt prestationer. Idag har jag lärt mig att hantera detta, men det var många år av må dåligt och ångest innan jag kom dit jag är idag. Så jag vill bara säga till alla er som har barn (och särskilt er som har "duktiga" barn); gör inte så stor affär av prestiationer, utan beröm egenskaper i första hand!!! Bra inlägg TS!

Smultronmamman

Äldre 19 Aug 22:46

#145

Hur skulle ni göra i denna situationen?

Ett barn målar på förskolan, ropar på fröken och ber henne kolla. Förskoleläraren, en medveten sådan, säger "åh, målar du? Vad roligt!" Barnet ropar fler gånger och frågar "MEN ÄR DEN FIN!?" fröken svarar sedan javisst! Hur skall man annars svara?

barnet var bara 3 år

Flickan och kråkan

Äldre 20 Aug 09:44

#146

Smultronmamman skrev 2011-08-19 22:46:49 följande:

Hur skulle ni göra i denna situationen?

Ett barn målar på förskolan, ropar på fröken och ber henne kolla. Förskoleläraren, en medveten sådan, säger "åh, målar du? Vad roligt!" Barnet ropar fler gånger och frågar "MEN ÄR DEN FIN!?" fröken svarar sedan javisst! Hur skall man annars svara?

barnet var bara 3 år

Jag hade frågat vad barnet själv tyckt: Tycker du om den

? Med en 3-åring kan man ju även prata om vad som är "fint", att vi alla tycker om olika saker etc. Fast det känns ju lite sorgligt att det är viktigt för en 3-åring. Min äldsta är 3½ drygt och har aldrig varit intresserad av om vi föräldrar eller någon annan tycker det han målat är fint. Han kan säga att han själv tycker något han gjort är fint och att han tycker om vissa färger etc för att han tycker att de är fina. Han vet också att lillebror har andra favoritfärger. Det är ju inte fel att tycka om något eller att tycka att något är fint, eller tvärtom för den delen. Jag gillar viss musik etc. och har inget problem med att andra inte har samma smak som jag.

Lady Dahmer

Äldre 21 Aug 12:03

#147

Smultronmamman skrev 2011-08-19 22:46:49 följande:

Hur skulle ni göra i denna situationen?

Ett barn målar på förskolan, ropar på fröken och ber henne kolla. Förskoleläraren, en medveten sådan, säger "åh, målar du? Vad roligt!" Barnet ropar fler gånger och frågar "MEN ÄR DEN FIN!?" fröken svarar sedan javisst! Hur skall man annars svara?

barnet var bara 3 år

jag hade pratat kring det. "Är du nöjd?" "vad tycker du?" och även talat om teckningen. "va roligt!" räcker inte. "Vad har du ritat? Berätta! Jaha, en häst? Har den nåt namn? osv osv"

Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra!

Barn vill inte ha beröm. De vill bli sedda och bekräftade.

INNEHÅLL