Hur lite lust skall man stå ut med??
Skall det vara så här??
Jag bara undrar!!
Min frus brist på sexlust och ointresse att ta tag i det knäcker mig (och i slutändan familjen). Vissa perioder känner jag mig lite bättre till mods men vissa perioder mår jag fruktansvärt dåligt av det och mycket av min vakna tid går åt att tänka på det. Nu är det så, så jag skriver f-n emej av mig lite. Allt är sant men i vanliga fall är det väl inget man skyltar med. Hoppas på anonymiteten men kommer det ut får jag väl stå för det.
Innan jag träffade min fru hade jag några förhållanden och alla hade funkat väldigt bra när det gällde sexet. Inga problem. Jag har alltid lagt mig vind om att den andra parten skall njuta, jag tycker om att ge min partner njutning. Trodde aldrig att det där med sex kunde vara nåt problem. Sen när jag träffade min nuvarande fru märkte jag att hon inte hade samma intresse av att komma och att det nog var ganska svårt för henne att komma. Skit samma tänkte jag, sex är väl inte det viktigaste här i världen och det löser sig nog om man inte stressar på, ställer krav, utan ger det tid, pratar med varran osv osv. Efter barn nummer två började det gå riktigt åt skogen och jag har tagit upp problemet flera ggr med henne. Ett tag körde vi med ”sexavtal” dvs, bokat två ggr per vecka vissa dagar. Efter ett tag sa jag upp det avtalet eftersom det inte alltid gällde + att jag kännde att hon egentligen inte hade lust + att vissa gånger hade jag inte heller lust. Jag sa att jag gärna kan gå ner till en gång per vecka och att det då är lite mer med vilja. Inte blev det bättre av det. Nu sker sexet enbart på hennes villkor. När och hur. I tio års tid har vi bara älskat i missionären i en viss vinkel, i en viss takt, inte stanna av nån gång mitt i, alltid med kondom, inget förspel, urdragning direkt efter ejakulering. Trots detta hävdar hon att hon tycker det är jätteskönt??!!. Jag har köpt vibratorring som vi har testat och då har det varit ”skönt” men det senaste året har den inte använts alls (jo, jag har erbjudit och försökt). Det blir sex kanske 2-3 ggr per månad då hon så bestämmer. Jag har tagit upp problemet med henne flera gånger (att det blir så sällan och att hon inte vill älska med mig alltså) jag har provat vara romantisk, kärleksfull, omtänksam, hjälpsam, arbetssam men det effektivaste verkar vara att visa hur grinig man blir så kommer husfridsknullet eller barmhärtighetssexet så småningom. (skitbra för stämningen i familjen va!!!). Nu tog jag upp det en sista gång innan semestern men inte f-n blev det mer under semestern trots att jag gjorde allt för att hon skulle ha en, lugn, avslappnad och bra semester på alla vis. Nu vägrar jag ta upp problemet mer. Det är ju patetiskt (eller vad det nu heter) jag bönar på mina bara knän efter sex och åtrå från henne men hon slår sig till ro med att ”jag vill ju inte oftare” och jag tror att eftersom hon inte har nåt intresse av det här med sex så tänker hon inte så ofta på det och ser inte detta som ett stort problem. Vi borde ju gå i terapi!!! (men varför det, om det inte är viktigt, det finns väl viktigare saker att göra).
Den här semestern har fått mig att inse att det kommer inte att bli bättre. Varför skall jag försöka få något som jag inte kan få. Det är kört! Jag kan ju inte säga åt henne: ”blir det inte bättring på sexfronten så skiljer jag mig!” Vilken press skulle inte det sätta?
Nä, efter att ha haft en helvettes massa kval så tänker jag skaffa mig sex vid sidan om. Jag får försöka bära sveket och upptäcker hon det så fär jag väl stå för det och hon får bli hur besviken hon vill och krashen är ett faktum. Jag tänker i alla fall inte acceptera detta längre.
