Ansöka om ensam vårdnad?

Man ansöker hos tingsrätten om ensam vårdnad, vad är anledningen till att du vill ha ensam vårdnad? Tala med en jurist för säkerhets skull. Du stämmer via jurist den andra parten på vårdnaden.

har du gjort detta? Hur lång tid tog det?

Har själv inte gjort detta men har hjälpt min man med det. Hur lång tid allting tar är olika beroende på hur det andra parten ställer sig till allt. Den andra parten kan dra ut på det. Så mitt råd till dig är att istället för att ansöka om ensam vårdnad hos domstol så ta kontakt med jurist och stäm pappan på vårdnaden då kan du bestämma därefter hur umgänget ser ut ifall ni inte kommer överens om den biten tillsammans.

T.ex.
X ska ha rätt till umgänge med sin pappa varannat sportlov, påsklov, sommarlov och jullov

eller så kan det se ut som så att du har ensam vårdnad men barnet i fråga åker till sin pappa varannan helg det som är förändrat är t.ex att om du vill flytta behöver du inte pappans medgivande och om barnet eventuellt behöver opereras så behöver man endast ditt samtycke.   

OKej det är bra att veta..
Ska bara bli lite mer mentalt stark för att palla med denna process..
Vill självklart att min son ska träffa sin pappa så ofta som möjligt, för han behöver sin pappa precis som alla andra gör..

men det är just den biten om att behöva ta kontakt med honom när papper ska skrivas under lr om jag vill åka på resa osv osv

Utan att veta något om din situation mer än det lilla du skriver här tror jag att det är omöjligt för dej.

EV ska vara för barnets bästa och inte förälderns. Det kan vara tjorvigt med GV just med papper osv men det finns lösning på det också, tex att skicka brevledes och prata genom förmedlare.

Jag har ju inte ens skrivit om vf så hur kan du veta?

Ingen annan som har erfarenhet ??

Som coloredsnow skriver så ät det otroligt svårt att få EV. Min syster är i den processen nu och det tar tid! Hon har hållt på med advokat/tingsrätt/soc sen aug förra året och ska få ett besked i okt.
Hon söker det pga barnens pappa är våldsam. Var det mot min syster i deras relation och har varit det mot ett av barnen och trots det så är det inte alls säkert att hon får EV..

För att du skrev detta:
men det är just den biten om att behöva ta kontakt med honom när papper ska skrivas under lr om jag vill åka på resa osv osv

Sen sa jag ju också att jag inte känner till något om din situation men de skälen du anger är räcker definitivt inte.

Jag fick ensam vårdnad för ungefär en månad sen. Men jag behövde aldrig gå genom någon tingsrätt. För pappan gick med på att ge mig hela vårdnaden. Jag ringde socialen som hade folk med rättigheter från tingsrätten och dom hjälpte mig med allt och sen skrev vi bara på.

Det är såhär. Pappan o jag har bråkat nu i över ett år om tösen. Han tror att han ska ta henne från mig o så men när han väl är här o besöker de 2 dagar i veckan då kommer han fram till henne o bara ta upp henne hon blir ju rädd o ledsen o det förstår han inte. Sen nu sist var det en månad över det sen han träffade henne o han skulle skriva på papperna för dagis tyvärr har vi ju gemensam. då kom han o tog upp henne o höll i henne o hon blev ledsen o han tog inte ner henne man gör inte så.

Vi ska till familjerätten snart o prata om hans umgänge. Går han inte med på det jag säger ska jag göra så jag får ensamvårdad för när han väl är här går han tidgare o verkar inte bryr sej så mycket. Bara när andra säger vad han ska göra så gör han så.  Hoppas du förstår detta jag skrev 

Ja det är mycket pappan har rätt till barnet tydligen. Men sen när det väl krisar så. det var såhär. Pappan o jag kom överens om att han skulle träffa barnet 2 dagar i veckan tis o tors. 4-8 på kvällen efter hans skola(Pratik. Ja gjorde vi det ett tag sen så. Blrjade han gå tidgare o skulle till sina kompisar. Hur mycket bryr man sej då? Men ändå ska ha försöka ta henne från mig o säger jag är sjuk o såna saker. Jag är så tröttt på detta nu. Han bråkar när vi väl ses. Fast i fredags när vi sågs var han tvungen o skriva under dagis papperna. Då bråkade vi inte. Men han kom in o sen luften upp henne o de hade inte träffats på över en månad o hon blev rädd o grät men han brydde sej inte om det. HAN höll i henne ändå Vi ska till familjerätten o jag ska säga allting.

