Hoppa över förskoleklass? Kan redan läsa och skriva...

De erfarenheterna jag har är följande:

Min kusin som nu är 17 hoppade över en klass på lågstadiet. Vet ej hur det gick för henne i grundskolan/gymnasium men nu har det uppstått "problem" som är irriterande för henne. Kompisarna får ta körkort, inte hon, kompisarna får gå på krogen, inte hon. Hon vill gå polishögskolan men var för ung för att börja, måste vänta ett år. o.s.v Har varit många sura miner den senaste tiden ;)

Min väninnas son kunde läsa och räkna bra innan han förjade förskoleklass, men hon valde att låta honom gå med sina vänner. Vilken nog var rätt tänkt för nu går de i tvåan och de andra barnen har kommit ikapp och många har gått om. Han stannade av lite grann kan man säga och det beror inte på att han inte blivit utmanad av lärarna för det blev han i början, men så kom de andra ikapp och nu ligger han inte längre före på något plan alls.

J   

       

Jag tror att det är viktigare att han får vara med sina vänner, förutsatt att det inte är en fsk-1:a eller så han börjar i. Förskoleklassen är skyldiga att anpassa hans undervisning så jag tycker att du, när den dagen kommer, ska prata med dem om det i första hand. Berätta hur du tänker och vad du oroar dig för och försök att etablera en bra kommunikation mellan hem och skola. Då tror jag att det kan bli jättebra. Han kommer hinna gå i skola också och lära sig svåra saker.

Jag är fritidspedagog och vill verkligen slå ett slag för lek och socialt samspel. Jag tycker det känns viktigt att låta barn vara barn så länge de bara kan få vara det. Det är så mycket i vårt samhälle i dag som ställer höga krav på att våra barn ska ta eget ansvar o.s.v. ändå, så varför skynda på? Läsa, skriva och räkna kan han ju som sagt redan... eller hur?
Jag skulle göra allt i min makt för att ge mina barn alla chanser de bara kan få att utveckla sina sociala färdigheter.  

Ofta har barn i förskoleklass spring i benen. Vår dotter som går i trean nu klagar jättemycket på de spralliga sexåringarna i matsalen, tydligen för de ett himla liv och rusar runt Så det där handlar även om en mental mognadsfråga. Förskoleklassen handlar både om rim, ramsor etc, men även om att man ska lära sig hur det fungerar i ett klassrum och att öva på att sitta stilla längre stunder.

Sedan verkar ni ha märkliga skolor i området som är rätt knepiga. Här gör de som de ska göra, de inividanpassar undervisningen. Många barn kan idag läsa i första klass och alfabetet gås igenom relativt snabbt och barnen har individanpassade läseböcker. Vår dotter lärde sig att läsa när hon var fyra år, men tyckte om pysslet och ramset och lekarna i förskoleklassen och även om hon alltid varit bäst i klassen så tror jag vp gör sätt i att inte låta henne hopa över klasser. Det kan dessutom vara känsligt det där med att vara yngst och äldst i en klass för i skolåldern är det ofta viktigt att vara lik de andra barnen (särskilt att vara yngst och kanske kortast är känsligt för många). Prata med barnet tycker jag och ge en bild av alternativen före ni bestämmer er tycker jag!

Knasigt att den här tråden kommit upp igen! Drygt ett år senare...

Hugo går nu sista året på förskolan och vi bestämde oss väl ganska på en gång för att det inte var aktuellt att låta honom hoppa över förskoleklassen. Det var bara det att någon annan väckt frågan och jag själv var rädd att han inte skulle bli tillräckligt stimulerad i skolan. Men mina egna erfarenheter är ju från 80-talet, förhoppningsvis har det hänt en del sen dess :)

Sen tycker jag nog att många av kommentarerna här är lite väl generaliserande. Jag tror t.ex. inte att det vare sig socialt eller mognadsmässigt hade varit något större problem för min 5-åring att börja i skolan, och inte tror jag att det skulle ta ifrån honom friheten att vara barn heller. Lek och socialt samspel försvinner väl inte ur barnens liv bara för att de börjar skolan, hoppas jag!

Men som sagt, frågan är på inget sätt aktuell och för mig går det fint att lägga ner tråden nu om ingen annan har samma funderingar som jag hade förra sommaren och vill diskutera ytterligare.

Jag hade en tjej i min parallelklass som var ett år yngre, hon går gymnasiet nu och kommer inte ens få vara med på hennes egna student.. Kanske inte så jätteroligt

Ja, jag ser ju att det är jätteknasigt att jag har skrivit svar på en så gammal tråd. Jag har verkligen ingen aning om hur det kunde bli så. Jag har ju inte direkt letat i nåt gammalt arkiv. Såg inte det förrän jag hade postat svaret. 
 
