Uppdelning av boende för två tonårstjejer

Men om tjejerna är tonåriga så får de väl bestämma själva? Jag menar det är väl inte mellan er föräldrar då så att säga?

Att de skulle få bestämma själva gäller bara vid vårdnadstvist  och där är vi ju inte än - o jag vill gärna undvika det så länge det går.

Är väl mer ute efter att få tips om hur jag ska framföra det på bästa sätt till deras pappa eller hur jag ska hjälpa dem att "komma över" deras illvilja till att bo på landet ...

Jag tycker du skall framföra det ungefär som du  gjort här. De är stora nog att bestämma själva och jag anser inte att föräldrarnas känslor eller ekonomi skall få styra detta.

Får han socialbidrag så får han ju fortsättningsvis sin levnadsnivå oavsett om han har barnen eller ej.

Jag tycker inte du skall försöka påverka dem att komma över sin ovilja att bo hos pappan utan stötta dem i deras val och sen påminna om hur viktigt det är att fortsätta hålla kontakten med sin pappa på lediga dagar o lov och sånt.

Han kanske borde fundera på att flytta istället? Om de inte vill bo hos honom just nu så ser jag inte att hans ekonomi ska vara något avgörande. Socialbidragen minskar ju inte mer än för de kostnader hanbör ha för dem. Ev hyra men inte helt så de ändå ska kunna vara där

Hur kan pappan ha det så snålt ställt att han inte ens har råd med eget boende om döttrarna inte bor där halva tiden?
Jag tycker det låter mycket märkligt.

Jag tycker också att du ska lägga fram det så som du gjort här. Tjejerna verkar vara så stora att de ska få vara med och besluta själva. Bara det att det tar dem så lång tid till-och från skolan de veckorna de är hos sin far (och att det lämnar mindre tid för tex. läxläsning) är ett starkt argument.

För min del så har jag tre yngre systrar. Våra föräldrar skilde sig när jag var 20, jag är äldst och var precis på väg att flytta hemifrån och näst äldsta syrran bodde på internat-gymnasium så det var egentligen bara de två yngsta som då var 11 och 9 år som berördes.
I början bodde våra föräldrar nära varann så då var det växelvis. Sen blev det 2v hos varje. Efter ett par år flyttade vår pappa till grannkommunen och eftersom skolorna är bättre där blev de att de var 3v hos honom och 1v hos mamma. Där är jag så glad att våra föräldrar var så pass överens, nu efteråt förstår jag att det var jobbigt för mamma att inte ha dem hos sig så mycket. Relationen är dock toppen alla föräldrar och barn emellan idag. Nu har de börjat åka hem till mamma mer eftersom det är lugnare där. Det är mer öppna dörrar och de kommer och går som de vill.

Det kan ju mycket väl hända att det kommer perioder då dina barn faktiskt uppskattar lugnet på landet, det är väl det jag vill komma till. Men för nu verkar det ju som att de vill bo hos dig och om jag var du skulle jag jobba för det. Situationen för deras far är beklaglig men inte ditt problem tyvärr..