10 år och aldrig nöjd!

Försök stötta henne (lättare sagt än gjort). Hon är i en mellanålder nu, mitt emellan mellan barndom och tonår när man frigör sig och det är en svår situation. Jag har inga bra tips att ge, mer än att kanske försöka fokusera på det positiva. Om hon vill ha smink, poängtera att det får hon inte- för hon är sötast utan smink och det förstör barnhuden och det vill du ju inte utsätta henne för. Om hon vill cykla utan hjälm, krama henne och säg att det får hon inte för du är rädd om henne, hon får inte slå huvudet, för hon är det bästa du har osv. Det är ofta svårare att vara sur och tvär mot någon som fokuserar på det positiva hos en själv och som ger komplimanger och beröm. Det här fungerar på min dotter som har samma problem, även om det ibland spårar ur totalt ändå, men det får man tyvärr leva med....

Vissa saker, ex hål i öronen? piercing, kan man kanske skjuta upp lite/slippa höra tjatet. Vi sa till vår nioåriga son som så hett önskade sig att få pierca ögonbrynet :o att han skulle få göra det när han konfirnerat sig :) Varje gång han nämnde det sa vi ju att vi hade kommit överens. Trodde ju självklart han skulle ändra sig med tiden.. Men nejdå, fjorton och ett halvt år fick han sin piercing i ögonbrynet.. Han ändrade sig inte. I alla fall slapp vi tjatet i fem år om just det. Och måste erkänna att det faktiskt passade honom rätt brafast det skulle jag ju aldrig tala om för honom ;)

Tack för jättebra tips! Vi har prövat det där med att sätta upp år när hon ska få det ena och det andra, så hon började skriva upp i en bok för att inte missa något! Nu fungerar inte det längre för ALLA i klassen får ha parfym, slipper överdragsbyxor, har en hund (minst en), cyklar utan hjälm, har smink i skolan, har BH, får vara uppe till 12 på vardagar osv osv. Jag ska försöka vända det till något positivt, som du föreslår Indianica!
Även när hon får något är hon inte nöjd. Hon vill ha mer och bättre och större och jag vet inte allt, NU. Inte i julklapp eller så. Åh vad hon kan reta upp mig, men det är kanske det hon vill? Jag kanske inte ska ge henne den effekten? Klippa av och börja prata positivt om något annat? Vad tror ni?

Sen tror jag på att man får släppa vissa saker för att de SJÄLVA ska kunna få tillfälle att lära sig, ta eget ansvar och växa. Att barnen på nåt konstigt vis helt plötsligt är egna individer med en helt annan smak o tycke än man själv. Som ex överdragabyxor, resultat hon får sitta med blöta brallor i skolan. Oskönt för henne själv, men ofarligt. Liksom kanske smink, kan man gå nån medelväg ex tillåta mascara och läppglans och spara ögonskuggan och läppstift till discot ;) ? hund kan man ju utesluta om ingen finns hemma om dagarna som kan ta hand om hunden, ni har ingen hundvakt dvs inga semesterresor etc.
Däremot "viktiga" saker som cykelhjälm och vara uppe till midnatt är ju inget att ens diskutera. Finns ju även en lag numera. Ang uppesittartid kan du med fördel ringa runt till kompisarnas föräldrar, tror inte nån nioåring är uppe så sent, de hör säkert samma som ni.

Hon är troligen i förpuberteten och vill ibland vara större än vad hon är och ibland vara mindre än hon är.

Jag tror faktiskt att jag redan har lyckats att vända trenden lite lite! Vissa saker som hon tjatar om finns nu uppskrivet och jag har skrivit små kommentarer och år mm på allt. Det visar sig tydligt att hon inte har lyssnat ett enda dugg på mina förklaringar men när hon nu ser det i skrift kan vi liksom diskutera det. Så tack för hjälpen!!

Ja. Hon är ju en individ. Klart hon har egen vilja. Kan ni möta henne på nån punkt. Barn behöver också bemötas med respekt och förståelse. Förklara varför det är vansinne att cykla utan hjälm. Och fråga varför hon vill det. Kan ni köpa en som är snyggare? Försök möta henne halvvägs. Visst hon är ett barn och ska inte bestämmas. Men man kan lyssna på henne ändå och försöka komma överrens. Det gör inte dig mindre bestämmande. Men man har mer respekt för nån som lyssnar och försöker än nån som säger nej för sakens skull.