Okej såhär är det,,

Jag flyttade från Malmö till Göteborg 2006 pgr av jobb o kärleken (pappan till min son).
I juli 2007 förlovade vi oss och i augusti bestämde vi oss för att förska bli med barn så vi åkte till vc för att ta ut min p-stav vilket inte gick då den satt fast i vävnad så slutade med att jag fick operera bort den i september.

Mars 2008 fick vi äntligen beskedet om att vi vart gravida, eller ja han tog inte det så roligt precis vi var hemma hos min pappa då min styvmamma sa att jg hade typisk gravid mage så hon tyckte absolut att jag skulle göra ett graviditetstest jag sa nej då jag redan fått 2 st negativa men gav med mig till slut så pappa o *D (pappan) åkte o köpte ett gravtest och jag går in på toa o kissar på stickan o jag känner i min kropp att det skull visa postivit reser mig upp för att dra på byxorna o får se testet o ser svagt plus (bara gått några sek) skricker rakt ut HALLÅ KAN NÅGON KOMMA JAG KOMMER SVIMMA,, Då kommr min styvmamma rusandes in o skricker JAAAAAAAAAA DU ÄR GRAVID och jag blev så lycklig o svag i kroppen utav den underbara glädjen så jag kallar på D som då hört allt o får till svar ett pust typ som ååh nej. Redan då blev det en besvikelse eftersom vi försökt i ett halvår o nu äntligen fick det positiva.

Sedan kom det fram utav D att han tyckte vi skulle väntat lite,, o där kom en till besvikelse..
Under hela graviditeten så föröskte jag hela tiden ha med honom varje gång jag prata om det så sa jag VÅRT BARN, VÅR GRAVIDITET och ja inräknade honom hela tiden ville hans kulle känna på magen o känna på rörelserna hickan o ja ni förstår,,

Sen så började D få massa samtal på nätterna utav en viss L som jag då bad att sluta ringa på nätterna om de skulel snacka kunde de göra det öppet o på dagarna inte på nätterna då vi (eller jag rättasrsagt) låg o sov,, men hon brydde inte sig fast att jag sa jag är gravid o vi är förlovade,, fick iprencip Tvinga D att berätta om oss o vart vi stod.. Sen gick det ett tag det var tyst så fick jag magkänsla att något inte stämde, han började bli konstig mot mig o ville aldrig följa med hem till malmö längre för att hälsa på min familj osv osv,, Iaf fick soms agt magkänslan o den drog mig mot hemsidan nattstad så jag skapade ett nytt konto där  och hittade honom,, Där fick jag även se att han suttit o pratat med denna L tex. Men vi får ses o bla bla bla Sandra brukar åka till malmö så då kan vi ju ses osv osv o att hon inte skulle höra av sig till honom utan han gjorde det till henne.. Ringde o fråga ut honom o bad hnom komma hem men innan han kom hem så tog han bort sin sida o sa att det var JAG som gjort denna sidan o snackar med L (haha)

Så där blev det kaos i förhållandet, vi hade aldrig sex då kan skyllde på att jag börja bli för rund om magen o bla bla bla,,, (visst kan det ha varit så men nej tror inte det)
Iallafall vi kämpande eller JAG kämpade o försökte glöma o göra allt för honom,,

På förlossningen vill han ha med sin mamma men inte jag men gjorde det för hans skull då han också skull känna sig "bekväm" då min mamma körde upp från Malmö..
När väl prinsen kommit till världen och det gått två timmar så sa min mamma nu vill jag hålla prinsen o då hade inte ens D bett om det eller knappt varit framme hos honom,, visst kan vara chocken lr ngt men det sårade såååå jäkla mycket o gör det än idag.

När vi kom hem från bb tror ni jag fick någon hjälp? Nope så jag kallar min ensamstående ända sedan graviditet faktiskt,,
När jag var sjuk o låg i influensan tror ni jag fick hjälp?
Om jag va uppe o spydde o prinsen låg o skreck tror ni han tog upp honom?
Leka med honom gjorde han aldrig, inte prata heller för den delen, ge honmo mat vad är det? Han skyllde på att det var jag som ammade,, men jag sa att jag kan pumpa ut,, jag bad till o med om att få gå ner till affären själv men då sa han samma sak vad ska jag göra om han börjar skricka o vill ha mat? Det tar liskom max 30 min till affären o hem igen.

Första gången jag gick ut SJÄLV var prinsen 1 år o 3 veckor. (då menar jag alltså verkligen FÖRSTA gången över huvudtaget) Tänk er FÖRSTA GÅNGEN ensam på över 1 år.
Det var verkligen jobbigt och obehagligt men samtidigt så var det skönt att komma ifrån några timmar o då även ha lite kul med min tjejkompis.

