Sitta vid matbordet tills alla ätit klart?

Hur gammal är din son?

För mig skulle det kännas jättekonstigt att gå ifrån och lämna ett barn att äta sin middag själv.

Dom får gå när dom är klara. Då får vi lite egentid att prata på och jag ser inte vitsen med att dom ska sitta kvar och ha tråkigt bara för att!

Nej när båda barnen har ätit klart får de gå.
Jag och mannen brukar sitta kvar ett tag och prata o.s.v

 

tahira: Snart 7. Ja, men jag har inte tålamod och förväntar mig inte det av andra heller. Artighet, my ass, liksom. Jag håller mig ju i krokarna och går inte och somnar liksom.

Vad lär dom sig av att sitta kvar tills alla vuxna ätit klart?

Ja, man fungerar ju olika. För mig är middagen inte något som kräver tålamod, utan en trevlig del av dagen och i familjens sociala liv. 

Sedan tror jag att det kan vara till barnens fördel att lära sig vad som uppfattas som artigt, till de gånger de hamnar vid någon annans middagsbord och kanske inte vill göra bort sig eller uppfattas som otrevliga när de blir äldre.  

tahira: Det ena utesluter inte det andra. Däremot finner jag det ohyfsat att tvinga någon sitta kvar/ha folk som tvingas vänta. Vi har det roligare och socialare i soffan efteråt.

dom går när dom är klara

Vi vuxna sitter kvar till alla har ätit men yngre barn får gå om de ber om det, ofta sitter dottern kvar och vill vara med i vår trevliga stund men framför allt om vi har andra barn som matgäster vill de lämna matbordet snabbt efter de ätit och får göra det. 

Middagen är en viktig del av vår dag och vi vill att den ska vara trevlig för alla, inte en massa tvång och tjafs. 

barnen ska sitta kvar tills alla barn e färdiga...men inte tills vi ätit färdigt däremot ska de inte komma tillbaka o störa oss så att säga.

mets bara för att de inte ska stressa varandra helt enklet...

Vi är ju bara två och oftast blir vi klara ganska samtidigt. Men dottern behöver inte sitta och vänta på mig om jag tar lång tid på mig. Jag vill däremot inte att maten kastas in, för jag tror inte det är bra att äta för fort.

Har dottern kompisar här måste hon vänta på dem och är vi bortbjudna läser vi in de regler som gäller där och försöker anpassa oss efter dem. Sitter de andra länge tycker jag dock att det är ok att gå undan om vi tex är hos min bror eller någon annan vi känner väl. Då får dottern gå och sätta sig och läsa en bok i barnrummet eller liknande så hon inte stör de barn som behöver sitta längre och äta. NU är hon tio år så det brukar inte vara problem att sitta kvar i lugn och ro och vänta in de andra längre, var väl mer när hon var yngre.

Många svar, stort tack!

Min tanke är också som andra sagt, att när de går från bordet är de klara, alltså inget spring fram och tillbaka, Sen sitter vi kvar vid de fall barnen inte ätit upp när vi har det. Sen tack för maten och ställa undan tallriken. Jag tycker det räcker där...

får prata med karln igen... 

Barnen får gå när de ätit klart men jag skulle aldrig ,aldrig någonsin låta någon av dem sitta själv och äta.

Barnen går när de är klara. Vi vuxna väntar tills barnen är klara. Har vi fler barn här (kompisar eller våra vänners barn) får barnen sitta kvar tills alla barn är klara..

Nu tog jag i lite för mycket kände jag, jag vill inte att barnen ska äta ensam och sitter i 9½ fall av 10 kvar och väntar. Och sitter såklart med om ungen äter sin lunch.

Vi sitter kvar tills alla är klara. ibland får barnen gå ifrån innan vi är klara o vi vill sitta längre. Barnen är 15, 11, 10 o så vår nyfödda. Kommer köra samma linje med minstingen.

Jag önskar på sätt och vis att sonen satt kvar tills alla ätit upp. Så var jag själv uppfostrad och jag gillade det även som barn eftersom det oftast var vid slutet av måltiden som det riktiga familjesnacket kom igång över bordet. Men vi har insett att det inte går med sonen... Han tappar tålamodet och blir riktigt jobbig om man försöker tvinga honom kvar eller äta upp maten när han bestämt att han är klar. Då förstörs resten av måltiden för alla. Så vi låter honom gå men försöker locka honom att stanna med uppmärksamhet. Ibland fungerar det. Ibland kräver han tyvärr att vi ska släppa allt och följa honom innan vi själva är klara med maten. Då blir jag däremot galen (även om han inte bryr sig). Ok om du går ifrån men förstör inte vår måltid också. Så där släpper jag inte på principerna.