Skönt att det blev bra för lilla Hugo iaf! =) 

Jag arbetar med sexåringar och vår främsta uppgift är inte att lära dem läsa och skriva utan att förbereda dem för hur man klarar sig i skolan. Räcka upp handen när man vill fråga,koncentrera sig på uppgifter, ta emot instruktioner, komma överens med andra, sociala färdigheter, tidsbegrepp, klä på och av sig, toalett, hygien, äta snyggt, skala potatis,  gå i led, vänta på sin tur, kunna fatta vad man klär på sig beroende på väder, och massa andra saker. Jag har haft stora sexåringar som kunnat läsa och skriva men som varit helt omogna socialt.
I dagens skola så anpassar man dessutom undervisningen efter barnets kunskap, så läraren ska också anpassa sig efter barn som redan kan läsa och erbjuda dem utmaningar.
 

Haha, som sagt knasigt att tråden kommit upp igen... Se inlägg #35!

Att hoppa över förskoleklass verkar dumt tycker jag. Är grabben så långt fram i utvecklingen som du upplever så verkar det vettigare att försöka få in honom på förskoleklass ett år tidigare.

Min son läste sig läsa strax innan han fyllde 4. Han läste Lassamaja böcker  förra året och läser nu lite svårare böcker. Enligt läraren är han längre fram i matte än i svenska.

Han går i ettan nu med sina jämnåriga. Han tycker faktiskt det är riktigt kul, fast jag oroar mig att det är för lätt. Han har lärt sig mycket, framför allt har handstilen förbättrats sen han började ettan. Han stavar ganska bra, men tycker ändå det är intressant när fröken förklarar varför ord stavas på ett visst sätt. 

Än så länge funkar det.

Matten oroar mig mest. Dom håller på med plus och minus upp till 10...

För mitt äldsta barn har det ändå funkat bra. Jag tänker att hon haft fullt upp med allt annat i skolan, som att "behärska kaoset" typ, lyssna o ta instruktioner osv.
Hon tycker att matten är lite svår nu, hon ligger före de andra och får alltså inte genomgångar "där hon är" utan får klara sig lite själv. 

Mellanbarnet har varit väldigt uttråkad. Sommaren innan 1:an gruvade hon sig, hon hade ju sett hur 1:ans matteböcker såg ut. "Jag orkar inte räkna 1-10 och göra mönster 1 år till!".
Läraren arbetade efter att alla i klassen skulle göra samma uppgifter, sedan fick man något svårare om man hann. Men dottern är långsam av sig, så hon hann aldrig dit.
Vi funderade på att hoppa över 3:an, men valde att avstå. Hennes nya lärare sa att för henne var det inga problem att anpassa uppgifterna, och dottern har funnit sig väl tillrätta.

Yngsta är också duktig i "skolämnen". Han är 5 år och helt otrolig på matte. Idag räknade han spontant "10+10 blir 20. 20+20 blir 40. 40+40 blir 80 osv, ända upp till 1280 utan problem. (Stolt mamma skryter!) Men han kommer få kämpa med annat i skolan. Så han kommer inte heller hoppa över förskoleklassen.

Summan av kardemumman - mina barn har "behövt" försprånget, nu har de kunnat koncentrera sig på allt annat i skolan i stället.
Men har man inte en lärare som är duktig på att individanpassa uppgifterna så kan skolan bli väldigt långtråkig. Och även om barnet får andra uppgifter, så blir ju inte lärarens genomgångar "på den nivån". Så barnet får klara sig ganska själv, får inte hjälp av andra barnens tankar och resonemang.      

Jag var ett sånt barn som redan kunde läsa, skriva , klockan etc etc före mina klasskompisar men gick med rätt årskurs ändå. För mig har det bara varit postivt då jag haft bra lärare som kunnat ge mig utmaning ändå samt att jag kunnat göra mer av det jag tyckte var roligt i skolan (i mitt fall var det att läsa). Visst var det lite trist ibland när andra tragglade med saker som var självklara för mig men så kommer det ju att vara oavsett, skolan är inte alltid rolig. Mest så gav det här "försprånget" mig bra självförtroende och en trygghet som jag kunnat ta med mig även senare i livet. Jag vet att jag kan om jag vill och det är nog mer värt än mycket annat  
 

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter! Jag håller tummarna för lärare som är duktiga på att individanpassa och tänker vara en besvärlig mamma och ställa krav om det inte blir så (vi skulle antagligen rätt lätt för Hugo kunna byta skola om det känns nödvändigt, det finns två skolor i vårt område och jag tror att ungefär hälften av hans kompisar från förskolan kommer att gå på den ena och andra hälften på den andra). Vi får se helt enkelt!