Så iaf vårt förhållande har varit dött redan sen den dagen vi fick plusset men försökte ändå ända fram tills för ett år sedan.. Jag försökte verkligen kämpa då jag själv är uppvuxen med endast mamma o helgpappa och det var så jag inte ville det skulle bli o även D kände så då han inte sett sin pappa sen han var hmm 5 (?)

Ska tillägga att under vårt förhållande har det ingått väldigt mkt våld, visst jag är inte så jätte oskyldig själv så inte det jag säger men jag använde mest munnen medans han kunde ta strypgrepp på mig o putta på mig så jag nästan föll över vår son. Vi pratade ALDRIG normalt till varandra det var alltid i de högsta bokstäverna så efter så lång tid o jag kommit igång med skola och allt så kände jag mig redo o mogen att avsluta "det vi hade" så jag gjorde slut och han blev verkligen jätte chockad då vi hade sagt detta så många gånger tidigare o han hade flyttat o flyttat tillbacks igen osv osv,, men denna gången var jag bestämd det kunde inte fortsätta inte rättvisst mot prinsen att höra våra bråk o se allt våld o skit plus vi hade försökt så länge så det var liksom bara en vanhet att ha varandra där.

Så han flyttade iaf ut efter någon vecka o frågade mig 10000 ggr om jag verkligen menade allvar och jag va som sagt bestämd o sa ja jag är säker,, där visar det hur mkt han tog mig för givet.

Efter någon vecka träffa jag en ny kille som jag verkligen trivdes med o var allt det där som inte D var. Skrivr inte mer om det här då det inte har ngt med detta o göra mer än att då D fick reda på att jag träffade ny så började han hota mig och killen till livet jag sa till honom flera ggr att sluta med det men han brydde sig inte så i julas bestämde jag mig för att anmäla det för att han verkligen skulle förstå att jag menade allvar att sluta hota mig jag är VÅR SONS MAMMA (inte för man hotar andra heller men jaa jag betyder väl lite mer än andra eller?!)
Gjorde som sagt en anmälan o det gick ett jäkla tag innan brottsofferjouren hörde av sig o då hade allt blivit lungt så för att inte dra upp allt igen så drog jag tillbacks anmälan och det var bra men han hade fått gå på ett förhör o sen när han kom där ifrån så sa han -Vad är det du sagt egentligen både jag o han som förhörde mig satt o skratta o bla bla bla.. Men jag har ALLT på sms.

Men som sagt drog tillbacks anmälan o det blev bättre igen o har varit bra nu några månader sedan det tog slut mellan mig o den killen jag träffade efteråt. I onsdags kom det fram att han flörtat med en kompis till mig så jag konfrentera honom o frågade vf han skulle komma så när in på fanns det ingen annan osv osv.. då kom hoten upp IGEN han skulle allt döda mig o bla bl abla
I torsdags när han skulle komma o hämta sonen så bad han om ursäkt för hoten dagen innan o då sa jag till honom att han inte kan hålla på o hota o skit varje gång han blir sur jag är ff vårt barns mamma o att vi inte ska behöva gå igenom hela den pruciduren igen.

Sen var det lungt o sen i helgen träffade jag en jätte trevlig kille som la upp lite bilder på sin fb där han taggade mig på något sättt har D sett dessa bilderna (vi tog bort varandra från fb då i onsdags) misstänker att antingen hans ena kompis som jag hade på fb  eller hans bror visat honom dem (tagit bort dem nu) men då ringde han iaf igen o börja hota mig att NU ska jag allt få se nu ska jag verkligen dö nästa gång han ser mig o denna killen ska också dö o bla bla bla..

Och ja detta upprepas hela tiden o nu känner jag bara att jag är DONE med detta orkar inte vill inte se honom mer,, Den ända kontakt jag orkar ha med honom är när det gäller vår son that's it.
Men så är det det att jag kan inte göra något utan hans tillåtelse o jag orkar verkligen inte träffa honom mer eller behöva ringa honom.
Det som är det jobbiga är att iomed jag är från Malmö så tror han att jag ska ta vår son o flytta ner om jag har ensamvårdnad vilket jag aldrig skulle göra. Visst jag saknar min familj o nörheten till allt men vår son har sin pappa HÄR UPPE så jag är fast vilket fall som. O träffa min familj eller åka ner kan jag göra på helgerna ...

hmm det är en "kort" version om vårt förflutna... Önskar bara han gick med på ensamvårdnad.. =(

behöver också råd om detta. 
min sambo har gett mig blå märken på armarna som gör att jag undrar om jag kan ansöka om ensam vårdnad genom att visa bilder på hur man ser ut? 

Gör en anmälan i alla fall om det är misshandel som gett dej blåmärken. Se till att få skadorna dokumenterade, så du kan använda detta som argument i en eventuell vårdnadstvist.