SVÅRT - regler vid matbordet?

Kan även säga att Lovis alltid är med och lagar mat, hon får vara delaktig från början till slut och får provsmaka redan innan maten är klar. Det är oftast då vi också märker vad hon gillar och inte gillar.

Som idag, köttfärslimpa med bönor, paprika, feta och purjo i filodeg.
Bönorna provsmakade hon innan och spottade ut så de hade jag inga problem med att hon petade ut från maten. Fetaosten fick jag henne knappt att sluta äta innan så när hon säger "ej gott" vid matbordet så ser jag till att hon smakar igen för då har hon bara fått för sig att hon inte gillar det.

Hon får vara med och röra i grytorna, skära grönsaker, öppna paket, pensla, vispa osv osv. Vi lär henne vad allting heter och vi har verkligen kommit långt på vägen. Hon har varit stört omöjlig att få att äta förut.

Vi tar inga konflikter vid matbordet och bestämde redan innan han fick smakportioner att äta ska vara roligt.
Vår son är nu två och ett halvt. Vi äter tillsammans vid matbordet och alla får samma mat. Om han inte ens smakar så utgår jag från att han inte är hungrig och han får gå från bordet om han vill eller leka vid bordet medan vi äter. Om han smakar men spottar ut för att det är äckligt värmer jag en burk färdig barnmat som vi alltid har i reserv. Det är inte hans favorit men han äter det om han är hungrig. Han är just nu inne i en period när han ofta får för sig att bara äta en sak på tallriken. Iband är det bara köttbullar och ibland bara potatis. Vi bråkar inte om det utan tänker att det jämnar ut sig. Om han inte vill ha alls ställer jag maten i kylen och värmer det senare när han är hungrig. Då sitter någon av oss med honom vid matbordet när han äter. Om han leker med maten åker den också in i kylen och serveras senare men vi gör ingen affär av det. Jag säger bara: "jaså du är inte hungrig, vill du rita istället när mamma och pappa och äter?" - eller liknande.
Han äter allt för det mesta och äter bra på dagis.
Vi har slutat ge smörgås på eftermidagen som mellanmål eftersom detta ofta gör honom mindre hungrig på kvällen. Han får frukt istället. Om vi någon gång ger smörgås så är det grovt bröd eftersom han då bara äter tills han är mätt och inte för att det är gott. Han har just nu fått för sig att han vill bli matad igen. Vi säger då inte nej utan gör iordning hans sked med mat på men han får äta själv och då brukar han komma igång själv.
han får gå ifrån bordet när han vill men eftersom vi pratar och har trevligt väljer han oftast att sitta kvar i gemenskapen.

Vi har fem barn, 6, 4 och 2 år samt två nyfödda. Våra regler vid matbordet är nog rätt enkla och inget vi tänkt på så mycket.

Man behöver inte sitta kvar när man ätit upp.
Man behöver inte äta allt på tallriken.
Man behöver inte smaka på allt.
Har man smakat men inte gillar så fixar vi typ fil eller macka istället, ingen behöver gå hungrig från bordet. 
Leksaker får vara bredvid bordet, till exempel på fönsterbrädan eller en bit från tallriken och titta på när vi äter, däremot är det inte ok att hålla på med leksakerna samtidigt.
De äter samma mat som vi vuxna, vi ser till att det finns åtminstone något som de gillar. Det är inga problem att äta bara pasta eller bara kött eller bara broccoli liksom.
Äter gör vi när maten serveras, de barn som inte kommer direkt hämtar vi. Sedan är det som sagt ok att gå ifrån när man ätit klart eller att knappt äta något alls om man inte är hungrig/inte tycker om.
Jag tror inte att det har hänt att de "rymt" från bordet, men då har vi hämtat och pratat om att när man går iväg från bordet då plockar vi bort maten. Men som sagt, det har inte varit något problem. Men det är generellt inte ok att gå iväg och komma tillbaka och äta lite flera gånger - någon enstaka gång är ok, men inte hela tiden.
Kastat mat vet jag inte om de gjort, men då matar vi istället, flyttar iväg tallriken från dem. Men det är heller inget som hänt vad jag kan komma på.

Vi har lugna och trevliga måltider med skratt och prat och lite bus och oftast äter alla. Mat ska vara positivt.
 

Vi har som så att lägger man upp maten på tallriken själv så äter man upp det man har tagit.
Man får gå ifrån bordet när man är klar men då ska man inte störa de som fortfarande sitter och äter.
Man säger alltid tack för maten när man är klar och tar undan sin tallrik.

Det är väl dom regler vi har.

TS, läs "Nu skall vi äta" av Jesper Juul så kan du få många kloka idéer kring de frågor du ställer!

Måste barnen sitta kvar till alla ätit upp? nej men syskonen väntar på varandra
Måste dom äta upp på tallriken? Nej absolut inte, inte upp till MIG att bestämma hur hungriga de är 

 Måste dom smaka allt? aldrig aldrig aldrig någonsinn
Måste dom äta sånt dom inte tycker om? aldrig någonsinn
Får barnen annan mat än de vuxna?ja de gillar inte alla mat o vill oftast äta tidigare än v ivuxna men ibland äter vi ihop.
 Behöver dom bara sitta ner och äta när dom vill? nej vi har middagstider
Vad gör ni om dom sticker från bordet? gör dom inte
 Får dom ha leksaker vid bordet? ja en bil eller så om de vill
Skickar ni iväg barnen om dom kastar mat på golvet? de har aldrig kastat mat

Läste om en kvinna här på FL som jagade sina barn med matskedar då de lekte för att desperat få i de mat... well well

idag dock, när hon är 4,5 år:

Måste barnen sitta kvar till alla ätit upp?
Nej, bara om du har en kompis där.

