sahara sahara skrev 2011-08-20 22:15:23 följande:
Men du, Vittra, jag menade alltså vad jag sa - jag undrar alltså om jag borde *ändra* mitt språkbruk för att hjälpa min dotter med hennes. Jag är fullt medveten om att det inte går att utgå från ett enskilt barn, jag blev bara nyfiken när jag såg flera inlägg som sa att det för barnets språkutvecklings skull är bra att prata om sig själv i tredje person. Eftersom jag dels är rent allmänt nyfiken, och dels intresserad av att göra det bästa för mitt barn, så ville jag veta mer. Och du brukar ju ha bra på fötterna och välunderbyggda åsikter, så varför inte fråga?
Min dotter är för övrigt 1 år och 9 månader, om det spelar någon roll, och det har hänt väldigt mycket med språket under sommaren. Sen tänker jag att det kanske kan vara så att just eftersom vi pratar mycket om "min" och "din" så blir det naturligare för henne.
Jag undrar alltså vad som underlättas för barnet när man talar om sig själv (och barnet) i tredje person, och vad man riskerar att barnet missar om man inte gör det. Återigen, jag försöker mig inte på någon härskarteknik eller något sånt, jag är genuint intresserad.
Nej det skulle jag inte göra i ditt läge. Hon är så pass gammal och har ju redan så pass stor språklig förståelse, det är ju främst i tidig ålder det sägs vara bättre att prata i 3:e person. Och i det fallet lär väl "tidig" relateras till hur långt den språkliga utvecklingen nått hos det enskilda barnet.
Det som man "riskerar" är väl främst att det är lättare för barnet att förstå tidigare, eftersom det blir förvirrande för barn att använda du, jag, min, din osv om vartannat beroende på vem som pratar, innan
förståelsen faktiskt finns. Många vittnar ju tex om att små barn kallar sig själva för du... det blir helt enkelt mer förvirrande. Men detta rättar ju till sig så småningom när barnet blir äldre och utvecklar en allt större förståelse för sådana begrepp, så rent långsiktigt spelar det ju ingen roll.
