Hur mycket kan han bestämma vid delad vårdnad?

jag och min fd har varit separerade i ett år nu. Vi har en son på 7 år. Hela året har fungerat kanon bra och vi har kommit väldigt bra överens. Smågnabb då och då, men inget utöver "vanliga" relationsgnabb. Vi har varit överens om hur vi ska uppfostra vår son, hur vi ska bete oss vid situationer om ngn av oss träffar en ny osv. Nu träffade han en ny tjej för snart tre månader sedan och sedan dess har inte vår relation varit alls bra. När han berättade om henne så bad jag honom (enligt vår överenskommelse sedan länge) att ta det väldigt försiktigt innan han presenterade henne för vår son. Ingen av oss har vid tidigare diskussioner tyckt att det är lämpligt att presentera "nya" för snabbt eftersom han är i den åldern han är och för att man själv ska vara säker osv. men det struntade han i och efter bara några dagar var hon där mer eller mindre varje dag och han struntade totalt i vad jag bad om för vår sons skull. Tjafset och bråket har eskalerat under sommaren coh nu kan vi knappt prata utan att det blir bråk. Allt som går att säga emot ska tydligen sägas emot. Jag har bett otaliga gånnger under sommaren om att vi ska gå till familjerådgivning för att reda ut vårt kommunikationsproblem, eller sätta oss ner och diskutera, men han har vägrat. Sen gav han till slut med sig och efter deras utlandssemester skulle vi boka tid. Han ringde mig en morgon och frågade när vi skulle kunna boka och jag bad honom återkomma när jag visste hur mitt schema såg ut. Då fick jag ett sms efter några timmar där han sa att han och den nya (sedan två månader tillbaka!!) har varit hos familjerådgivare för att disklutera min och hans problem och bokat en tid för oss TRE att gå till rådgivaren och prata. Jag sa att det går jag INTE med på eftersom jag inte anser att hon har med detta att göra alls, och i synnerhet inte efter så himla kort tid! Slutade med att jag ringde en annan rådgivare som inte alls tyckte detta lät bra utan bokade en ny tid för mig och honom utan den nya. Efter detta har han börjat ändra på våra uppgörelser helt efter eget tycke och säger jag emot så tjafsar jag och så lägger han på. jag får inte vara med och tycka ngt. Nu får inte vår son ha vilka kläder han vill på sig, eftersom det inte är vår sons kläder enligt honom utan hans. Vi packar inga klädväskor, utan de enda kläderna som går emellan oss är de vår son har på sig. Jag kan inte se varför detta nu helt plötsligt efter ett år har blivit ett problem. Sen har jag fått sms om att jag inte får gå förbi på vägen utanför hans hus (umgås en del med fd grannen) för då tolkar han det som att jag snookar. Jag får inte heller ringa till min son när han är där, för enligt honom blir han upprörd och "tjatar öronen av honom" att han vill till mig. Vår son har helty slutat att fråga mig när han får åka till pappa igen och nu vill han alltid stanna extra nätter hos mig. Han säger saker som:"Mamma, snälla bli aldrig kär i någon för då kanske den måste flytta in här" (den ny ska nu flytta in efter två månader...) "Snälla mamma, gör inte om här hemma för det är fint som det är" (exet har gjort om istort sett hela huset på två månader pga att hon ska in). Till saken hör att vår son har aspergers och klarar inte förändring så bra. Jag tycker att han borde stanna upp och reflektera över dessa reaktioner som kommer hos mig, men från honom får jag bara höra att jag ljuger och hittar på. Nu är tiden hos rådgivaren imorn och jag känner att det kommer bara bli pannkaka av alltihop för jag känner inte att han vill lösa detta. Och innan har vi varit bästa vänner!! Hur mycket ska jag "ta" och bita ihop och låta honom bestämma allt? Detta med tider, kläder, inte ringa osv. Jag vill ju kunna ringa min son kvällen innan det är dags att hämta honom för att kunna förbereda honom, men enligt mitt ex kommer han inte att svara då. Kan han neka mig detta? Vet inte vad jag ska göra snart!