Är jag överkänslig? Dagis och skvaller.

Jag uppfattar ditt inlägg som att du egentligen undrar hur du ska klara av att ens misstänka att någon pratar bakom din rygg, oavsett om det händer eller ej. Svaret på den frågan letar många efter, men jag tror att det handlar om att nä rman är tillräckligt mogen och erfaren så vet man att är man nöjd med sina egna livsval så spelar det egentligen väldigt liten roll vad andra tycker och tänker om det, bara man inte medvetet sårat någon samt tagit ansvar för om man råkat göra det oavsiktligt.

Just din specifika situation tror jag inte är så vanlig men vad finns för skäl att tro att någon skulle se ner på dig pga att du bytt partner? Vad partnerns kön har med saken att göra är svårt att se. 

Jag tror som sagt du är mest ängslig för att bli pratad om, men något riktigt skäl att någon skulle göra det undrar jag om det finns - vet du själv om det gör det?

Lycka till hur som helst! 

Tack för ditt inlägg. Jag är väl överkänslig. Jag var mobbad hela min uppväxt och har svårt att tro att folk inte snackar skit bakom min rygg. Och när jag hört en person mumla på dagis något när jag gått förbi, så hajade jag till och tankarna började snurra.
Att jag är mogen i mina beslut hoppas jag med mina 34år, men kanske har erfarenheterna gjort mig vek?
Jag är kanske ensam om mitt speciella fall, men jag tror att det är jättevanligt att familjer splittras, nya partners kommer in i bilden som ska hämta och lämna barnen, med snack och skvaller som följd. Kanske speciellt i små orter som den jag bor i, där de inte finns mycket annat att prata om. Kanske ska man flytta till en större stad ändå...?!