Bor på samma gård som svärisarna.

Ja, som rubriken lyder så gör jag detta och har nu gjort det i snart 4 år. Jag och sambon har två barn tillsammans, en på 2 år och en på 6 månader. 
Det mesta fungerar bra, skönt att ha dem så nära, men så jobbigt emellanåt. Nu när vi fick dottern, så ja, jag vet inte riktigt vad som hänt riktigt. Men det känns som de inte lyssnar på mig och inte tar mig på allvar.
Det finns många exempel.. Jag och den store ska äta middag, kanske om 5-10 minuter, då serverar de honom en massa vatten, bär, fröer och kex, fast jag har sagt till att vi ska äta snart. Vilket resulterar i att han äter urdåligt hemma. Så kan de vara vid fikat, de fikar oftas 30 minuter innan lunchen, jag får vara snabb att ge dem matburken för att de ska förstå.      
Jag och pappan har regler gällande vägen hemma hos oss, att han inte får gå längre än till brunnen ex. När farmor har honom, kan jag av ren slump se honom nästan ute på den trafikerade vägen. Men till svars får jag att hon tar cykeln om han kommer för nära vägen, men jag vill att de följer mina regler. Men hon viftade bort vad jag tyckte. Kan ju tillägga att innan hon hinner gå till sin cykel är han överkörd, för hon är inte snabb direkt.
  
Det är nästan helt omöjligt att få umgås med sonen på egen hand. Alltid ska sonen springa efter farmor eller farfar. Lyckligtvis så är farfar väldigt förstående och talar om för sonen att nu får han gå med mig eller vad vi nu ska göra. Men farmor hjälper mig inte alls, utan hon snarare drar i honom. Istället för att puscha honom åt mitt håll, så lockar hon honom till sig istället. Och det här har gjort mig så frustrerad och jag känner att jag vill härifrån. Jag sa det högt att man kanske ska åka härifrån en stund så man kan få umgås med sin son. Jag vet inte hur jag ska tackla det här. Flytt är väl kanske drastiskt, men visst kommer det upp tankar i huvudet att man gärna vill lämna gården dagligen för att ens få en relation med sonen och inte vara en som bara ger honom mat och byter blöjor under dagarna. Kan ju tillägga att vi umgås dagligen, farmorn har väldigt få vänner och är hemma väldigt mycket.