Slentriansex, för kort sexakt mm :(

Jag tycker nog att du borde kunna ta upp det med honom och prata öppet. Tror det är val av tidpunkt som är avgörande.. Ta chansen nån gång när det känns ganska så "neutralt" och avspänt mellan er.. Kanske om ni sitter i soffan och småpratar om något..
Börja med att fråga honom (ung.):
"Du, är du egentligen helt nöjd med tillvaron, med vår relation? Med sexet..?"

Om du har rätt så kommer han troligen bara att svara "ja" (lite kort).. Kanske frågar han dig.. hurså? eller också kanske han returnerar frågan.. Då kan du säga ärligt (?) att du älskar honom och inte upplever några "jättelika" problem (vit lögn) MEN heeelt nöjd är du kanske inte, alla gånger..
Beskriv hur du upplevde ert passionerade sexliv när ni träffades, hur härligt det var att känna hur ambitiös och uthållig han var. Att ni verkligen njöt tillsammans på ett fantastiskt sätt.. Fråga om han inte själv har noterat att det inte är så längre...

Säg (ärligt) till honom att det är skönt - men inte tillräckligt - så som det är nu.. Du behöver mer för att bli helt nöjd och tillfredsställd. Lite beroende på hur samtalet utvecklas så tycker jag du kan vara ganska så detaljerad - berätta om du vill ha längre förspel, att han smeker dig mer engagerat och grundligt..
Föreslå att ni stänger av datorerna och TV:n vid en viss tid om kvällarna - för att i stället prata, mysa och göra saker tillsammans..

Tro mig, om ni inte tar chansen och förändrar tillvaron/relationen nu så kommer ni att få problem - snabbare än ni tror. Detta är nog bra att även han får klart för sig..

Lycka till! =)

Lästa halva trådstarten och tröttnade sedan.
Det enda jag kan säga är:
PRATA MED HONOM!

Tack för ditt inlägg, ja pratas behövs.

Men är det vanligt och "OK" att det är såhär en period i ett annars superbra förhållande? Kan tillägga att jag är gravid i v 27 och tar lite extra illa upp av det här, som får mig att tappa min annars ganska stora sexlust. Vill höra att jag är sexig och snygg, trots (?) min förändrade kropp. Magen är ganska stor nu, men aldrig ivägen för sex, brösten större och i övrigt är jag som jag var innan i kroppen. Stort bekräftelsebehov nu ändå, fast jag själv tycker jag är vacker som gravid. Jag behöver höra att han älskar mig. Det säger han sällan. Det är jag som säger det rent spontant utan anledning. Han säger det alltid tillbaka såklart, men tänk att få höra det helt plötsligt en grå tisdagskväll.

Nu låter det som att jag tycker ite synd om mig själv här, men som kvinna har man ju sina  behov, het klart.

Ja klart jag ska prata med honom om detta. Men för mig är det inte den absolut lättaste saken i världen att upp, speciellt inte när man alltid haft det så bra och aldrig bråkar om något. Och det är ju inte bara en sak att ta upp heller. Vad ska jag börja med liksom, den korta sexakten eller bristen på bekräftelse och ansträngning från hans sida som orsakar min "torka"? Blir ju nästan en skur av problem som handlar om honom.

Välkommen i klubben!

Jag tror det är klokt att utgå ifrån din subjektiva upplevelse, berätta hur du känner - och försök så långt som möjligt att inte "döma" eller lägga skuld på honom. Försök så långt som möjligt att ha (och visa) förståelse för honom också. Det är inte helt enkelt att vara blivande pappa heller, i vissa perioder så blir allt fel - oavsett vad man gör eller inte.. :)
Emellanåt så kan det leda till att man blir passiv och inte säger något alls - av rädsla för att det ska bli fel..

Jag säger inte att det är så i er relation men det kanske är lättare att "öppna" ett samtal om man inser att relationen, kommunikationen och tillvaron är ett gemensamt ansvar och (ev.) problem.. Kanske är det ibland en bättre väg till ett utvecklande samtal att börja med att fråga:
"Hur mår du? Vad kan jag göra för att göra din tillvaro bättre och lyckligare? Du vet väl att jag älskar dig min lilla pussgurka...!"
Försök hitta en handfull positiva saker med ert gemensamma liv, med tillvaron och det lilla mirakel som väntar på att få träffa er.. =)  Det finns så mycket ljust i livet och de "små" irritationsmoment som du/ni eventuellt upplever kan ni helt säkert hantera..

Jag tror det ganska lätt kan bli så om sexet för det mesta sker när det är dags att sova - För även om lusten finns så är det inte alltid att orken gör det. Jag tror det är bra att försöka bryta ett sådant mönster genom att istället försöka få till en intim stund tidigare på kvällen när båda är piggare och har mer krafter kvar. Du kan ju även ta kommandot genom att tex rida honom - de flesta killar klarar av att hålla sig längre då och är han trött så behöver han ju inte anstränga sig på samma sätt som i andra ställningar ;)

Men som sagts tidigare så är det bästa förstås att kommunicera - Det är ju inte ovanligt att kvinnor och män inte förstår varandras signaler och han kanske är lika frustrerad som du..