När låter ni era barn leka ute själva?

Vår dotter skulle absolut inte ha fått vara ute själv i ett vanligt lägenhetsområde, men däremot nu när vi bor i hus så är hon ju själv ute på gården titt som tätt och har varit det hela sommaren. Hon blir 4 år först senare i höst.

Vi har tyvärr vår balkong åt fel håll. Men kan ju testa att han får gå ut och jag sitter i köket och håller koll. Pratade med honom nu och han verkar lite osäker till att gå ur själv, ville gärna ha mig eller sin pappa med sig. Dock fick han gå ut själv nu eftersom jag var tvungen att gå på toa, vilket gick bra. Hans pappa stod i köksfönstret och höll koll, men vi tyckte bägge två det var väldigt jobbigt att han var där ute själv, även om det bara var några minuter. Han känner inte så många barn här och tänker att det kanske är lättare för honom att få kontakt och få vara med om vi inte är med.. Vad tror ni?

Jag bor i Malmö i lght. Jag låter inte min dotter (4,5)  vara ute själv. Hade inte låtit henne varit det heller på en mindre ort. Handlar väl inte bara om utifall att hon klarar det. Skulle aldrig förlåta mig själv om något hände. Kvittar om det sällan kommer bilar eller om alla vet vems barnet är. Räcker med en bil och en idiot för att något ka hända. Räcker också att barnet blir lockat till något som det inte kan stå emot. Nej tack. Barn har inte koll förrän de är mycket äldre, hur mycket vi vuxna än gärna vill tro det.

Jag är skithönsig, vågar inte ens låta min treåring vara ute utan uppsikt i vår trädgård, känner mig aslöjlig ibland

Skönt att jag trots allt inte är ensam :) det känns rätt lagom för mig som det är nu dvs att jag sitter på en bänk och slösurfar medan han leker med 2 andra barn. Jag ser och hör dem ju. Jag får väl helt enkelt lov att vara hönsmamma

Vi bor i lägenhet på andra våning. Den enda lekplatsen i närheten ligger utom synhåll från fönstret så i början när han var ute själv så fick han bara vara i grässlänten utanför huset. Han var 5 år då.
Där byggde han snögubbar, åkte pulka eller sparka boll med grannbarnen. Och jag stod i fönstret och vaktade som en hök.  

Om varken han eller ni känner er bekväma med att han är ute själv så behöver han ju inte gå ut ensam

Det beror ju helt och hållet på hur man bor.

Vi bor i ett litet område med 16 villor en bit utanför ett litet samhälle. Inga bilar som inte ska till någon som bor här kör här. Det är en återvändsgata och vi bor högst upp på vändplanen och alla barnen leker med varandra så alla föräldrar hjälps åt att ha koll liksom.
Våra barn har varit ute själva sen de var 2 år men som sagt några föräldrar är ju alltid ute i sina trädgårdar och höroch ser barnen.

Vi bor i radhusområde med gångvägar runtomkring. Jag har i år för första gången låtit mina barn på snart 6 och 3½ år leka själva i den närliggande parken. 6-åringen kan jag släppa längre stunder, men följer lillasyster med så går jag och kollar efter 5 minuter. Henne kan man inte lita på, hon är mycket tuffare än storebror och springer iväg, så hon får inte leka ensam än på ett tag. (bara 5 minuter i storebrors sällskap, som sagt.)

våra barn är 2 och 4 år och dom får vara ute skälva vi bor på en gård uttan för lund och har hästar hundar kaniner och ja flera djur dom vet att dominte får röra brädorna till hästarnas hage för att det är el på insidan så länge dom inte rör det får dom vara utte skälva så mycket dom vill

Min 3.5-åring får vara ute på vår tomt själv. Kollar till honom rätt ofta dock. Vill han gå till någon lekpark följer jag med (närmaste ca 150 meter och väg utan bilar dit). Litar på honom men inte alla vuxna...

Jag bor i lägenhet 2 våningar upp och mina grabbar som är 5 och 4 får leka ute korta stunder själva om de är på lekplatsen eller på ängen utanför så jag kan se eller höra dom om jag tittar ut genom fönstret. Vi har ingen bilväg jättenära. 4-åringen får inte leka själv ute men det får 5-åringen (jag litar inte riktigt på att 4-åringen) men han vill sällan vara ute själv. De har hittills aldrig dragit någon annanstans eller testat mitt förtroende och skulle de göra det så får de inte vara ute sjäva på ett tag, tills jag litar på dem igen.

från det att han var 3 fick han gå ut själv och jag tittade till lite då och då, innan det rymde han bara. Nu är han snart 5 och kan leka ute i alla fall en halvtimme utan att jag tittar till honom. Han stannar på området och vet att han inte får gå in i skogen (bor långt ute på vischan) eller upp till stora vägen.

Vår dotter är ute i vår inhägnade trädgård själv. Hon hade fått vara det även om den inte var inhägnad då det hade funkat med henne. Hade vi bott i lgh och haft lekplats på gården så hade jag kunnat lämna henne där en stund för att gå upp o hämta nåt, eller om jag hade kunnat se henne från balkongen t.ex.

Men annars, njaaaa, jag tycker inte du ska känna dig hönsig om det inte går att övervaka... Risken att de vandrar iväg, fastnar/skadar sig känns inte så kul, jag tycker inte du ska ha nån panik med att lämna om det inte känns helt ok för er båda. Kanske han kan få ett visst ansvar, t.ex att du släpper ut honom och sen kommer du efter några minuter senare när du klätt på dig eller fixat med dig mellanmål eller liknande. Eller att ni går ner tillsammans och sen går du ifrån en stund för att hämta nåt i lägenheten/gå på toa etc? För att känna på hur det känns liksom... Men som sagt, absolut ingen panik att känna att du måste lämna honom, han är inte så stor än.

Min dotter, 4 år, har börjat få lite utökad frihet så att säga, hon får vara ute på en stig som går mellan vårt hus o cykelvägen 8som sen gränsar till en relativt trafikerad väg. Hon får vara där främst när vi väntar hem hennes pappa, så går hon o möter honom där (det är en pyttestig, så jag ser henne hela tiden, men ändå en övning i att vara själv utanför trädgården, och en övning i att hålla sig till de regler vi bestämt) Hon får såklart inte springa ut där utan att jag vet om det. Hon har även fått vara själv på en lekplats som är en liten bit från våra vänners hus, man ser lekplatsen från deras uterum så det har varit perfekt!

tror att det beror på hur man bor oxå.

vi bor sissta huset på en återvändsgata. har ett hus med öppen planlösning och stora fönster mot baksidan där mina barn leker.

mina är 2 och 4 år. de är ute själva. inte jsälva direkt så. men ja kan gå in och hänga en tvätt eller laga mat. jag har dom under uppsickt. den stora cyklar även på frammsidan. hon får cykla till brevlådorna och tillbaka. vi bor i ett välldigt litet lugnt område(12 hus)..

det känns helt okej för mej.. men jag vill se dom när dom är ute om jag är inne..

Jag är en utländsk mamma. Bor i en lugn stad och alltid bott i lugna områden. Har inte släppt mina barn utan uppsikt fram till de var 9 och 8 år, alltså i parken utanför lägenheten, och att cykla till skolan. När de blev 11 och 10 fick de gå ut med vänner längre bort. Snacka om hönsmamma  ändå fick soc anmälan på det av deras far. 
Nu har jag en 5 åring. Släppt första dagen med stora syskon i parken. Stora syskon är nu 12 och 11... de älskar att leka tillsammans.