Nu ar ju regeringen kommit med beslutet om att de som farit illa i fosterhem/barnhem mellan 1920-1980 skall ersttas. Är det någon av er andra som är berörda?
Hörde det ska krävas bevis utöver den egna berättelsen, men sånt kan ju vara väldigt svårt 
Klart att jag är berörd, känner fler som varit i plaserade på helt fel hem.
Frågan är bara vad för bevis som behövs, räcker det med att man diagnos. fått psykiska men och äter mediciner.
Journalanteckningar finns i alla fall på min man. Men har inte fråns idag funderat på om det gäller honom eller ej.
Han är ju adopterad (svensk) -68
Han är inte misshandlad men den psykiska stressens från föräldrarna knäckte honom. Dom adopterade ju ett barn av anledningen att dom ville ha en arvinge. Och när han inte blev bra nog att ta över företagen, är han inte vatten värld.
Man får nog utgå från att det kommer kräva någon slags bevis utöver den egna berättelsen. Det är mycket pengar det handlar om och det låter orimligt att det skulle räcka med att säga att man blivit illa behandlad om det inte finns något som stödjer det. Å andra sidan var det just den problematiken som var en av anledningarna till att regeringen först inte ville ge ersättning, att det skulle bli svårt att få det rättsäkert.
Ingen fler`?
Jo jag är berörd i högsta grad. Jag och min syster växte upp i ett fosterhem som på ytan var så fint så fint men som var fullt av psykiskt och fysisk misshandel bakom neddragna gardiner. Pastorn och hans fru som "tog hand om" två alkissystrar, klädde dem så fint i klänningar, satte rosetter i håret på oss, såg till så vi sjöng i barnkören varje vecka. Men hon var psykiskt instabil och hade renligetsmani och när jag exempelvis kissade i sängen så blev jag straffad med blöjor - både dag och natt. Även smisk.