Fostersysterns mamma , och jag?

Jag har hamnat i vad jag känner är lite av ett dilemma. Det är så att min mamma och styvpappa sedan några år tillbaka tar emot fosterbarn. För tillfället har de två tjejer boende hos sig varav den ena (vi kallar henne Sara) är 13 år och har bott där i ungefär 1,5 år.
Jag studerar på folkhögskola där jag också bor, men nu under sommaren bodde jag hemma hos min mamma, där jag också är under längre lov osv.
Sara har bra kontakt med sin pappa och träffar honom varannan vecka, och det fungerar bra. Däremot har Sara inte haft någon kontakt alls med sin mamma och sin storasyster och storebror. Sen nu i våras hittade Sara sin syster, bror och mamma via facebook. Sara och mamman/syskonen chattade lite och så, men ingenting mer hände förränn nu somras, då Saras morfar (som inte är svensk) hälsade på i sverige och ville få ihop familjen igen. Allt hände ganska fort. De kom på besök några gånger hem till oss, och allt fungerade, och vi hälsade på dem.
Men nu är det så att Sara är ganska arg på sin mamma, hon har känt att mamman svikit och övergivit osv, vilket är förståeligt .
Problemet jag har nu är att Saras mamma verkar tycka att jag är en toppentjej. Hon är aktiv inom kyrkan på olika sätt, sjunger bland annat. Även jag är aktiv i kyrkan, studerar på bibelskola och har planer på att läsa till präst, vilket hon vet. Nu skickar hon meddelanden till mig via facebook, berättar vad hon ska göra, ber mig att hålla tummarna för henne och be för henne när hon sjunga solo och sådant, frågar hur jag har det och är visserligen jättetrevlig, men... Hon är lite udda på något sätt, har en lite märklig personlighet och är svår att läsa av (vilket inte blir bättre av att det är en datorskärm emellan) Det känns också konstigt att hon vill prata så mycket med mig, vi har bara träffats lite ytligt och egentligen inte pratat så mycket, så hon känner ju inte mig. Tänker att hon på något sätt byggt upp en föreställning om vem jag är. Att hon skriver känns också lite fel eftersom jag inte vet hur mycket hon skriver till Sara, som faktiskt är den hon borde skriva till. Får en känsla av att hon inte är jätteintresserad av sin dotter egentligen. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla att hon tar kontakt med mig. Jag försöker svara med trevlig ton, men utan att ge för mycket respons, för det känns inte helt okej. 
Jag vet inte hur jag ska göra, det är ett dilemma, för jag vill ju inte vara otrevlig, och jag tänker att jag kanske överreagerar eller så.
Någon kommentar eller råd?