Blyg eller bara avvaktande?

Är hon blyg eller bara avvaktande? Det är frågan gällande vår snart 3-åriga dotter. Hon är väldigt glad och social utåt, pratar gärna med okända man möter ute och älskar att vara på dagis och leka med barnen där. Dock tycker hon inte riktigt om nya saker, vi började exempelvis på barngymnastik och det gick inte alls. Hon ville inte alls vara med och sitta i ring eller leka med de andra barnen och ledarna. Det är så synd för hon tyckte det var jätteroligt när vi gick med henne runt banan osv. Dock fick föräldrarna inte vara med sen så det var inget alternativ att lämna henne ledsen där. Så grymma är vi inte.

Jag är inte direkt orolig, men jag skulle gärna vilja ha tips på hur man undviker att barnen blir blyga? För deras egen skull såklart, vet själv hur jobbigt det är att vara blyg. Hon är väldigt trygg i sig själv annars och har en stark vilja. De har de sagt sedan hon började på dagis, hon vet vad hon vill och inte vill och hon talar om det. När något inte är okej så säger hon det. De berättar också att hon brukar stå och titta på de andra först när de ska göra nåt nytt, se hur de gör och avvakta lite men sen tycker hon det är jätteroligt! Hon tar det säkra före det osäkra och spanar först. Hon vill gärna lära känna och ta saker i sin takt. Hon är jättetrygg i sig själv på dagis, det säger de alltid. Pratar massor och vill alltid vara med på allt. Men hur får man henne att vilja vara med på exempelvis nya aktiviteter utanför dagis?

Kan det vara bra att gå på aktiviteter där vi också kan vara med? Och sen kanske hålla sig lite i bakgrunden när man ser att hon vant sig och känner sig trygg? Och på så sätt lära henne att det inte är farligt med nya saker?

Vet inte vad jag vill ha ut av dehär mer än lite tips kanske, vill så gärna att hon ska ta för sig och njuta av livet och inte bli tillbakadragen :) Förstår att det inte är nåt man kan styra över eller pressa fram men man kan ju göra det lilla man kan för att ge dom en knuff framåt:)