Det går inte bra för min 5-åring i skolan, vad är acceptabelt beteende?

I andra länder har de ofta större krav på barnen i den åldern,de får inte leka så mycket,har läxor,dåliga lekplatser eller inga alls.Din son kanske reagerar mot detta,min son gråt ofta första tiden utomlands,det var en kamp hela tiden.Det blev en press på hela familjen.

garib, jag tror du har rätt. Men vi bodde ett tag i Sverige och sonen gick på Montessori, och de hade synpunkter där också på att han inte följde gruppens regler etc (att man ska fråga de andra om man får leka osv, han bara tog för givet att få vara en del i leken, att han överhuvudtaget ville köra sitt eget "race"). Sonen har fått gå i andra aktiviteter också som är mycket friare, som att måla och så, utan krav, och han "stör" ibland de andra barnen, tar mycket plats, skojar och skämtar (vilket lärarna inte alltid tycker är kul) och förstör ibland för andra . Allt funkar jättebra när han får konstant uppmärksamhet och jobbar tillsammans med honom. Han trivs i skolan, men det känns som det alltid är skolan som inte trivs med honom :)

Ja,jag jobbar på en förskola och där har vi en resurs till ett överaktivt barn, men det brukar inte vara brukligt utomlands.Jag kan ju säga att barnet är mycket lugnare nu och gruppen fungerar bättre.

hej
Jag bor i Thailand med min 4-aring och pa hennes skola skulle ocksa anses manga vanliga svenska barns beteende "exotiskt" om inte oacceptabelt.
Min dotter trivs jattebra i skolan, och ar anpassad alldeles utmarkt, men hon borjade dar som 3-aring och jag har alltid kort ungefar samma regler i hemmet.
Det fanns bara ett vasterlanskt barn pa denna skola forra aret som storde ratt mycket och han forsvann i ar....

Iallafall pa min dotters skola, som inte har ryktet att vara strang alls, jamfort med manga andra skolor har, finns de foljande reglerna:

* dagen borjar med nationalsangen dar alla elever star pa led
* barnen forvantas att komma i tid
* de ska lyssna och inte prata under lektionstiden
* alla amnen ar schemalagda och ar riktiga (de borjar lara sig lasa som 3-aringar)
* valdigt lite frilek
* de har laxor
* de har inte ratt att prata under lunchtiden
* de har skoluniform
* de har betyg 1 till 4

Jag har traffat en del svenska familjer har som sager att sina barn har haft jattejobbigt att anpassa sig.
Sverige har en alldeles for slapp uppfostran och syn pa barnen som gor det omojligt for dom att anpassa sig till andra villkor utomlands.

 

Pa min dotters skola finns inget barn som kommer med napp eller snuttefilt, trots att barnen borjar dar nar de ar 18 manader....

Det finns en respekt for lararna, larandet, som man inte har langre i Sverige. 

Min sons skola låter lite lik den Thailändska med skillnaden att de sjunger nationalsången endast på måndagar. Skoluniform tycker jag i och för sig är bra, och jag har träffat lärarna och förstått mer eller mindre vilka aktiviteter de har, de har mycket kul så det är inte jättesträngt, men strängare än hemma i Sverige. Min son får "omdöme" veckovis på en massa punkter: respekt för grupp, teamwork, punktlighet, läxor, skolarbete etc. Det stressar mig. Och som sagt är min son busig och ibland störig även med svenska mått, en del tror jag har att göra med personlighet, jag tror att både han och jag är lite mer kreativa människor som varken gillar eller är vana vid för hårda regler,  och en annan anledning är att det blev mycket ombyten de första åren och att jag och hans pappa bråkade (men det var så svårt att få barn i ett annat land som var så annorlunda tyckte jag!) samt att han är ensambarn.

Jag tror ärligt talat att min son tycker han gör bra ifrån sig så det skär i hjärtat att behöva "prata" om "problemen" i skolan som jag i viss mått tycker är normala för hans ålder. Han har ett häftigt humör och kan slå till om det är tjafs, men han kan också vara jätteempatisk och ge en hand till grannkillen som ramlar av cykeln.

Låter det som "normala" beteenden för hans ålder?

Jag är ingen expert men jag tycker nog att han skulle få lite mer hjälp och hantera sin aggresion. Jag tror att en 5 åring borde veta att man inte slänger ut ett penn skrin genom fönster eller försöker sparka fröken.

men som du säger så är han säkert bara arg på något och vet inte helt elkelt hur han ska behandla sin känslor.

Lycka till