Hur har det löst sig för er, har era barn hittat nya kompisar?

Hur gammal är hon? Barn har ju oftast bra mycket enklare att hitta nya vänner än t.ex. en tonåring.

Hon är fyra år.

Barn brukar ju hitta kompisar själva när de leker. Så har mina gjort och då blir det ju automatiskt att föräldrarna börjar prata iom att barnen leker tillsammans. Inget att oroa sig för. Man kan ju bjuda hem nån kompis från dagis då och då också.

Jo, det förstås.

Min dotter är väldigt utåtriktad och jag är inte ett dugg orolig för att hon inte kommer att
träffa kompisar på lekpatserna i det nya området, osv.

Det är mig själv jag är orolig för, att jag kommer att vara en bromskloss. Som det är idag
har det nästan alltid varit min fru som tagit kontakt med andra föräldrar. Alla dotterns kompisar
är min frus kompisars barn, om ni förstår vad jag menar. Jag har inga kompisar som har barn
och jag har inte mycket umgänge med andra vuxna överhuvudtaget. Jag är lite stel och blyg
innan folk lärt känna mig.

Ta detta exempel:
Du har pratat med mig tre-fyra gånger på våra barns gemensamma lekplats. Vi har inte sagt
mycket till varandra, lite stelt prat om väder och vind och om barnens ålder, osv. Du uppfattar
mig som en trevlig men lite stel person. Det enda du vet om mig är att jag precis köpt ett
radhus som ligger 300 meter från ditt eget radhus. Att jag är skild och har min dotter växelvis.

Om jag plötsligt frågar dig en dag, om din dotter får komma över och leka med min
dotter, hur hade du reagerat? Jag har en aning om vad du tänker, men jag vill
först höra hur du reagerar :) Alla får givetvis svara på detta exempel. Det hade varit intressant
att veta.

Hej,
I vilken stad bor ni?

Gällande ditt exempel. Du kan ju först höra med föräldern om de brukar vara på just den lekplatrsen , kanske bestämma en "lekdejt" på lekplatsen för barnen att lära känna varandra. Sedan kommer barnen säkert föreslå att de vill leka hemma hos den ena eller den andre så det kommer nog ge sig.

Kloka ord. (Detta är en bra påminnelse varför en man och en kvinna kompletterar varandra.)
Jag ska använda mig av detta förslaget, jag tycker det låter väldigt bra.Jag avstår från att säga vilken stad, jag vill vara anonym så långt det går här på Familjeliv.

Jag separerade för knappt 3 1/2 år sen och i början var det inte lätt.
Men nu har jag/vi ett par stycken som vi umgås med, både när jag har tösen och inte.
Har min tös växelvis och hon blir snart 6 år.

Jag gick till olika lekplatser med henne och lekte, man träffade på olika föräldrar, pratade med vissa och vissa var inte intresserade...

En dag gick jag och ringde på en dörr med föräldrar med 2 barn flicka & pojke (8 och 5 år nu) och frågade om våra barn kunde leka tillsammans? Detta var för 1 år sen ca.

Och jag ska väl också säga att jag är lite blyg av mig i vissa sammanhang men jag tog mod till mig och vi är bästa vänninor idag!     

Så lycka till!

Kämpa på!   

Vad kul att läsa om. Ja, det är klart, man måste ha öppna sinnen annars går det inte.