Måste dom äta upp på tallriken?
Självklart inte.

Måste dom smaka allt?
Aldrig.

Måste dom äta sånt dom inte tycker om?
Självklart inte.

Får barnen annan mat än de vuxna?
Ibland när de äter vid en annan tid eller om vi ska äta nåt som de inte tycker om.

Behöver dom bara sitta ner och äta när dom vill?
Nej, de ska sitta med vid bordet en stund åtminstone.

Vad gör ni om dom sticker från bordet?
Då får de gå. Men det händer väldigt sällan att de gör det.


Får dom ha leksaker vid bordet?
Ibland.

Skickar ni iväg barnen om dom kastar mat på golvet? 
Nej. Men det händer extremt sällan.

Hur tänker ni, varför har ni de regler ni har eller varför har ni inga regler alls?
Mat ska aldrig vara tvång, det framkallar äckelkänslor hos mig själv och motverkar sitt syfte. Får svår ångest när jag äter tillsammans med andra föräldrar och barn som sitter och trugar och vill att deras barn ska äta x antal tuggor innan deras barn får gå från bordet. Å andra sidan vet jag själv hur desperat man kan bli om ens barn inte äter (vid sjukdom äter min dotter tex ingenting) och hur lätt det är att då falla tillbaka på hot och mutor.

Hur hårt håller ni på reglerna?
De är ganska få, och inte särskilt jättehårt. MIn egen regel tex om att inte tjata om att hon ska smaka, ta en extra tugga etc bryter jag ibland.

Vad händer om barnet vägrar era regler?
Inget.

Vad är det för ålder på barnen?
1.5 och 4.5 

Jag har insett att det mesta går i perioder, så är det på ett visst sätt nu behöver inte betyda att det är så om en månad eller två.

Så sonen, drygt 2,5 år, ska sitta vid bordet och äta med oss, vi sparar inte mat och låter honom äta vid något annat tillfälle. Men han behöver inte sitta kvar tills vi ätit upp, då skulle både han och vi bli lidande... Däremot sitter vi kvar tills han är klar om vi skulle bli färdiga först. Men är det andra barn på besök så får han sitta kvar tills de andra (mindre) barnen ätit upp.

Vi försöker övertala honom att smaka av allt, men inte att äta upp. Ibland ratar han köttgrytan som han älskade för några veckor sen, ibland äter han bara köttgrytan. Det jämnar ut sig

Om han säger att han är mätt men vi tycker att han har ätit för lite försöker vi peppa honom att ta lite mer grönsaker, det går nästan alltid ner, och så kan han få en frukt senare.
Däremot om han snabbt säger att är mätt och vi inte tror det, och inte kan övertala honom att ta något mer så kan vi säga att han får sitta kvar en stund till vid bordet. Försöker han ändå smita så kan han få sitta i vårt knä, med tallriken inom räckhåll, men så att han sitter kvar vid bordet med valet att kunna äta lite till. Oftast så äter han lite mer efter en stund då, utan att vi behöver säga något mer. Enstaka gånger, om det är mat vi vet att han gillar, kan vi peta undan en mindre mängd och säga att han får gå från bordet när han har ätit upp den lilla mängden, men inte innan. det funkar oftast. Ibland funkar det inte...ja, då får man ge sig.

Han ska uppföra sig hyfsat, utifrån sin ålder. Nu är han så pass stor att han vet att man inte slänger mat omkring sig, man geggar inte med maten på underlägget och man hackar inte med besticken i bordet/underlägget. Gör han det så kan vi ställa undan tallriken eller ta bort besticken en stund tills han vill ha dem tillbaka. Eller så säger vi att eftersom du börjat leka nu så tror vi att du är mätt, vill du gå från bordet? Ibland säger han ja, då får han göra det, om han har ätit hyfsat innan, ibland säger han nej, då får han en chans till.

Han har alltid fått samma mat som vi, och det mesta går ner, i perioder som sagt. Det är nog verkligen i undantagsfall som han får egen mat om han äter samtidigt som oss, han vill ju oftast ändå ha allt som finns att välja på på bordet.

Han har aldrig fått ha leksaker vid bordet. Det tycker jag är för distraherande och dessutom för lätt att välta omkull glas och så.
Däremot kan man ju  distrahera på andra sätt, prata om något kul, be honom berätta något.

Vi hade också väldigt mycket "nej" i somras, sen pratade jag med en psykolog och hon sa att varför säger ni nej så mycket? Måste ni verkligen säga alla de där nejen?Vad händer om ni inte gör det? Är det livsviktigt att han smakar, eller äter upp eller inte vill byta blöja eller vad det nu är? Välj striderna. Det gjorde vi, och faktiskt så blev allt mycket lättare. Vi blev gladare för att vi slapp tjata (för har man sagt nej kan man ju inte ge med sig sen), han blev gladare för att vi inte bråkade på honom, och framför allt blev han faktiskt betydligt mycker mer samarbetsvillig. Så nu för tiden så är det mycket så...
Är det värt striden? Hur viktigt är det, egentligen?