Hollywoodfruns tortyr av sin lilla bebis!

Om man nu ska diskutera mammans, Isabells, beteende så ser man ju att människan har medkänsla för sitt barn. Hon gick ju ifrån för att hon tyckte det blev jobbigt och inte vill gråta inför kameran.

Sen undrar jag vad ni är för bunt av dramaqueens som börjar grina över ett sådant klipp eller "inte klarar av att se skiten". Snälla. Hur hanterar ni livet?

Din första mening har jag enormt svårt för att ta på allvar. Den andra meningen är jag mer benägen att diskutera- det finns grader i helvetet- jag har MYCKET svårt att SE PÅ när barn far illa- har inte du det???

Allvarligt, såg du klippet eller? Hon var ju märkbart berörd!
Jovisst tyckte jag det var obehagligt att barnet grät, men JAG börjar inte gråta för det.

Om du läser min TS- jag är starkt ifrågasättande till mammas agerande. Jag kan inte lägga mig i hur hon visar känslor- men hennes agerande mot sitt barn är förkastligt. 

Varför ska en sådan liten bebis har håll i öronen för. Detta är barn misshandel synd jag skulle vilja ha förbjud mot detta för barn under 10 år. Stackars barn!!!

All typ av kroppsmodifiering borde enbart få görras när man är mogen nog att själv avgöra om man vill ha dem, sedan om det är hål i öronen, omskärelse eller vad fn nu man kan tänka sig att man vill göra. Ja man är en dålig förälder om man inte låter barnen välja i sådana här frågor!

Det kan du ju fortsätta att undra...

Det ska alltid finnas nån som är otrevlig i dessa forum...de delar ut ansvaret på olika personer ganska bra tycker jag.
Mår ni bättre när ni får uttrycka er som ni gör?

Och det finns alltid folk som inte kan acceptera att folk har andra åsikter...

Jag hoppas du inte menar att jag inte accepterar att folk har olika åsikter.
Man kan ha olika åsikter utan att vara otrevlig.

Vilket bara får det att förefalla än märkligare att hon utsätter sitt barn för det. Hon märker att barnet far illa (om ungen skriker/gråter av smärta eller för att det är rädd är skitsamma), men låter det fortgå. Här trodde man att en förälders främsta uppgift är att skydda sina barn från att fara illa... tänk så tokigt man kan tänka.

1: Vi har inte en aning om hur barn känner eller om det gör ont. Och alla som säger att hon skriker för att hon blir fasthållen: Är inte det traumatiserande då?

2: jag ryser över hela genusgrejen att "alla" tjejer vill ha örhängen, och ändå kommer vilja pierca sig sen. Flickorna ska göras ännu gulligare. Nu ser man att du är en riktig flicka. VA?!? Jag kan inte riktigt formulera argument eftersom jag blir så otroligt upprörd över detta.

3: Mammans agerande är direkt löjligt och stört, allt från anledningarna till att ta hålen (jag gör henne en tjänst!) till nannyn till hennes blogginlägg efteråt (ja, omskärelse på kulturella grunder är barnplågeri! Är du helt pantad eller?)

Men klart man ska pynta sin accessoar ...
 
 (eller inte)

Det sjuka i det hela är att jag själv får påtryckningar från omgivningen just på det området, frågor när vi ska lemlästa dottern återkommer ständigt, flickor SKA tydligen få sina öron förstörda av föräldrarna.