skita i att berätta om grav

Jag själv skulle inte vilja ha barn med någon som inte vill det & skulle alltså inte göra så.

Att sen vänta med att berätta tills det är  försent för att göra abort gör nog ingen skillnad eftersom killen i detta fall nog inte har så mycket att säga till om.

Att skylla på stundens hetta tycker inte jag är en ursäkt. Killarna vet nog mycket väl att det kan bli barn om man har oskyddat sex. Vill de inte ha barn så får de helt enkelt sätta på en kondom oavsett vad tjejen säger. 

jo jag håller med dej!
men handen på hjärtat vem fan skyddar sej alltid oavsett vad när det väl kommer till kritan? ingen ursäkt bara lite fakta..
att inte berätta innan d e försent tänker jag e för att slippa eventuell önskan,tjaffs,tvång,vilja,bråk,helvete från killen ifråga.?
menar inte att det är synd om killarna för du har ju rätt vill mna inte ser man till att göra nått åt saken.menar bara hur man som tjej kan tänka på det sättet.

Det är ju även upp till killen att skydda sig o speciellt om man verkligen inte vill ha barn. Skiter man i det så förlorar man sin rätt att klaga tycker jag.

Sen när det gäller att berätta innan/efter abortgräns är väl oväsentligt då killen knappast kan göra den åt henne. Vill hon inte så kommer hon ändå inte gå dit.

Vissa lever i en slags värld att allt ska vara giftemål, rosenblad till frukost och guldskimmer till middag när man skaffar barn men i verkligheten är det inte alltid så. Vissa barn föds in i stormiga relationer, vissa pga en sprucken kondom, vissa gör slut under graviditeten, i vissa barnfamiljer är våld en vardag.

Gör en människa en så in i minsta detalj planerad grej för att få ett barn så kan ni nog ge er fan på att hon vill ha barn, gläds åt barnet och kommer älska barnet till månen o tillbaka. Vill pappan då inte ta sitt ansvar och sitta o tjura så låt han göra det.

Jag har aldrig varit i den sitsen själv, men dock är jag ensamstående.

Men de tjejer som väljer att inte berätta har nog sina skäl de också - det är nog lätt att tro att de alltid gör det av ren djävulskap gentemot killen, men det tror jag sällan att det gäller.
Kanske rör det sig om rädsla för vad killen ska tycka, eller skam?

Eller syftar du på de tjejer som av ren vilja går ut o har oskyddat sex då de har ägglossning, o sen medvetet väljer att inte berätta något för killen eftersom de vill vara ensamma om abrnet?
Det är förstås inte så schysst - men desto viktigare för killen att använda kondom, oavsett om det är stundens hetta eller ej!

Eller vänd på det; är det schysst av en kille att uppge (i stundens hetta) att han har steriliserat sig eller inte kan få barn, enbart i syfte att få "stoppa in den" utan skydd?
Eller att lova att han ska "dra ut den i tid", o sen gör han inte det?

Samtliga "tricks" är väl ungefär lika oschyssta, men till syvende o sist så är det upp till varje vuxen människa att skydda sig samt ta ansvar för sina handlingar.
Hade jag blivit oplanerat gravid så hade jag trots allt inte kunnat skylla på någon annan än mig själv.,

Alltså jag har funderat mycket kring den här frågan och jag har kommit fram till at nej jag tycker inte det minsta synd om någon faktiskt...

Visst kan man fråga sig hur vida det är moraliskt att gå ut på krogrunda vid ägglossning för att försöka "lura" till sig ett barn.

MEN som många säger här i tråden så tycker jag knappast att Jag trodde hon gick på p-piller" är ett giltigt argument att komma med sen.

Min tanke runt allt det här med oplanerade graviditeter (från ett eller båda hållen) är faktiskt att man inte egentligen kan bli lurad till att bli förälder eller för den delen lura till sig ett barn...

Om man litar blint på att en främmande person har skyddat sig (alltså via sterilisering eller p-medel som inte syns utåt) så tar man faktiskt en risk att den personen ljuger och att det alltså blir ett barn, så jag tycker det funkar på båda håll, vil man inte bli gravid ser man till att den andra parten tar på en kondom och vise versa.

Hmm.
Jag blev gravid, det var inte planerat. Inet väntade jag på ägglossning och raggade upp en kille,
vi jobbade tillsammans och flörtade och var bra kompisar innan en dag tonen i vår relation förändrades.
Saker hände, sen flyttade han, vi pratade i telefon smsade och saknade varandra.

När jag upptäckte det, och skulle berätta för killen,
dyker han upp full och dryg, och är med en annan tjej. De hade blivit ett par. Så konstigt eftersom
vi hade pratat ett par dagar tidigare, smsat och allt verkade som vanligt.
Jobbigt läge, jag bad honom ringa mej när han var nykter, Eftersom jag inte är nån Dramaqueen så ställde jag inte till med en scen där och då-
samtalet kom aldrig. 
Tvekan, förvirring och hormoner som snurrar runt.

Någonstans visste jag att jag INTE ville göra abort, och tyck vad ni vill, men jag berättade EFTER att "abort tiden" gått ut. Jag ville inte att han skulle försöka få mej att göra abort, eftersom jag redan visste att jag skulle behålla mitt barn. OM han nu ville vara "pappa" åt barnet i framtiden,så skulle det aldrig finnas det där att barnets pappa i något bråk i framtiden skulle kunna säga saker som aldrig kan tas tillbaka "jag ville inte ha dej". Men efter jag hade berättat så kom ändå samtal på fyllan från honom om vad han tyckte och tänkte och att hade han vetat tidigare skulle han försökt få mej att göra abort. 
Det är väl upp till honom att tycka, men det känns jävligt konstigt att han vill vara delaktig i barnets liv nu,
eller han säger att han vill men han har bara träffat barnet engång sen födseln och det var flera månader sedan.

En man behöver aldrig leva med en abort, det är något som glöms bort i samma stund som det är gjort,
det är inte samma sak för en kvinna. 
De som LURAR sej till barn är en sak, och även där är en Man inte oskyldig, använd kondom så slipper det här vara en diskussion.

de som aldrig varit i min situation kan dömma mej bäst de vill, mitt barn är underbart och jag kan inte tänka mej ett liv utan det. Barnets pappa är absolut inte den jag trodde jag skulle ha barn med en vacker dag, men nu är det såhär. Hade jag haft ett VAL om HUR det hela skulle gått till så hade jag kanske velat ha en annan situation. MEN Jag ångrar ingenting, barnet är det viktigaste för mej, att det får en bra uppväxt, och jag gör allt för att det ska ha en bra kontakt med sin familj.